dimmig nedräkning

det är hårt att gå till jobbet fast man vill vara hemma och kräkas.

en dag kvar. en dag kvar tills jag har sju dagar ledigt. galet.

idag blev jag tvungen att proppa i mig dexofen pga ontet. två stycken. på bussen hem somnade jag och drömde att jag åt pannkaka med spruttgrädde på. när jag vaknade tuggade jag i luften. sen såg jag snurrade färglada pluppar och hade massa konstiga tankar. rena rama knarket. när jag piggnat till började jag fundera på vad jag sagt och gjort på jobbet. minns inte riktigt. stackars mina tjejer om jag svamlade mycket. såhär hårt brukar de inte slå, så det måste berott på mitt allmäntillstånd.
idag kom jag, i min dimma, på att vi är som en orkan som sveper fram i varje rum. fast istället för att lämna förödelse (iallafall inte på alla kontor, hittills bara en kruka, en dator och en ventilationsmojäng) så tar vi med oss damm och gamla apelsinkärnor och sånt. vi är duktiga brudar. jag gillar oss.

mycket konstig dag iallafall. nu är den slut. nu ska jag gå och lägga mig. imorron är sista dagen. i can't believe it. fast sen har jag fem veckor med barnkaos. spännande. det är DÄRFÖR jag behöver den här veckan. hitta gärna på roliga saker med mig.