fynd

Ibland går det väl. Idag efter jobbet följde jag med en jobbarkompis till Svensta. Där på en klädrea köpte jag den här tjusiga jackan för 99 spänn och ett par leggings med såndär spets nertill. Fy vad jag känner mig hipp nu. Fast i och med att jag sa "hipp" så blev jag genast ute. Höhö. Nu ska jag göra middag och kanske baka bullar (om jag orkar) medan tvätten blir klar. Måste tvätta bort molekylerna från musliket och lukten av kattkiss. Xhiobhon verkar vara missnöjd (HAHA!) med något. Jag får ta ett snack med henne när hon kommer in. Nu blir det middag.

Gammal tant

orkade upp idag trots att sängdags blev först under den sena natten/tidiga morgonen.
Resension av Anna Ternheim och Opeth kommer senare. Nu ska jag gå och jobba och vara glad över att det är fredag så jag kan ta det lugnt sen. Ps. Tjocksockarna är på.

Av och på

Jag är som en fjortis.
Eller som vädret.
I can be all four seasons in one day.

Nu står jag där igen.

Med ett gäng pinnar (med rosa kryss på?) och stakar ut lite väg. Som vanligt undrar jag om terrängen är bra, och om den här riktningen leda till något stup eller andra hemskheter. Jag har redan några pinnar åt ett håll. Där har vi min närmaste framtid när det gäller sysselsättning. Det ligger lite rat ivägen. En och annan stor sten och nedfallet träd, men jag ska nog kunna få undan dem. Åtminstone tillräckligt så jag kan passera. Men de andra vägarna? Vart är jag på väg där? Jag ser åt höger, och där tror jag att jag kommer att finna en vacker utsikt (ni kanske förstår att jag är ute och trampar på fjället?) med lite klättrande. Men alldeles framför mina fötter har jag en enorm och genomsur myr. Doften lockar, men jag kan inte se hur jag ska komma över den. Åt vänster har jag lite småbjörk och lätt terräng. Den vägen kommer bli fasligt lång och här lurar andra faror. Jag vet faktiskt inte...

Välj den väg som doftar mest kärlek och liv.

Skit också!

Beskjuten.

Ja, vem vill inte ha en luftgevärskula i röven? Härliga grannar man har...
Här sitter man i godan ro och funderar på middag när det plötsligt smäller till i fönstret och något landar på golvet.
Sniper!
Det är förbannat sjukt gjort. De kanske inte tänkte träffa någon, men man kan väl för fanken inte skjuta in i bebott område heller!
Jag är mest rädd om katterna. Min kära närgranne berättade att de som förmodligen ligger bakom skjutandet är lite konstiga och mycket väl skulle kunna tänkas skjuta på djur. Äckliga skitungar!
J berättade nämligen idag om en karl som bor bortåt Ångsta till, hans hästar hade blivit knivskurna två gånger. Hur kan man vara så elak mot ett djur?
Jag blir både förbannad och ledsen. Det är så man tappar hoppet om mänskligheten återigen.
Nu tänker jag hålla mina katter inomhus.

håll käft, spis is!

ilsken. jag är så sabla sabla less på människor som a) tror att jag vill höra allt om alla. nej. jag hatar skvaller och jag avskyr folk som inte fattar att jag klarar mig utan viss information som andra delar med sig av. och vissa människor delar också med sig av sina åsikter kring vad JAG bör göra, tycka och vilja. jag har redan gjort slut på en vänskap, jag är inte rädd att bli av med fler. dessvärre är det svårare med blodsband. ibland får man stå ut för att blodsbandet är en fjortis. b)
nej det var nog det.
jag är arg. arg arg arg. dj bestämde att jag inte fick vara ihop med hennes ex. fine, på ett sätt kan jag tycka att om jag lyssnat på henne så hade jag mått så mycket bättre idag.

och skulle jag råka börja känna något för någon i framtiden (inte allt för snart gissar jag) så har ingen annan än jag och den personen med det att göra. inte DU och inte DU och definitivt inte DU.
jag jagar upp mig i onödan. jag vet. det är bara för att jag är så förbannat less på vissa karlar och släkt och vänner. men mest karlar. nästan alla. det är ytterst få jag har någon som helst respekt för.
min vänskapskrets riskerar att krympa. i don't mind.
jag vill bara få vara ifred och hata män en stund.

jag tycker också att det är dålig stil att, så på skoj det än är, insinuera att vänskapen inget är värd för att jag råkar gilla en viss författare. det är bra stil att erkänna att man inte fattar grejen med hans storhet, och ändå se mig som sin vän (med en annan sorts humor). min personlighet är mer komplicerad än douglas adams. 42 är inte svaret i mitt liv.

såååå alla skvallerkärringar, kultursnobbar, metalheads och översittare.
dra åt h-e.

jag ska gå och lägga mig nu.
lite mindre arg.
jag är less på människor. jag tänker bo kvar här. eller flytta ut på den där myren i norge.

Om jag vore amerikan

Då skulle jag säkerligen stämma Grumme för att de tillverkat en diskmedelsflaska som man kan skära sig i fingret på.
Men det tänker jag inte göra.

Egentligen. De som stämmer företag.. vad tänker de med? Tänker de att de kommer få ut de där pengarna de inte lyckas vinna på lotto?
De tycks hävda ganska ofta att skadorna som uppstått gett dem psykiska lidanden.
Tror jag det!
Det största psykiska lidandet är väl insikten om hur otroligt dum man är. Och sen är man ju ännu dummare om man tror man kan stämma någon för att man själv varit dum.

Jag har dem enbart i huvudet, dessa varningstexter på föremål, som jag såg någonstans på internet. Do not attemt to swallow stod det visst på ett stort betongblock. Det är DEN sortens dumhet jag syftar på. De människor som faktiskt försöker svälja betongblock och sen stämmer företaget för att de nästan kvävdes, vilket resulterar i att företaget sätter varningstexter på sina saker för att försäkra sig om att ingen ska kunna stämma dem. Ifrånsäga sig allt ansvar för idioti. Helt rätt.

Mitt psykiska lidande är vetskapen om att jag var rätt puckad som inte kunde räkna ut att diskmedelsflaskans utformning var sådan att om jag drog med fingret nere i den lilla fördjupningen för att fånga upp lite diskmedel, så skulle jag kunna skära mig. Jag tänker inte stämma Grumme för detta min egen dumhet. Jag kan maila dem och fråga om de inte kan göra kanten på tuten lite rundare, men att stämma dem är ju att göra mig dummare än vad jag redan är.

Det fysiska lidandet är inte så stort. Ett litet skärsår på insidan av fingret. No biggie. Jag har redan en massa ärr på fingrarna efter diverse skärolyckor. Allt från vanliga knivar, till vassa stenar (kasta macka) och pil-is. Jajamän. Det sista är det som imponerat mest på mig själv. Den vassa isbiten gled in i fingret som om huden hade varit av smör. Tuff känsla.

En o-tuff känsla är att ringa Anticimex och be dem komma och kolla råttorna i väggen. Det gör ont i hjärtat när jag vet att de kommer att dö. Nu leker jag ju gud igen! Jag vill inte bestämma att de ska dö. Kan inte Anticimex bara flytta dem någon annanstans? Eller lära dem att vara tyst när jag ska sova?
Stackars råttor, de letar ju bara mat och har lite partaj. Fy vad jag känner mig som en surkärring nu. FÖRLÅT, RÅTTORNA!

Jag är en dålig vegan... :(

Äckelfrippa!

Det var inte en bra idé att kleta vax i håret och vålda ner det. Ush, jag ser ut ..Magnus Carlsson innan han skaffade nytt.
Hm. What to do... raka av det igen?

Idag är jag stolt!

Titta vad vad duktig hon är!
Älskade Xhiobhon visade att hon är en riktig utekatt och fångade en näbbmus. Mitt hjärta svämmade nästan över när jag fick se henne sitta där utanför fönstret. Jag tror hon var rätt stolt själv också. Men även i stolta ögonblick måste man ibland sätta gränser, och hon fick inte ta med sig bytet in, så jägarinna hon är. Hon hoppade ner och sprang iväg med musen och kom tillbaka en stund senare för att försöka komma in igen. Så höll hon på, men till slut insåg hon visst att hennes nya gosedjur inte hörde hemma inne så nästa gång hon hoppade upp var hon ensam, så att säga. Trodde jag ja! Jag släppte in henne och hon gick och åt. Strax efteråt hörde jag hulkanden och upp kom först lite mat och sen lite musinälvor. Vanligtvis äter väl inte katter näbbmöss, men jag kan ju inte klandra Xhiobhon som inte lärt sig än vad man äter och inte. Min förhoppning är att hon inte gör om det igen, för det är så otroligt äckligt att torka kattkräks med möss i. Torrfoder har jag inga problem med men halvsmält gnagare luktar riktigt nasty.
Jag tror inte Shira kommer fånga någon mus, för hon är lite för fin i kanten för det. Men bra att en katt är en duktig jägare iallafall. Heja heja!

Min andra våg av stolthet kom alldeles nyss. Jag färdigställde nämligen en virkning som jag påbörjade för någon timme sedan medan jag tittade på veterinärprogrammen på tv 6 Nature. Först skulle det bli ett par dojor, sen skulle det bli en annan doja, sen virkade jag tills det blev ett armband. Och vilket armband sen! Jag tror det gör sig mycket bra till diverse sommarklänningar. Fatta att jag äntligen gjort något färdigt. Ah, jag kan nästan inte finna ord för känslan. Haha.
Nej nu ska jag göra lite fika och kanske se någon film.

Förresten vill jag bara tala om att jag fått en uppenbarelse av något slag.
Nu vet jag att det inte spelar så jäkla stor roll vad man har på sig när man ska ut bland folk. Ibland funkar det ändå.
Mjukisbrallor och stövlar. This I will never forget.

lite helg har aldrig skadat

Fick sovmorgon imorse. Ända till 8!
Det blev en oväntad morgon på flera plan.
Jag vet inte vad som förvånade mig mest, men det kan nog ha varit det plötsliga berömmet jag fick på ICA. Om berömmet gällt min städning eller barnpassningen så hade jag förstått det, men detta gällde mitt framträdande i Chess. Ähum. Jag blev faktiskt generad. Jag tackade så hemskt mycket och förklarade att jag, trots att hon trodde annat, aldrig stått sådär på en scen. Men det var roligt att höra att hon tyckte att jag var bra, så jag nästan skuttade hem. Jag skuttade lite också för att de hade stjälkselleri (förvisso ganska dyr) på affärn, så jag passade på att köpa det medan jag hade ångan uppe.

Mellan lunch och mellis var vi två fröknar på två barn. Sen gick ena fröken på semester och kvar blev fröken Råsa. Med två mer eller mindre vilda flickor. Vi mellisade ute och gungade i två timmar tills deras pappa kom och hämtade dem. Idag var en sådan där dag då jag kände att jag faktiskt skulle klara av att vara mamma. Jag kände mig ganska duktig. Nu känner jag mig ganska duktigt trött också. Både för att jag sovit sådär, och för att jag har ont. Vi får se vart det barkar imorgon. Det var tänkt att jag skulle på galej, men eftersom det bara verkar bli värre och värre med det onda just nu så kanske jag borde passa och hitta på något mindre ansträngande. Vi får se. Nu är det natten. Jag måste bara koppla bort tankar om CSN, tentor och annat skrämsigt först. Godnatt.

Pippigt!

En anka är en tam gräsand och tillhör ordningen andfåglar. En gås är också en andfågel. Men de är gäss. De är nästan lika farliga som höns.
Så, nu har vi rett ut det där. :)
Ja, min sista semesterdag började arla med tvättstugan och fortsatte med ett besök från Klykland. Mycket fint. Jag bjöd på katastrofalt kaffe och en intressant kaka och trevligt prat. Sen hakade jag på runt halva Storsjön på jakt efter nostalgi.

Så, tack ska du ha för idag, kära vän. Det var väldigt trevligt att få åka i din oförskämt snygga audi och se Fröjdholmen och Orrviken och Arctura och Busterlokalen och Badhusparken med dig. Vi ses om 3-4 år igen. ;)

En fin semesterdag

Ja det hade jag igår. Det blev en riktigt lång dag. Upp kvart i sju och i säng efter midnatt. Då hade jag avverkat nästan 60 mil i en bil. Förlåt, tre bilar och tre förare. Jag följde min bror och hans lag under St Olavsloppet och de var jätteduktiga allihopa. Bror sprang på i snitt 4:09/km vilket jag tycker är helt galet. Jag måste ta reda på vad mitt snitt ligger på och börja träna för jag råkade säga att jag gärna är med nästa år. Hade jag varit i form och haft ett friskt knä och en bra sportbh kunde jag ha hjälpt till att springa lite igår, men..ja, nu var det som det var. Och de andra klarade sig ju utmärkt utan att jag drog ner deras tid. Hehe. Lite tråkigt att det tokregnade precis i Verdal.

Men jag fick alltså åka utomlands på min semester, uppleva vacker natur och exotisk mat (om man nu kan räkna frigolitliknande chipsstrips som mat), och jag fick träffa nya människor. Lyllos mig! Jag fick nästan med mig en charmig ettårig liten tjej tillbaka också. Jag tackade nej, med invändningen att hon nog skulle sakna mamma och pappa, fast pappan hävdade att det skulle hon inte alls det. Nästa gång kanske jag gör som han säger och lånar henne ett tag.

Senare på natten, efter middag hos bror, fick jag träffa min framtida vilda kattunge Tord. Vild. Jättevild. Gaaah! Hähä. Sen packade vi in många lådor trams, mitt trams kan tilläggas, i bilen och åkte hem till glesbygden och somnade ganska gott. Idag har jag gått igenom några lådor och jag blir helt förtvivlad när jag öppnar vissa lådor. Vad är jag för människa egentligen? Varför har jag sparat gamla tetraförpckningar med solrosolja, och trasiga ringar och sånt? Det snuddar på tvångssamlande. Men jag förstår mig själv också. Jag var väldigt ensam och töntförklarad hela vägen från lekis till studenten. Jag ska lägga upp bilder så ni får se sen. Och, eftersom jag hittade kartongen med min balklänning så var jag tvungen att prova den. Såhär exakt tio år senare. Det var både kul och jobbigt för den är så stor på mig nu. Nej nu ska jag gå igenom nästa låda. Såhär var min rutt igår:



View Larger Map





Visa större karta

Student

JAG KOM IN!

Nu ska jag bli förskollärare!

St Olavs lopp.

Tänk att få ett eget lopp. Fast för det så måste man kanske springa någonstans.
Imorgon ska jag stå på Norska sidan och heja på bror som ska springa sin sträcka mot Trondheim. Nästa år ska jag vara med jag också. Typ den korstaste sträckan.
Sankte Olav. Jag måste ta reda på vad det var för kuf.
*google*

I think I'm in love...

Det här är andra programmet av 100% bonde som jag lyckats se. Och jag är ta mej fan nästan kär i Frank. Vilken underbar karl. Händig och praktisk och dansk och uppfinningsrik och lite sådär som jag tycker om när människor är. Dessutom är han så himla söt. Lyllos hans flickvän. Jag vill också ha en dansk gård med massa djur och mysig trädgård och grejer. Den behöver inte ens vara dansk. En gård räcker fint. I Skåne, eller Tyskland eller Italien eller Mexiko eller Japan. Det spelar ingen större roll. I Japan vore bra, då skulle jag kanske få lära mig att göra tofu.

Jorden snurrar.

dimmig nedräkning

det är hårt att gå till jobbet fast man vill vara hemma och kräkas.

en dag kvar. en dag kvar tills jag har sju dagar ledigt. galet.

idag blev jag tvungen att proppa i mig dexofen pga ontet. två stycken. på bussen hem somnade jag och drömde att jag åt pannkaka med spruttgrädde på. när jag vaknade tuggade jag i luften. sen såg jag snurrade färglada pluppar och hade massa konstiga tankar. rena rama knarket. när jag piggnat till började jag fundera på vad jag sagt och gjort på jobbet. minns inte riktigt. stackars mina tjejer om jag svamlade mycket. såhär hårt brukar de inte slå, så det måste berott på mitt allmäntillstånd.
idag kom jag, i min dimma, på att vi är som en orkan som sveper fram i varje rum. fast istället för att lämna förödelse (iallafall inte på alla kontor, hittills bara en kruka, en dator och en ventilationsmojäng) så tar vi med oss damm och gamla apelsinkärnor och sånt. vi är duktiga brudar. jag gillar oss.

mycket konstig dag iallafall. nu är den slut. nu ska jag gå och lägga mig. imorron är sista dagen. i can't believe it. fast sen har jag fem veckor med barnkaos. spännande. det är DÄRFÖR jag behöver den här veckan. hitta gärna på roliga saker med mig.

snurr

Det är så mycket jag funderar på som aldrig kommer ut. Det är nog därför jag verkar så dum. Igår kom jag på att mitt snatter har en mening. Jag försöker starta konversationer och diskussioner. Det är bara det att ingen hakar på. När jag sagt något ser i regel personen jag pratar med besvärad ut och börjar prata med någon annan eller om något annat. Inte undra på att jag känner mig ännu dummare. Fan. Om jag ändå bara kunde vara TYST! Idag saknar jag Cupcake och hans förmåga att diskutera. Även fast han tyckte att jag var i dummaste laget. T,om Tom Cruise-dum. Jag vill inte vara så. Jag vill helst vara som han som bestämmer i universum. Fast utan whiskyn.

kötthuvet goes vego

Marcus testar sojakorv. De är äckliga. Tycker både han och jag. Fast mest han.

skön eftermiddag

Sitter i Badhusparken med Möböken. Vi inväntar starten av den inflyttningsfest vi ska på ikväll. Det kommer bli hur trevligt som helst. Nu ska vi dricka våra drycker och njuta av solen.

semester..vaddå?

Jag tappade totalt sugen på semester nu när jag ändå inte har någonstans att ta vägen. Den sketna veckan kan jag lika gärna jobba för jag vill verkligen inte uggla här ute i 7 dagar. Dåligt humör. Men jag gjorde en ganska god pannacotta.

arbetskläder

Det känns som att jag har på mig brallor av asfalt. I morgon kommer jag jobba i mina fula men bekväma och luftiga linnebyxor. Jag håller med damen som, när hon kikade in och såg min arbetsställning, talade om för mig att det där var inte rätt och jag kommer känna av det i ryggen redan i kväll. Ja det kommer jag nog. Kanske lika mycket där som i baksidan av låren. Det brallornas fel som är så stela att man inte kan sitta på huk utan måste stå och böja sig ner samtidigt som man vinglar runt på fönsterkarmen. Men som sagt, det blir sköna byxor nu. Yey!