Får jag aldrig nog?

Jag gillar nördar på ett sätt och verkar samla på dem.
Min absoluta favoritnörd är Randall Munroe.

Han är så söt och rolig att jag funderar på att kidnappa honom och ha honom som min Aaaw.
Tänk så mycket han kan lära mig!



Jatack.

Your local supplier..

Jönsson tyckte att hon skulle bjuda mig på lunch idag. Jag tackar inte nej till sånt och särskilt inte med ett sådant sällskap! Fast först skulle hon in på Bokia för att köpa lite grejer och då passade hon samtidigt på att förse mig med skolmateriel. Hon är så snäll :)
Ett gult (gul.....) gloshäfte och två döskallesuddgummin. Sådärja. Får jag inte MVG nu så är det verkligen inte mitt fel.

Tack min lilla persikoblomma för att du ser till att jag har mat i magen och klarar skolan!

Skärtorsdag

Fin påskkärringkisse, eller hur?
Tyvärr finns inga levande kycklingar (hähähä) här som den här charmiga tanten kan få sätta tänderna i, så det får nog bli något annat. Tant matte ska nog komma på något gott till sina muppkatter.

Jag hoppas alla mina tre(?) läsare får en jättetrevlig helg (nej jag säger inte Glad Påsk goddämit) och käka lagom mycket hönsmens så inte kolesterolet skjuter i höjden ;)

Trevlig helg till alla jag känner mellan Vasa och Mölndal (ja, småland också), Umeå och Svedala.

Tanken på rosa marsipan gör mig ungefär såhär glad: |<-------------------------------------------->|
(gör en liten skuttig dans)

Vårkänslor och liknande

Låt mig börja med en våraktig och trevlig bild på de tulpaner som jag fick köpta till mig i förrgår.
När jag tittar på dem så blir jag så himla varm inuti. (Ida, den här bilden är litegrand till dig också)


Nu kommer en bild på min nya sekreterare. Eftersom jag är upptagen av alla skolböcker så har jag inte alltid tid att svara, men min älskade apekatt la sig intill telefonen och sa att hon skulle svara om det ringde. Sen började hon tugga på snöret.




Jag avslutar med en bild som visar hur min lugg såg ut en stund idag. Jag missbedömde kraften från hårsprayen kan vi säga...



Ps. Nu är alla papper skickade till CSN. Nu är det bara att vänta på att jag ska få mina pengar. De kommer att behövas kan jag säga.

Ja, det händer att jag tänker också.

Vad ÄR den här Mittsverigeregionen för något och vad innebär en ombildning? ÄR vi inte redan region mitt då? Det har jag alltid trott. I alla fall om man tittar på Mittnytt, men det kanske bara är där? Jag tror det handlar om att göra en omorganisation och sammansmältning av kommuner och län. Hmmm.. Strömsunds kommun verkar dock hellre vilja bli storregion med Norrbotten och Västerbotten. På ett sätt kan jag förstå det eftersom den norraste delen av Strömsund nästan ligger i Arvidsjaur, men det känns splittrande om en kommun ur Jämtland ska tillhöra Region Norr och resten tillhör region Mittsverige. Man kan väl inte dela på Jämtland sådär bara? Å andra sidan har kommuner i Västernorrlands län nära att tillhöra Norr också. Örnsköldsvik, Timrå och Sollefteå tillexempel.

OBS följande kommentarer handlar om hockey! Jag är inte insatt i sporten eftersom jag helt enkelt inte gillar sport, men jag gör mitt bästa som undersökande fejkjournalist för att få chansen att retas, så jag använder mig nu av Wikipedia.
Det blir bra för de norra hockeylagen (Luleå och Skellefteå) att få Modo och Timrå. De kan gå ihop till en storklubb och bli typ..halvbra! Hehehe.
Nu var det ju så att Modo åkte ut (HUPPS!) men ett annat lag gick vidare till semifinal...Vet ni vilket?
*viftar med det vita lejonet i den blå pyjamasen och nynnar "ellhåse ellhåse ellhåseeeee.."*
________________ Plats för avgrundsvrål från Sundsvall
Färdigskämtat om den hormonstinna sporten.


Nå men jag önskar att jag följt med lite mer från början så kanske jag hade förstått vad det hela handlar om. Varför vill vi ombilda till storregioner? Jag behöver lite mer information.
Jag är inte helt negativt inställd till något jag inte riktigt vet vad det innebär faktiskt men jag ställer mig tvekande till om vi ska heta Härnösands län. Fast det är bara för att jag är konservativ och patriot när det gäller min republik och att vi tamejfanken har en egen nationaldag (12 mars) och jag vill ha det så också för att det är en fin tanke att vi jämtar och härjedalingar inte låter någon sätta sig på oss. (Jamtlandjamtlandjamtåständut!)

Vad har Härnösand egentligen? En utomhusvattenrutschkana? Jag menar, ska det vara något att komma med det? Jag kan förstå att vi vill tillhöra en region med kust och bra -ett ord jag fick lära mig i kulturgeografin för fyra år sen men jag minns inte vad det var för ord nu så jag chansar på att jag menar infrastruktur- och att klyktattarna vill ha fjäll i sin region men vad mer då? Är det inte bara ett sätt att försöka känna sig större än vad vi är? Ju större man är desto bättre. Mer makt. Lite EU över det hela på något sätt.
Mjaaaaaah.

Det är en evig kamp mot myndigheterna

Och det är mentalt utmattande.



Cake - I will survive

Jäjä.


Om någon sett till OfferdalsNicklas?
Jag behöver få höra lite gay lion-rooar. Jag nästan LÄNGTAR efter att få höra det kan man säga.

Nejmen om man skulle ta och läsa lite.
Företagsekonomi here I come.

Let's vända på steken

Jag bestämde mig alldeles nyss för att vara otroligt, fantastiskt och hemligt kär i någon idag.
Det är mycket bättre än att få magsår över att man inte får iväg alla papper till CSN.

Jag är kär på det där sättet då man är väl medveten om en persons brister men man accepterar dem och står ut med dem. Kär på det där sättet då det inte spelar någon roll att det inte är sommar än för man är varm inuti. Kär på det där sättet som gör en så otroligt glad att man vill skutta runt. Kär på det där sättet då man är superglad för att kärleken är besvarad.

Det är skönt att fejka känslor ibland.

Monday bloody monday

Vattenledning trasig. Inget vatten - ingen dusch. Och jag som kände mig så sunkig.
Sen...
Försäkringskassan: "Nej ett sånt intyg har inte vi, prata med Arbetsförmedlingen"
AF: "Nej, det är ett intyg som FK ska skriva ut"
FK är förbannat svåra att få tag på och nu har kontoret ändrat öppettiderna till 10-15 tisdagar och torsdagar. Jag gissar att de helt enkelt inte vill behöva konfrontera människor och åka på mordhot för att de strular till saker och aldrig går att prata med.
Men okej. Jag får gå ner imorrn igen och fixa det där sabla intyget. Jag har ett nummer på det så de kommer faaan inte undan.
Lärcentrum sa för en månad sen att CSN inte behöver något betyg för de har redan dem.
CSN säger i sitt papper (samma papper som kräver det där intyget från FK/AF) att de vill ha just det betyget som Lärcentrum sa att jag inte behövde skicka in. Den server som Lärcentrum har ligger dessutom nere så jag får mina betyg tidigast onsdag.

Jag förstår att folk blir galna såna här gånger. Det är egentligen ingen mening att reta upp sig men jag får känslan av att de gaddat ihop sig mot mig på ett eller annat sätt. Att vattenledningen blev lagad lagom till att jag kom hem var förstås bra men då hade jag redan handlat lunch som inte behövde något vatten. Äcklig lunch.

KAKKA!

Mina böcker, när kommer mina böcker så jag kan börja läsa?

Tur att det finns några bra saker med den här dagen åtminstone. Jag vaknade av ett mms som fick mig att dra på smilbanden ganska rejält. Heja skadeglädje! Särskilt när jag såg genom persiennerna i sovrummet att solen lyste så fint här.
Rolig läsning i GP om vad de pyttefå centimetrarna snö som fallit under morgonen har gett för konsekvenser, nämligen dessa!


Shitmygod.
Ja man undrar ju...

Vad hände?

Var det hormonerna i kombination med att jag flyttade hemifrån som gjorde att jag blev så lat?
Nyss räknade jag upp några sporter som jag var intresserad av/höll på med som barn ända upp i tonåren.
Här är de.

Utförsåkning. Tror det var mor och far som släpade med oss upp till fjälls. Jag minns t.om en av de första gångerna där, då vi inte var redo för liften än utan fick gå uppför backen en bit för att ploga ner med en vuxen bakom oss som hade sina skidor utanpå våra för små barn tenderar att köra på utan sans och vett. Sen blev det Birkls skidskola.Har alla skidmärken utom svart. Övergick till snowboard några år senare (Efter att en femtioårig gubbe visat att det fan inte är så svårt att åka) men sen blev det nästan aldrig något åkt. Efter gymnasiet har jag åkt bara ett par gånger men jag har testat telemark tack vare min bror. Kan tänka mig att ta upp det hela igen. Om man hade pengar till det vill säga.
Slättförsåkning. Västjämtska (en sorts tävling för skolungdomar från västjämtlands kommuner) i längdskidor. Jag kom typ sist för jag har ingen tävlingsinstinkt. Särskilt inte i längdskidor. Då är inget särskilt bråttom Jag minns en kurva där det kom andra barn och körde om mig och jag verkade inte förstå att de ville komma först. Jag tittade på granarna litegranna och sen den långa uppförsbacken jag hade framför mig.
Gymnastik. Den tjocka lilla ungen tyckte ändå det var kul att röra på sig även om hon var klumpig som få. Jag kunde gå ner i split men den där snurraruntpåenstångbaklänges gjorde bara ont och var svår. Tror jag klarade det en enda gång (men då var jag också supernöjd). Var med i Västjämtska även i denna sport. Tror det inte gick så bra.
Fotboll. Det var roligt. HKIF! Jag var back eftersom jag var tjock och långsam. Sen blev jag målvakt på något sätt och det var jag skitdålig på eftersom jag inte vågade slänga mig. Jag slutade min målvaktskarriär inte långt efter att en tvåmeters brud från Alsens fotbollslag satte knät i huvet på mig (bollen var inte ens i närheten). Hon gjorde samma sak med reservmålisarna så jag hopas hon blev utvisad på livstid. Vi kom på tredjeplats i ÖP-liret något år.
Pingis. Ja, alltså hur jag började med pingis har jag ingen aning om men jag var väl runt tio år eller något och tyckte jag var rätt bra. Det var jag och Åse. Var med på ett par tävningar men fick aldrig någon pallplacering och det gjorde inte så mycket. Tävlingar är uppenbarligen inte min grej.
Skolidrott: Jag var inte helt urusel i badminton eftersom jag faktiskt spelat pingis. Handboll var roligt så länge jag hade sjyssta killar i mitt lag. Jag var URUSEL på basket. Kunde för allt i världen inte få ihop koordinationen mellan dribblingarna och springandet. Innebandy var hemskt. Jag hatade det för killarna sköt alltid så hårt. Simning var rätt okej. Jag älskade att dyka och snurra runt i vattnet som en jäkla säl (senare valross). Orientering förstår jag inte ens vitsen med. Det var bara tråkigt.
Förutom detta så fick man ju ur sig lite energi när man cyklade runt som tokar i byn och på såga, eller sprang runt i skogen och lekte jägare eller letade efter gamla saker eller bara...vad vi nu gjorde.

I gymnasiet gjorde jag nästan inget alls utom på gympan och de där friluftsdagarna.
Sen började jag promenera av bara helvete eftersom jag mådde röv och behövde tänka. Kunde gå ut och gå sent om nätterna och bara strosa runt i stan. Sen tog jag en kurs i salsa och det var hur kul som helst.
Vad som än hände så har jag åtminstone hittat tillbaka och känner mig aktiv igen så jag har inte tvekat när jag fått chansen att prova klätterväggar och sånt. Har ju gett mig ut i ÖSK-spåret några gånger som jag nämnt tidigare och jag läääängtar efter att snön ska försvinna så jag kan ge mig ut igen. I år ska jag klara att springa två varv runt. Minst. Det finns inget skönare än att hitta flytet och bara springa på. Det är lite beroendeframkallande. Så ja, löpning och dans. Det får bli det i år. Jajamän. Git r dooone!

Inspiration i köket igen!

Fancy stuff you'll like. Detta är en bbq-sås med liquid smoke (hickory rökarom på flaska) och färsk chili i som blev så förbaskat god att Kimpansen snodde med sig resten till lunch och jag blev utan! (the nerve of some people..)
Ni vet kanske hur dålig jag är på att komma ihåg att vad jag har i mina kulinariska konstverk eftersom jag aldrig går efter recept, så jag kommer nog inte kunna göra om denna sås även om jag minns på ett ungefär vad jag hade i. Stånk. Jag måste nog börja skriva opp vad jag använder för ingredienser...


Något annat jag vispade ihop var en marinad till sojafiléerna. De tenderar att smaka väldigt tråkigt som de är, men eftersom de är som tvättsvampar så är de tacksamma att krydda eller marinera. Återigen har jag ingen aning om vad jag hade i, men när jag stekt på dem och smakade på dem så tappade jag nästan hakan.
Det smakade sån där kryddig korv!
GRILLAD dessutom. (???)
Hur i hela världen jag bar mig åt för att lyckas med det förblir en gåta, men jag gissar att det där hickoryblasket hade med saken att göra igen. Rökarom på flaska är hur jäkla bra som helst att använda i matlagningen särskilt om man äter sojafiléer. Tänkte jag skulle våga mig på att ha det i nån kaka också men då krävs lite mer inspiration och total isolering i köket. Och bra musik.


Serverat med kokt potatis, selleri och morotsstavar och den där habañero-tequilasalsan som jag blivit kär i, så blev det här en mycket god middag.. även om det inte ser så ut nu när filéerna ligger i stekpannan och tråkar.

Nu är det dags för någå att snacksa på. Har varit vaken sen kvart i 6 i morse så det börjar kurra i magen nu. Git r doooooone!

Blod svett och tårar

Jamtli bildbarkiv är nu ute på nätet. FINALLY!
Står att läsa om här.

Till hösten kommer alltså de bilder som jag jobbat med upp men jag tackar alla oss (ingen mening att vara blygsam) som jobbat och slitit med bilder/nyckelord/bildtexter under arbetets gång.
Duktigt!

Jag är allt lite stolt ändå...

Äntligen fredag!

Jag hade skrivit ett tjusigt inlägg. Så krashade firefox.
DAMNIT!

Nu blev jag lite stressad.
Det kommer ta tid att varva ner efter den här veckan helt enkelt.

Har laddat ner SPCS. Har skickat in en uppgift om F-skatt.
Så jag har iallafall börjat lite.

Young sa att om jag blir bra på bokföring så kunde jag få praktisera hos honom.
Han skulle t.om fixa en plats till mig i lokalen så jag slipper sitta inne på dass och göra verifikationer. Synnerligen snällt.
Jag ska fundera på saken. Det är en svår avvägning. Realonline eller Scandic (eller kanske t.om något snofsigare hotell). Hmmmmmmmmm...!

Nej jag vet inte. En del av mig säger att det kan vara smart att lägga en veckas praktik på bokföring och två på hotell/reception eftersom jag helst vill hålla på med det men vill kunna båda. Trixigt värre. Nåja, det är ju tur att det finns folk som tror på mig iallafall!


Nu ska jag leta rätt på lite fika och försöka landa...

Nästan katatonisk

Just som jag trodde att jag inte kunde få in något mer i min skalle så lyckades Lisa trycka in lite till. Helt otroligt. Jag trodde min hjärna skulle explodera strax innan första pausen efter lunch.
Kampen om att verkligen förstå varför det blir som det bli när man bokför fick jag till slut ge upp. Det är bara att göra som fröken sa, dvs FUNDERA INTE! Så jag hakade bara på. SPCS verkar inte så svårt men det kommer ändå ta tid att lära sig det här..fast jag kan upplysa er om att jag verkligen inte gett upp. Snarare tvärtom. Jag kan t.om tänka mig att utföra bokföringstjänster mot en lagom stor summa pengar. Åtminstone någon gång då och då. Ekonomi är nu inte riktigt min grej, men vad är min grej egentligen? Med bra musik och fika så går det nog som en dans. Naturligtvis har jag redan en potentiell kund. Där finns det redan bra musik så jag behöver inte fixa det själv.


Jag är nöjd över dagen även fast min lunchmat var undermålig/tråkig och inte tillräckligt mycket. Morgonen var liksom fin och skön... Det började i och för sig med att jag vaknade alldeles för tidigt, men sen när Kimpansen satte sig upp så låg jag kvar och mös medan jag nuddade mitt ben mot hans rygg och då mådde jag genast lite bättre. Det är en snällstart på dagen att ge mina ben lite uppmärksamhet även om jag måste göra det själv.
Vid frukost blev jag blev glad av några ord som jag fick läsa och sen började jag nynna på den där slutaröka-låten. Den förföljde mig resten av dagen och höll mitt mod uppe.
Ingrid är så himla snäll och bra och trevlig och hon höll också mitt mod uppe fastän jag nästan ville gråta ett tag för att jag inte förstod någonting.

Nu är jag grymt trött.
Tror det är läggdags snart.

I'M STUPID

Here's MY sign.


"Sitter det någon här?"
Åååå det är så typiskt, för på bussen till skolan satt jag precis och tänkte på sånt folk säger och när jag sen själv kom med ett typiskt sådan kommentar så rös jag nästan till och väntade mig en skylt. Fast egentligen menade jag såklart: Kan det vara så att någon satt här men gick på toaletten en snabbis? För isåfall vill den personen kanske sitta där igen sen. Jag borde ha sagt så istället. Några minuter senare påbörjade vi lektionen Kommunikation så det var lite ironiskt. Kommunikation är en fantastisk delkurs känner jag redan nu. Jag var i mitt esse och har nog aldrig tagit så mycket plats i en klass förut för jag brukade vara den som satt längst bak och höll tyst för att jag var rädd att säga något dumt. Nu har jag gett mig fan på att jag vill delta i diskussioner och resultatet är skrämmande. I mina ögon alltså. Jag tycker det är lite jobbigt att jag vill ta plats och märkas. Men det är kanske bra egentligen.
Det är en bra grupp. Vi är lite likadana fast ändå olika.
Företagsekonomin på eftermiddagen var dock lite jobbig. 3,5 h envägskommunikation. Nästan. Inte alls som på morgonen. Fast läraren är rätt rolig och går ganska bra att lyssna på fast jag förstod ändå inte så mycket. I morgon har vi heldag med manuell och datorbaserad bokföring och jag bävar.

Jag kom på att det är flera som tagit upp det där med uppenbara kommentarer och frågor från folk. I LGTG så brottas Ford Prefect med samma problem. Varför måste folk fråga så dumt?
"Nämen har du fått en blåtira?"
Nä. Jag äter björnbärspaj med ögat, here's your sign!*


*Here's your sign är komikern Bill Engvalls grej. Han hatar folk som är dumma i huvet och tycker att de borde bära en skylt där det står I'm stupid. På så vis behöver man inte oroa sig över att man ska bli besviken om man ber dem om något eller frågar något.
Han har många fina exempel som får mig att skratta och hålla med. Naturligtvis säger han själv dumma saker emellanåt (ingen är ju felfri) varpå han säger "here's MY sign" och det är nästan ännu roligare.

Undrar om jag ska planera in en Blue Collar Comedy Tour i roadtripen..?
Ja, det ska jag göra.

GIT R DONE

Ja snart så i alla fall.

Istället för att bli irriterad i morse så tänkte jag att jag i alla fall inte är ensam. Jönsson upplyste mig nämligen förra året eller så om att Herr Jonsson inte heller diskar baksidan av tallrikarna. Det måste vara en karlgrej. Det är åtminstone så jag väljer att tänka för att inte bli drabbas av hjärnblödningar.

Idag diskuterades kommunikation.
Det är intressant.
Du är en fyrkant lika mycket som jag är det.


Allting kommer att ordna sig.
Till slut kommer jag få ett jobb så jag kan betala tillbaka alla pengar jag lånat.
Sen kommer jag vara mycket klokare än jag är nu och då kan jag avgöra vad som ska sägas eller inte.
Just nu vill jag säga en massa saker som inte är bra.

Rätt nivå

Vi lägger oss på en lagom nivå idag.

Jag har tagit mig igenom Bigelf, Naglfar, Peter Murphy, Rammstein och Berlin.
Shriekback står på tur.
Det är vårsken ute men jag vet inte vad jag ska tycka om det för det är lite väl mycket som fattas. Undrar vad Berglin har att säga om saken.



Dark Tranquillity - Lost to Apathy



Det är inte omöjligt att vara apatisk på ett plan och aktiv på ett annat. Jag hoppas iallafall att det inte är det.

Bang bang

Marsianskt

Slask.

Morgonen kändes okej. Det var bra på bortaplan till och med när praktikplatsångesten föll över mig. Kan bli ett gäng med värme och humor. Hoppas jag.
Hemma blev det fel. Jag tycks bara säga puckade saker. Ibland har jag världens bästa samtalspartner som jag delar drömmar och tankar med. Ibland upptäcker jag att det inte är på riktigt. Att den värld jag lever i är en helt annan än den värld som den jag pratar med lever i, även om vi har liknande drömmar. Jönsson sa för några veckor sedan något om att jag är pinsam och töntig. Jag förstår hur hon tänker. Jag håller med henne.
Shitmygod...Hon har så rätt.

Ja, och en sak om hemligheter också:
De är bäst när man behåller dem för sig själv.
När ska folk lära sig liksom?


Ps. Har man tur kanske hemlisen äter upp en inifrån tills man bara är ett skal som krossas och blåser bort med vinden...
(emo emo emo)

En bra start på dagen

Vet ni hur lika varandra till utseende passerade svartvinbär och rödbetssoppa är?
Smakmässigt skiljer de sig dock åt. Den ena är helt okej att ha till müsli och sojamjölk och den andra är inte det. Jag ska nog införskaffa frystejp så jag kan skriva vad det är på burkarna i frysen så sånt här inte händer igen.


Bon Iver passar bra för att hålla mig lugn idag. Jag ska tänka på musiken hela morgonen och förmiddagen så jag inte ballar ur.

Såhär heter det

Snö - tö - snö - tö - snö - tö...
Det kan liksom aldrig bestämma sig.
Vädret är som mig.
Moody.
Igår var jag på jättedåligt humör av och till hela dagen. Till råga på allt så gick nätverkskortet sönder och jag blev rasande arg och råkade slänga tangentbordet och musen i golvet. Då började jag gråta istället. Sådana dagar är jag inte alls rolig att ha att göra med och jag sa också till folk att de ska vara glada att de slipper mig. Jag tror de håller med. Fast det var synd om mig som faktiskt inte vill vara arg och ledsen utan snäll och glad för det är mycket roligare och skönare i magen. Arghet och ledsenhet gör ju bara ont. Det var synd om också Kim som försökte stå ut med mig men han tröstades rätt tappert ändå. Jag behövde massor av choklad. Vi åkte på Elgiganten och Kim köpte ett nytt nätverkskort till mig och sen åkte vi en sväng till Freddan och Emma för att gratulera henne på födelsedagen tidigare i veckan. När jag fick träffa lite trevligt folk och bajsbäbisar så kändes det bättre i magen ett tag. Ja jag var t.om glad då jag fick hålla i Atle och han inte skrek. Då hade jag nästan inget chokladbehov alls utan bara bäbisgosbehov.

Vi åkte hem sen
lång parentes--> (Jag ringde Emma på en gång och vällde klumpigt ur mig ord för att förklara den värme och glädje jag känner till henne för att hon gör att Freddan är glad. Jag hoppas hon förstod vad jag menade trots mitt konstiga upplägg. Freddan var inte glad med mig. Kim är också mycket mindre glad nu än när vi träffades så jag tror jag förstört honom också. Det verkar vara min grej fast jag inte vill det. Jag ska nog inte ha partners om jag bara gör dem oglada.. Ska nog jaga rätt på en Emma till Kimpan med så han blir glad igen.)

och jag bråkade med datorn hela eftermiddagen och tänkte nästan spränga den och routern i småbitar, så jag blev trött och gnällig men sen fick jag sushi (blev lite gladare och lite illamåande av all chili och wasabi). Och bio. Så det var bra. Vi såg monsterfilmen Cloverfield. Jag gillade den mer än jag trodde jag skulle göra. Särskilt slutet.

Kort om nytt rött

Titta, de matchar tangentbordet!
(Jag har så jäkla bra smak helt enkelt..)

Min älskade mamma är den snällaste jag vet. Hon lånade mig pengar så jag kunde köpa mina nya glasögon. Mamma, när jag får ett riktigt jobb med riktigt betalt precis som alla andra, då ska du få igen vartenda öre.

WTF!

Inne i mitt huvud springer jag runt i cirklar och bankar på huvet med knytnävarna medan jag skriker "Vad håller jag på meeed!?"

Andra verkar inte heller veta vad de håller på med egentligen.
De nya sjukskrivningskraven har nu börjat gälla så det är väl bäst att passa sig för att bli sjuk.
Borde inte orka gnälla om den slopade förmögenhet- och fastighetsskatten. Som om det är det viktigaste i hela världen. Det är det inte men jag stör mig på det ändå. De rika och bortskämda kostymfjantarna som ger vanligt folk ångest över att leva, de sover gott om nätterna i sina Hästens sängar på Östermalm eller vart de nu bor.
DET ÄR FAN INTE KÄRLEK!
Jag vill också sova gott om nätterna även om jag uppför mig som en skit. Fast det är inget jag strävar efter, snarare tvärtom, men ni fattar väl vad jag menar hoppas jag. Jag önskar av hela mitt hjärta att alla får vad de ska ha till syvende och sist. Det är inte så att jag vill leka Gud, jag vill bara se lite rättvisa här i världen goddämit!

Saker jag är bra på fast jag inte vetat om det.

Parkera bilar är en sån sak.
Om någon mot förmodan skulle vilja komma med kritik eller andra gliringar *petar med min rambokniv på tumnageln och ser mig hotfullt omkring* så tänker jag inte lyssna för jag tycker jag var jätteduktig och det är det som räknas. Sådeså.

Avundsjuka och lögner

Hahahaha ja det är ju tur jag kan använda mig av präktiga ord! Jag ljög röven av mig. Jag är fullkomligt missnöjd och extremt självkritisk och perfektionistisk men verkar ha fått kortslutning i hjärnan (hörde jag inte Ricky i trapphuset nu?) och jag har perioder då det går helt åt helvete just därför. Jag bävar lite inför våren...
Jag ska berätta en hemlis. Jag har en kompis som jag är oerhört avundsjuk på. Den tösen har en jävla karaktär och är helt fenomenalt duktig på att bena upp saker och tackla problem. Är något fel så går igenom hur hon tänker och varför det inte är bra och löser sedan problemet.
När något är fel i mitt huvud kan jag inte lösa det själv utan sitter där och vet inte vem jag ska vända mig till för att få hjälp så sitter jag där och blir galen istället.

Av hälsoskäl borde Anna Skipper eller Gillian Kieth komma och hämta mig, tvångsmata mig med selleri och tång och låsa fast mig inne i ett gym. Det skulle ha varit en annan sak om jag varit en livsnjutare som åt flera kilo choklad i månaden och verkligen njöt av det . Det enda jag njuter av är att fantisera om ett problemfritt liv där allt är som jag vill ha det. I det livet ser jag ut mer som som Busy Phillips (i dawson's creek och white chicks) och mindre som Jabba the Hutt. I det livet är jag inte åkrädd. I det livet existerar inte våld i världen. I det livet är jag en väldigt duktig vegan. I det livet sover jag ordentligt om nätterna. I det livet har jag tillgång till Discovery Channel och andra trevliga kanaler när jag vill se på TV istället för att mala genom gamla repriser av Simpsons.
I det livet har jag en partner som kan massera mig när jag har ont någonstans.
Kanske borde jag skriva upp det här på min drömlista...

Downsizing

Busy Phillips i Dawson's Creek och White Chicks var precis sådär som jag vill ha tjejer.
En annan skådespelerska jag fastnat för är den oerhört vackra kvinnan Kathy Najimy. Första gången jag såg henne var hon en manodepressiv psykolog i Chicago Hope.
En tredje skådespelerska jag tycker om är Sara Rue. Och Queen Latifah är också en sådan där kvinna som liksom glittrar och skiner tycker jag.
I förbifarten nämner jag den hysteriska rollfiguren Eddie spelad av Jennifer Saunders.
Idag slötittade jag på A cinderella story (jäjä, mobba mig bara) och tänkte på hur normal Hilary Duff såg ut. Inte som de andra tjejerna i filmen (som ioförsig var cheerleaderbimbos).
Alla dessa kvinnor har tilltalat mig genom att de sett normala ut istället för storlek noll-skådisar.

Men så är nu inte fallet upptäckte jag. Hollywood och filmstjärnelivet måste vara fruktansvärt pressande. Skådespelerskorna ska vara trådsmala med perfekta fejs, kläder och hår JÄMT. De kritiseras för allt som inte är inom Hollywoodnormen. Jag kan inte på långa vägar förstå hur det är att leva under ständig bevakning och kritik men jag vet hur det är att vara större än andra. Jag förstår också därför varför några av dem, särskilt Sara Rue valde att bli av med en hel del kilon. Tyvärr passar det inte henne. I mina ögon ter hon sig kantig och vass. Busy och Hilary var hur fina som helst och nu ser också de så vassa ut. Tråkigt. Kramvänligheten har liksom försvunnit.

Jag är glad att jag inte lever deras liv. Jag har fullt upp med min egna kritik och behöver inte omvärldens synande ögon på mig på det sättet. Anledningen till detta inlägg är delvis den uppmärksamhet som Perelli tycks ha fått för att hon bantat ner sig till petitestorlek. Jag har egentligen inget att säga om det egentligen men jag tyckte inte direkt hon var äckligt överviktig innan. Faktiskt. Det är den här jäkla normen som gör mig så galen. VEM i hela helvetet kom på Size Zero? VEM började med att bestämma att man ska vara smal för att lyckas och vara omtyckt? Dumma jävla skitskalle. Det är förvisso bra att modellvärlden börjat ta avstånd från anorexia nu och till och med infört en bmi-gräns. Osis att modevärden fortfarande gör kläder till flickor med småpojkskroppar.
Nej jag är INTE bitter!
Bara lite.
Okej ganska mycket just nu.

Jag vill inte se taninga benrangel visa upp kläder. Det blir vilseledande reklam för när de väl sitter på mig så ser de ju inte alls ut som i katalogen eller i skyltfönstret. Något som är precis lika ironiskt är den tröstlöshet som uppstår när inte heller plusstorlekarna sitter bra utan fladdrar och hänger. Hur ska man se ut egentligen för att kläderna ska passa? När man är smal ska man se ut som en ung pojke och när man är stor så ska man ha breda höfter, stor rumpa och rejäla rattar. Vi andra då? Vi som har den där potatis-på-sugrör-formen? Är vi förvisade till toga eller måste vi sy upp våra kläder själv? Nej jag är ingen jäkla Lars-Åke Wilhelmsson! Om jag hade en symaskin så kanske jag skulle kunna mecka ihop något som faktsikt skulle passa mig, men det har jag inte och lär inte skaffa än på ett tag heller. Jag vet att jag är omtyckt för den jag är, inte hur jag ser ut. Att jag kan göra vågskvalp med min mage och att jag har en obefintlig rumpa spelar mindre roll för mitt framtida yrkesliv, inbillar jag mig åtminstone.

Jag känner att om jag fortsätter gnälla så kommer Ricky Gervais efter mig med delar av materialet till Fame-showen.

Nu är jag hungrig. Det är på tok för sent att äta nu eftersom det här inlägget var så tanke- och känslokrävande så jag ska väl gå och lägga mig istället då. Det är slut på selleri också. Crap.


Ps. Nissan är en jäkla skitbil!