söndag, mars 09, 2008
Såhär heter det
Snö - tö - snö - tö - snö - tö...
Det kan liksom aldrig bestämma sig.
Vädret är som mig.
Moody.
Igår var jag på jättedåligt humör av och till hela dagen. Till råga på allt så gick nätverkskortet sönder och jag blev rasande arg och råkade slänga tangentbordet och musen i golvet. Då började jag gråta istället. Sådana dagar är jag inte alls rolig att ha att göra med och jag sa också till folk att de ska vara glada att de slipper mig. Jag tror de håller med. Fast det var synd om mig som faktiskt inte vill vara arg och ledsen utan snäll och glad för det är mycket roligare och skönare i magen. Arghet och ledsenhet gör ju bara ont. Det var synd om också Kim som försökte stå ut med mig men han tröstades rätt tappert ändå. Jag behövde massor av choklad. Vi åkte på Elgiganten och Kim köpte ett nytt nätverkskort till mig och sen åkte vi en sväng till Freddan och Emma för att gratulera henne på födelsedagen tidigare i veckan. När jag fick träffa lite trevligt folk och bajsbäbisar så kändes det bättre i magen ett tag. Ja jag var t.om glad då jag fick hålla i Atle och han inte skrek. Då hade jag nästan inget chokladbehov alls utan bara bäbisgosbehov.
Vi åkte hem sen
lång parentes--> (Jag ringde Emma på en gång och vällde klumpigt ur mig ord för att förklara den värme och glädje jag känner till henne för att hon gör att Freddan är glad. Jag hoppas hon förstod vad jag menade trots mitt konstiga upplägg. Freddan var inte glad med mig. Kim är också mycket mindre glad nu än när vi träffades så jag tror jag förstört honom också. Det verkar vara min grej fast jag inte vill det. Jag ska nog inte ha partners om jag bara gör dem oglada.. Ska nog jaga rätt på en Emma till Kimpan med så han blir glad igen.)
och jag bråkade med datorn hela eftermiddagen och tänkte nästan spränga den och routern i småbitar, så jag blev trött och gnällig men sen fick jag sushi (blev lite gladare och lite illamåande av all chili och wasabi). Och bio. Så det var bra. Vi såg monsterfilmen Cloverfield. Jag gillade den mer än jag trodde jag skulle göra. Särskilt slutet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar