Idag är jag stolt!

Titta vad vad duktig hon är!
Älskade Xhiobhon visade att hon är en riktig utekatt och fångade en näbbmus. Mitt hjärta svämmade nästan över när jag fick se henne sitta där utanför fönstret. Jag tror hon var rätt stolt själv också. Men även i stolta ögonblick måste man ibland sätta gränser, och hon fick inte ta med sig bytet in, så jägarinna hon är. Hon hoppade ner och sprang iväg med musen och kom tillbaka en stund senare för att försöka komma in igen. Så höll hon på, men till slut insåg hon visst att hennes nya gosedjur inte hörde hemma inne så nästa gång hon hoppade upp var hon ensam, så att säga. Trodde jag ja! Jag släppte in henne och hon gick och åt. Strax efteråt hörde jag hulkanden och upp kom först lite mat och sen lite musinälvor. Vanligtvis äter väl inte katter näbbmöss, men jag kan ju inte klandra Xhiobhon som inte lärt sig än vad man äter och inte. Min förhoppning är att hon inte gör om det igen, för det är så otroligt äckligt att torka kattkräks med möss i. Torrfoder har jag inga problem med men halvsmält gnagare luktar riktigt nasty.
Jag tror inte Shira kommer fånga någon mus, för hon är lite för fin i kanten för det. Men bra att en katt är en duktig jägare iallafall. Heja heja!

Min andra våg av stolthet kom alldeles nyss. Jag färdigställde nämligen en virkning som jag påbörjade för någon timme sedan medan jag tittade på veterinärprogrammen på tv 6 Nature. Först skulle det bli ett par dojor, sen skulle det bli en annan doja, sen virkade jag tills det blev ett armband. Och vilket armband sen! Jag tror det gör sig mycket bra till diverse sommarklänningar. Fatta att jag äntligen gjort något färdigt. Ah, jag kan nästan inte finna ord för känslan. Haha.
Nej nu ska jag göra lite fika och kanske se någon film.

Förresten vill jag bara tala om att jag fått en uppenbarelse av något slag.
Nu vet jag att det inte spelar så jäkla stor roll vad man har på sig när man ska ut bland folk. Ibland funkar det ändå.
Mjukisbrallor och stövlar. This I will never forget.