Fulväder finmänniskor

Jag mådde lagom sjukligt när jag masade mig in till stan och kämpade mig upp för backarna mot Reumatologen på Solliden. Lite febrig till och med. Kämpigt att gå. Så ringde de från förskolan för att kolla om jag glömt att jag skulle jobba imorgon. Det hade jag inte. Helt enkelt för att ingen hade sagt något. Oavsett vad som påstods så är det inget jag hört något om, men det var nu inte så viktigt. Jag ska jobba lite imorgon. Torka snornäsor och sådär. Bra. Show me the money!

Jag hade ingen brådska upp till Reumatologen så när jag ändå var uppe vid ATS så svängde jag in till VTC för att kolla om kanske fikafröken jobbade lite i cafét. På väg in mötte jag administratören på skolan och hon var inte sen att upplysa mig om att hon saknat mig och ville ha mig tillbaka. Vilket välkomnande! Och väl i cafét så var båda matmänniskorna där. Och sen kom Linda kramade om mig och alla tre sa att de saknade mig. De är så fina. Jag fick fika och pratade och myste och sen kom en lärare fram och sa att hon saknat mig också! Tydligen har hela lärarkåren saknat mig. Och hon jag vikarierade för. Och Linda hade ringt chefen och försökt fått honom att ta tillbaka mig och till och med rektorn hade nog ringt. Tänk vilket intryck man kan göra på folk bara för att man försöker hålla lite rent. :)
Ja, för jag tror inte det är mig som person de saknar lika mycket som min städning. Det ska väl vara Linda då. Hon är ju så väldans go och rolig. Jag ska inte sticka under stolen med att jag saknat dem med. Ganska mycket dessutom.

Och med en varm känsla inom mig gick jag upp till Solliden. Lämnade blodprov och kissprov. Väntade. Väntade. Väntade. Väntade. Fick komma in. Uppdaterade doktorn lite snabbt om hur saker låg till. Blev klämd och vriden i ben och fötter och händer och armbågar. Och fick till slut veta att mina röntgenbilder såg bra ut, ingen erosion längre men att jag troligvis har någon slags ledsjuka och att jag ska höra av mig på en gång nästa gång det blir något så de kan undersöka det. Grattis mig. En sak mindre att tänka på.

Gick förbi Café Björkbacka och sa hej. Gick ner på stan. Köpte mig en slapp sommarklänning för en femtilapp. Åkte hem. Nu har jag ätit och skrivit. Snart ska jag vila och kanske äta en bit.. rulltårta. (Nej den är inte slut ännu och nu börjar den bli en aning torr så jag får nästan äta upp resten idag) Sen ska jag tvätta.

Det där med tvätten är intressant. Nästan lika intressant som soppåsetömningen. Under ett halvår har jag knappt behöva brytt mig om det där. Nu måste jag plötsligt komma ihåg sånt själv. Tur det fanns en tvättid idag annars får jag gå naken och det är inte så skönt nu när det är så kallt ute.

Dags för rulltårta.