dåligt

Juicen innehåller fibrer från mjölk. Det var det sjukaste jag läst. 19 kronor åt fanders and still not törstsläkt. Fan.

skäms inte.

Subway gör mig till ovo-vegetarian. Jävla skitstad att inte ha snabb och bra lunchmat för oss veganer.

anti

Dålig kväll. Sämre natt. Usel morgon. Sen blev det bättre. Lite i alla fall. För att vi är så duktiga. Nu har jag två timmar kvar att städa. Eller en och en halv. Får jag välja så jobbar jag hellre såhär än som på nvv. Kanske för att jag känner mig så oerhört mycket mer uppskattad här. Kanske för att det går att se resultat på ett annat sätt också. Så känner jag mig väldigt omtyckt av chefen och Linda och alla de på Vtc som ville skriva en protestlista för att få tillbaka mig i höst. Det känns viktigt just nu när allt annat är rätt blä. Jag skulle så gärna vilja ha lite semester!

Kan någon säga mig vad jag kan ha gjort?

Jag har 22 blåmärken på min kropp. Jag ser ut som en smurf-to-be. De flesta av dem har tillkommit under veckan. Vi kan väl kalla det klantighet, även om jag hellre vill se det som regelrätta arbetsskador. Om än så små. (Vassa och klumpiga stegar, hårda fönsterkarmar und so weiter..)
Men detta? Vad har jag gjort? Det måste ha hänt igår, men igår var jag ju tokslapp hela dagen? Det är liksom ett skumt streck rakt över det också, som att jag borde ha klämt ihop det, men vad sjutton skulle jag...? Nä, jag kan inte begripa. Det gör ju inte direkt ont heller. Jag kommer ihåg att jag hade något liknande på vaderna för ett par år sedan då några avlånga äckelkusar borrade sig in i mitt skinn och sörplade i sig mitt blod, men då blev jag också toksvälld och öm. Nu är jag bara blåmärkig. Skomt.


Jag börjar också tro att jag kanske fick någon mikroskopisk spricka i höftbenet bak i ryggen när jag drog den där rackarns vurpan i trappan ner till tvättstugan. Det sitter liksom inte i hud eller muskler så mycket, det känns mer i just benet. Jaja det är ju ingen katastrof, bara lite jobbigt.

Nu när jag tänker efter, på alla blåmärken och annat skit så inser jag hur jäkla klantig jag måste vara. Klantig och ouppmärksam. Det bådar inte gott. Jag kommer bryta lårbenshalsen tidigt när jag blir gammal.
22 blåmärken. Jag är ta mig fanken imponerad av mig själv. Det är nog personligt rekord även om det gällt att jag bråkat med någon eller helt enkelt ramlat av cykeln och slagit mig.
...

Ja. Nä nu ska jag gå och duscha.
Smurf out

svetten rinner

och jag är hungrig. Det blev en väldigt väldigt lång promenad det där.
Jag blev dessutom antastad av två getingar. Fast inte samtidigt. Det kändes som att jag lyckats förnärma den första för den var otroligt envis och flög efter mig fastän jag sprang och sprang. Fast den kanske bara tyckte att jag luktade gott i min svett och Åhlénskletstank. Urk. Den andra hoppade på mig från ett träd. Liksom som ett bakhåll. BANZAI! Så till slut, efter att ha sprungit hela nedförsbacken från Bjärme så slet jag av mig kjolen och daskade till den. Den fick vad den förtjänade och jag hoppas lite att den flög hem till sina kamikazevänner och skämdes. Nu har jag brutalt ont i magen och orkar inte ens gå ner på affärn för att handla, så det får bli något halvdant till lunch. Men först ska jag dricka en liter vatten.

Ps. Angående föregående inlägg. Det är vägen mot Orrviken. Den har jag varit nyfiken på länge. Det var ju rätt fint den lilla kilometern jag gick, tills den första getingen kom och ville nojsa med mig.

ingen kamel

Varför tog jag inte med mig vatten när jag ger mig ut på långpromenad i värmen? Tror jag att jag är en kamel bara för att jag har pucklar som skvalpar?

might as well be in Dubai...

Hett. I love it. Sitter nere vid sjön och njuter av att jag INTE fryser. Inte ens lite. Snart ska jag plaska fötterna i vattnet. Just nu vilar de på vass som vågorna lagt prydligt alldeles vid vattenytan. Kom just på en idé. Jag kanske kan göra solskydd till mina chiliplantor av vassen. Hm. Idag är jag ledig. Det är så skönt. Allt jag behöver tänka på är att inte bränna mig och om jag ska ta mig råd att åka på priden i år.. Time will tell. Nu ska jag jäsa vidare, som den deg jag är. Förresten. Den som klagar på vädret får pisk. Små bäbisar och gravida och gamla människor är undantaget. Svett out.

gott

Utan ost och svamp, men med extra vitlök

Pizza!

Igår fick jag äntligen äta min pizza. Det var restaurang Viktoria som fick göra sig den äran och de gjorde den bra. Det var mycket gott och salladsbuffén hade stora vita bönor, kikärter och blackeyebönor. Smarr. Fast feferonin smakade som det oftast luktade nere hos oss på Tvättman. Typ fränt. Särskilt dukarna verkade lukta så. I dunno why. Well, pizzan var som sagt mycket god. Nu ska ni väl slippa mitt tjat om pizza ett tag framöver.
Förresten har en jättesöt liten tjej kommit ut till oss härute. ÄNTLIGEN där också, eller hur, Karin? ;)
Nu ska jag ta en dusch och se om jag kan masa mig in till stan och shoppa lite eller om jag låter bli. Jag är extremt uttråkad men stannar jag hemma så kommer jag bara sitta inne, och det är ju så himla fint väder.

Väntan väntare väntast

Jag väntar på besked från MIUN om jag kommit in eller inte. Två veckor kvar. Minst.
Jag väntar KaNi-nungen ska inse att det är för trångt i mammans mage och komma ut. (Men jag har en känsla av att mamman väntar mest.)
Jag väntar på att jag ska bestämma mig för att sluta vara så sockerberoende.
Jag väntar på att den riktiga värmen ska komma så jag inte behöver frysa en enda gång på en hel dag.
Jag väntar på att håret ska växa ut lite till.
Jag väntar på att jag ska sluta ha ont för denna gång.
Jag väntar på att något roligt ska hända.
Jag väntar på mitt pass, som jag fixade idag. Modernt värre med direktfotografering och namnunderskrift och fingeravtryck direkt i samma apparat.
Jag väntar på lön. Jag väntar på morgondagen på ett sätt så jag kan försöka komma ihåg att köpa Pepcid eller Novalucol eller Losec eller något annat trevligt för magen.
Jag väntar på att jag ska bli trött så jag kan gå och lägga mig.

Tre saker jag inte förstår.

1. Varför bilister börjar blinka med blinkersen precis när de ska svänga. (Då är det ju liksom för sent)
2. Varför folk anser att en lesbisk biskop inte skulle göra ett bra jobb.
3. Hur det kan finnas så mycket musik, och ändå hittar jag inget jag vill lyssna på.

Det är två timmar sedan mamma åkte. Det känns skitjobbigt. Jag vill inte vara ensam här.
KOM OCH HÄMTA MIG IGEN!

Ny lurvboll!

Här ser ni kattbäjbyn som kommer att få bo hos mig från och med augusti. Om han och tjejerna kommer överens vill säga.
Hedo tyckte att det var en avskyvärd liten äcklig sak, så hans tillfälliga namn är
Hej Kompis Fulbert

Jag håller med. Han verkar gräsligt hemsk. Ful, indeed. Jag vill knappt titta på stackarn.

Observera att inlägget är ironiskt. Han kommer säkert bli lika söt (och jobbig?) som Ossian.

Så bra..

Jag hade ett kaffemått. Blir kaffet godare nu?

Hur är jag funtad egentligen? (Del 2)

Tänk att jag blir grinig på de konstigaste grejerna.
Jag var aaaaall sunshine imorse när jag kom till jobbet, men när jag gick därifrån var jag så less. Det kanske började med att jag kände mig i vägen vart jag än var. Små barn, trånga utrymmen och en otymplig städvagn. Men det som fick mig att tilta var när jag jobbat klart. Efter 1½ timme. Och det är alltså detta som irriterar mig. Att jag blev klart på halva den tid som min chef sagt att det förmodligen tar att städa stället. Det var samma sak där jag städade förut. Jag blir klar för fort! Nu tror jag inte att det handlar så mycket om att jag får mindre pengar än jag tänkt, utan om att jag får känslan av att jag måste slarva och missa. Att jag gör ett dåligt jobb! Det är det som gör mig ledsen och irriterad. Jag har aldrig fått så mycket goda omdömen som när jag städade på VTC och ändå tvivlar jag? Jag är ju helt jävla galen. Och kanske lite trött också. Det kan förklara mitt irrationella tänk.
Det är väl inget att tjura till över, ändå så gör jag det. Över just det där. Värdelöst!
Jag tror jag ska åka in till stan, gå på biblioteket och rota rätt på virkböcker.

The real housewives of Orange County

Dåligt program.
Men jag tittar ändå ibland. Jag har nämligen bestämt att om den där fjortisbruden inte vill ha Slade så kan jag ta honom. Han har barn och han är rik och hon är dum i huvet som hellre är ute och festar än umgås med honom och barnen. Han kommer i en ganska okej förpackning också. Undrar om jag kan maila produktionsbolaget och be dem ge honom mitt nummer.

Kaffedags för glada själar

Blekt kaffe. En kaffekopp= 1.5 dl. Min kopp=3 dl.
You do the math, cause I didn't.
Och ändå är det inte så länge sedan Cupcake lärde mig att våra koppar är större än de kaffekoppar som anges. Men han hade ett bra kaffemått. Det tog han med sig så i min förvirring förlitade jag mig på kaffepaketets rekommendation. Fan.
Jag gjorde en slappfuling och hedde tebaka blekkaffet i pannan och tillsatte mer kaffepulver. Kanske går det att dricka nu.
Att det ska vara så svårt att få sig en god kopp kaffe!

10 poäng

För vurpan jag nyss gjorde i tvättstugetrappan.
Aj.

Lördag

Jag blev så glad när jag hittade det här duschdraperiet på Ikea förra söndagen. Det är det finaste duschdraperi jag sett och det var kärlek vid första ögonkastet som var för två år sedan ganska precis. Man blir så himla glad av att stå och titta på de där figurerna (särskilt sköldpaddorna gillar jag) när man står där och vaskar av sig. Eller hur, Östgötemuppen?

Shira har långt tåhår. Det brukar jag dra lite i. Jag är så elak men det är så kul :)


Titta vad söt Shira var mot Xhiobhon idag! I vanliga fall blir hon så sabla sur och grinig när lillan kommer och vill sova nära, men nu la muppkatten tassarna om henne och bara sov vidare. Mmmys!

Vingel

Det snurrar i huvudet och det vänder sig i magen och hela jag verkar vara i sjögång.
Vad är det som pågår?
Jag vill hem och lägga mig...
Tre timmar kvar. Gaah!

Hur är jag funtad egentligen?

Tänk att jag begränsar mig själv så jag blir vansinnig!
Hur svårt ska det vara att släppa på de krav jag har? Det är löjligt hur höga de är, från det minsta lilla, som hur disktrasor ska vara till det största, där jag vill att mitt liv ska vara på ett visst sätt (som långt ifrån motsvarar verkligheten och det KAN bero på att jag egentligen inte alls vet hur jag vill att det ska vara för det förändras ju hela tiden). Jag har ju lika stor rätt att vara lycklig som jag har skyldighet att ordna det själv. Varför är det då så jävla svårt?
Jag äter på ett visst sätt och dricker inte och röker inte och så vidare för att må bra.
Må bra...

HAH!

Fast sanningen att säga så är allt jobbigare om man väger 95 kilo. Rent fysiskt särskilt. Men inte fan gör jag så mycket mer nu än då? Eller? För jag är fortfarande fånge i mina egna tankemönster.
Törs inte kan inte vet inte har inte råd!
Idag är jag sjuk. Det har gett mig tid att tänka lite mer.

Jag vet lite hur andra människor uppfattar mig, men jag måste lära mig att se mig själv som en medmänniska, inte en möglig slasktrasa.
Om andra människor tycker om mig, varför skulle då inte jag själv göra det? Trots allt jag vet om mig själv, menar jag. Eller kanske just därför. Jag vet hur väl jag menar även om jag säger knasiga saker, och jag förstår mig själv bra nog för att kunna säga till mig själv att det är okej, trots att jag inte når upp till mina befängda krav.
Det är bara det att för andra verkar det så himla lätt!
Hur gör folk för att ta sig an bångstyriga barn som inte vill byta blöja, en helt omöjlig lägenhet att inreda UTAN ikea, besluta sig att ta en sista minuten till Kreta eller bara kunna hänga hos en kompis utan att oroa sig över hur man ska ta sig hem och om katterna har tillräckligt med mat.

Jag behöver hjälp. Inte fan finns hjälpen i mediciner. The drugs don't work they just make you worse.. Jag fattar inte vad jag tänkte med. Jag var desperat, okej? Män blir introverta eller arga, kvinnor vänder sig till vänner när de krisar. Well...
Mamma, den underbara människan har funnits där hela vägen, men det hade varit trevligt att ha någon annan också.
Men nu är det väl nya tag. I guess. När jag fått tillbaka orken.

Då ska jag söka med ljus och lykta efter något som kan hjälpa mig. Jag hade önskat att hjälpen fanns i en människa som bara kunde uppenbara sig sådär utanför min dörr (Nej, inte Jesus) men lösningar är aldrig så enkla.

Jag tror dock att en resa, helst utomlands, tillsammans med någon, skulle vara förlösande på något sätt.

Ja, det där får jag fundera lite på..

Stand back!

Jag kokar ris. Utan övervakning.
Om det är så att jag har höga krav när det gäller hur ett ris ska vara i konsistensen eller om jag bara råkar vara dålig på att koka ris låter jag vara osagt men jag gillar ändå inte ris så jäkla mycket.
Men ibland är ju ris ganska bra att äta. Så nu kokar jag ris. Jag har fått lära mig att koka ris många gånger och alla säger samma sak: Det är inte så svårt.
DET ÄR SVÅRT!
Antingen blir det vatten kvar (FAIL!) eller så är riset för hårt (FAIL!) eller för mjukt (FAIL!) eller så bränner det fast (FAIL FAIL FAIL!)
Särskilt det sista vill jag undvika eftersom jag förstört två kastruller på det sättet.
Kanske jinxar jag mig själv just för att jag är rädd för att misslyckas. Jo så är det förmodligen. Men jag gillar ändå inte att koka ris. Jag kan koka ihop nästan vad som helst annat, men inte ris!

Vill jag ens ha ris till middag?

Grattis mamma!

*puss*

Jag älskar dig

Dag 1.

Bieffekter.

Jag vet inte ens om det varit en bra eller dålig dag men förmodligen mer åt det senare än det förra hållet.

Klockan är nio och jag ska gå och lägga mig.

Fulväder finmänniskor

Jag mådde lagom sjukligt när jag masade mig in till stan och kämpade mig upp för backarna mot Reumatologen på Solliden. Lite febrig till och med. Kämpigt att gå. Så ringde de från förskolan för att kolla om jag glömt att jag skulle jobba imorgon. Det hade jag inte. Helt enkelt för att ingen hade sagt något. Oavsett vad som påstods så är det inget jag hört något om, men det var nu inte så viktigt. Jag ska jobba lite imorgon. Torka snornäsor och sådär. Bra. Show me the money!

Jag hade ingen brådska upp till Reumatologen så när jag ändå var uppe vid ATS så svängde jag in till VTC för att kolla om kanske fikafröken jobbade lite i cafét. På väg in mötte jag administratören på skolan och hon var inte sen att upplysa mig om att hon saknat mig och ville ha mig tillbaka. Vilket välkomnande! Och väl i cafét så var båda matmänniskorna där. Och sen kom Linda kramade om mig och alla tre sa att de saknade mig. De är så fina. Jag fick fika och pratade och myste och sen kom en lärare fram och sa att hon saknat mig också! Tydligen har hela lärarkåren saknat mig. Och hon jag vikarierade för. Och Linda hade ringt chefen och försökt fått honom att ta tillbaka mig och till och med rektorn hade nog ringt. Tänk vilket intryck man kan göra på folk bara för att man försöker hålla lite rent. :)
Ja, för jag tror inte det är mig som person de saknar lika mycket som min städning. Det ska väl vara Linda då. Hon är ju så väldans go och rolig. Jag ska inte sticka under stolen med att jag saknat dem med. Ganska mycket dessutom.

Och med en varm känsla inom mig gick jag upp till Solliden. Lämnade blodprov och kissprov. Väntade. Väntade. Väntade. Väntade. Fick komma in. Uppdaterade doktorn lite snabbt om hur saker låg till. Blev klämd och vriden i ben och fötter och händer och armbågar. Och fick till slut veta att mina röntgenbilder såg bra ut, ingen erosion längre men att jag troligvis har någon slags ledsjuka och att jag ska höra av mig på en gång nästa gång det blir något så de kan undersöka det. Grattis mig. En sak mindre att tänka på.

Gick förbi Café Björkbacka och sa hej. Gick ner på stan. Köpte mig en slapp sommarklänning för en femtilapp. Åkte hem. Nu har jag ätit och skrivit. Snart ska jag vila och kanske äta en bit.. rulltårta. (Nej den är inte slut ännu och nu börjar den bli en aning torr så jag får nästan äta upp resten idag) Sen ska jag tvätta.

Det där med tvätten är intressant. Nästan lika intressant som soppåsetömningen. Under ett halvår har jag knappt behöva brytt mig om det där. Nu måste jag plötsligt komma ihåg sånt själv. Tur det fanns en tvättid idag annars får jag gå naken och det är inte så skönt nu när det är så kallt ute.

Dags för rulltårta.

Inte Barbados direkt...

I söndags tog jag årets första dopp. I Storsjön.
Jag tänkte att jag var ju ändå hem-hemma och hur många chanser till att bada där kommer jag att få i år? Inte så många. Så jag drog av mig nästan alla kläder och doppade fötterna. HURR! Jag gick upp igen. Tittade ner mot vattnet. Jag vet hur stenarna känns mot fötterna. Jag har känt dem många gånger i min barndom. Jag tyckte jag såg en bit is flyta runt men det var nog en synvilla. Nog var det bra kallt i vattnet. Men det var varmt i luften. Svettigt varmt. Ja jag måste ju göra det någon gång. Så skuttade jag ut tills vattnet nådde övre delen av låren och lät bli att skrika när jag doppade mig lite snabbt och skvätte vatten över huvudet sen rusade jag upp så fort jag kunde. Men har jag åtminstone varit nere i vattnet nu. Hähä.


Här har man skurit tån på en och annan sten under årens lopp, jajamän. Och dykt ner under vattnet för att komma undan bromsar och getingar. Här har man suttit och funderat under höststormar, här har man puttat ut båten för att ge sig ut på utterturer.
Barndomen var bäst härnere.

Mamma min mamma

Bakade två rulltårtor till mors dag. Den ena fick jag.
Det innebär att jag har en hel rulltårta att äta mig igenom under veckan. Eller så fort som möjligt innan den blir gammal och torr. UJUJ!
Tur att jag är ett sånt sabla stort kakmonster. Hähähähähä.
Idag fick jag jobba på hemmaplan. Härligt! Ett plötsligt sjukvikariat på förskolan. Tre minuters gångväg till jobbet istället för en timmes bussåkande och fotgängeri bara för att ta sig till grannbyn.
Dock fick jag inte den sovmorgon som jag planerat, fast det gör inget eftersom jag ändå får pengar för't. Men på torsdag, då jävlar ska jag sova iallafall till halv åtta!

Förresten ska jag hänga inne i stan både imorgon och på torsdag. Vill någon ses så är jag öväjlibboll.