Då skulle jag säkerligen stämma Grumme för att de tillverkat en diskmedelsflaska som man kan skära sig i fingret på.
Men det tänker jag inte göra.
Egentligen. De som stämmer företag.. vad tänker de med? Tänker de att de kommer få ut de där pengarna de inte lyckas vinna på lotto?
De tycks hävda ganska ofta att skadorna som uppstått gett dem psykiska lidanden.
Tror jag det!
Det största psykiska lidandet är väl insikten om hur otroligt dum man är. Och sen är man ju ännu dummare om man tror man kan stämma någon för att man själv varit dum.
Jag har dem enbart i huvudet, dessa varningstexter på föremål, som jag såg någonstans på internet. Do not attemt to swallow stod det visst på ett stort betongblock. Det är DEN sortens dumhet jag syftar på. De människor som faktiskt försöker svälja betongblock och sen stämmer företaget för att de nästan kvävdes, vilket resulterar i att företaget sätter varningstexter på sina saker för att försäkra sig om att ingen ska kunna stämma dem. Ifrånsäga sig allt ansvar för idioti. Helt rätt.
Mitt psykiska lidande är vetskapen om att jag var rätt puckad som inte kunde räkna ut att diskmedelsflaskans utformning var sådan att om jag drog med fingret nere i den lilla fördjupningen för att fånga upp lite diskmedel, så skulle jag kunna skära mig. Jag tänker inte stämma Grumme för detta min egen dumhet. Jag kan maila dem och fråga om de inte kan göra kanten på tuten lite rundare, men att stämma dem är ju att göra mig dummare än vad jag redan är.
Det fysiska lidandet är inte så stort. Ett litet skärsår på insidan av fingret. No biggie. Jag har redan en massa ärr på fingrarna efter diverse skärolyckor. Allt från vanliga knivar, till vassa stenar (kasta macka) och pil-is. Jajamän. Det sista är det som imponerat mest på mig själv. Den vassa isbiten gled in i fingret som om huden hade varit av smör. Tuff känsla.
En o-tuff känsla är att ringa Anticimex och be dem komma och kolla råttorna i väggen. Det gör ont i hjärtat när jag vet att de kommer att dö. Nu leker jag ju gud igen! Jag vill inte bestämma att de ska dö. Kan inte Anticimex bara flytta dem någon annanstans? Eller lära dem att vara tyst när jag ska sova?
Stackars råttor, de letar ju bara mat och har lite partaj. Fy vad jag känner mig som en surkärring nu. FÖRLÅT, RÅTTORNA!
Jag är en dålig vegan... :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar