Hähuuu

Det är jobbigt att prata om skit som varit. Om hur JAG varit.
Men nu är det ändå lättare än det var förut, och jag kan se det lite mer distanserat.
Min smärtbarnmorska är hur söt som helst och sa åt mig att jag måste lyssna på min kropp.

Jag satte mig på godislov i måndags men idag gjorde jag en kladdkaka som blev jätteblä så då får det vara. Jag har adventspyntat lite men jag hittar ingen inspiration till att få till den där rätta julmysstämningen. Suck.

På söndag blir det nog Daglivs vid Fridhemsplan. Det säger en del om en person om man åker till fjollträsk och handlar mat istället för...kläder och..öhm trams.

Jag känner att det är saker jag borde göra när jag är där men den här gången får det vara.

Åååuuaaah. Ja. Just. Jag måste leta rätt på mulled apple cider-receptet. Det ska med ner.
Nu ska jag moppa golvet. Ha en fin helg. HÄPP!

Snön faller och jag med den

För snön faller på isen som vädret la dit tidigare. Det blir lömskt och halkigt på de ställen där snön blåst bort.
Jag tog bussen ner på stan idag. Jag tog bussen hem också. För jag är lite lat emellanåt och hungern var ganska påtaglig trots veggobuffén jag åt till lunch.

En halvdag på AF var mer än nog och under eftermiddagen hade jag det tredje samtalet på en vecka med kuratorn. Det händer grejer på den fronten nu. Imorgon ska jag få träffa en barnmorska som kan det här med smärthantering så vi ska ta itu med den biten. Jag förväntar mig inte att bli av med smärtan, bara få ett annat förhållande till den. Fast eftersom jag är rubbad så ska vill kuratorn fortsätta samtalen med mig. Inte mig emot. Om två gånger får jag frikort så då kan jag ränna där så mycket som det behövs. Hon har hittills egentligen inte sagt något jag inte redan visste men till skillnad mot annars så blir jag inte lika irriterad. Kanske för att jag äntligen fattar att det är viktiga grejer. Cupcake är ett enormt stöd också och erbjöd sig idag att följa med någon gång. Jao jo.

Heja heja.

Jaha. Nä nu ska jag väl ta och göra nåt... annat.

Och ni undrar..

Hur länge sedan jag kunde stå på händer utan stöd.
Vaddå, en vecka är väl inte så länge sedan?

Nejnej, första gången jag hörde albumet alltså.
Det är ungefär femton år sedan.

Välkommen tillbaka

Jag visste inte hur mycket jag saknat Annie Lennox album Diva förrn förra helgen.
Den är bra.

Det är ungefär lika länge sedan jag kunde stå på händer utan väggstöd och mjuka kuddar som säkerhet.

Om stora politiker och lite mindre.

Stora politiker som står över lagar och allt:
Igår kväll röstade vår regering igenom Lissabonfördraget. De vet om att ifall det hade varit en folkomröstning så skulle vi med största sannolikhet rösta nej så därför röstar de på egen hand.
På Irland hade de folkomröstning. Det är trots allt viktiga grejer som berör oss, dvs folket. Folkomröstningen gav ett nej. Men hjälpte det? Nej. Jag blir så trött. För från början var det så att om ett land sa nej så skulle det inte bli något, men likt små barn som förlorar i en lek, så säger EU politikerna: Nääee det gills inte, vi gör igen! Tills de får sin vilja igenom antar jag och således bryter de mot sina egna lagar. De står väl över lagarna gissar jag. Lagarna är till för folket, inte för de som bestämmer dem. Jag får äckelkrypningar av hela grejen.
Angående en viktig del i Lissabonfördraget så kommer det att väljas en ordförande som blir som en slags...president.

..Ringer det en klocka?
(USA USA USA USA!)
Den gemensamma valutan, mindre att säga till om i de egna länderna, president.. Hur kan folk vara så dumma att de vill sträva efter att bli som USA? Jamenar, det är ju bara att titta på hur de har det! Visst, är man rik kan man säkert klara sig bra, men det kan man göra vart fan som helst. Typ.
Men de flesta människorna är inte rika.

Det är något som är helt galet och jag blir så arg att jag får magkatarr. Det här är inte den värld jag vill leva i!



Den mindre politikern: Jamtmoderaternas Jananders har Jackson Browne som musikalisk förebild. Jag hoppas han menar stilmässigt, för politiskt får jag inte ihop det.

Nu ska jag gå och kräkas eller nåt. Jag efterlyser hopp om en bättre värld.

Berättelsen om saker

Såhär när det lackar mot jul och många drabbas extra mycket av köphysteri så tycker jag att det är en bra idé att kolla in The story of stuff. Det tar ca 20 minuter att titta på och jag anser att det är värt det. Om man förstår engelska vill säga.

Vissa av oss *host* är ju lite svaga i sinnet och kan nästan inte handla något över huvud taget efter att ha sett den eftersom de drabbas av akut dåligt samvete för att de vill ha saker de inte behöver.

Saker. Ja folk köper onekligen på tok för mycket saker. Särskilt människor med mycket pengar köper mer saker än folk utan pengar men så finns det folk som köper saker fastän de inte har pengar och det är verkligen höjden av idioti. Men så har vi billighetsaffärerna. Jag förstår att människor med väldigt lite pengar handlar på Rusta och ÖB och sådär men grejen är att saker man köper som är sådär löjligt billiga går sönder ganska fort (oftast) och är det verkligen värt det då? Jamenar EGENTLIGEN?
Då måste man ju köpa en ny sån grej. Ja köpa. För det är ju grejen med att det är billigt, att man kan köpa en ny när den går sönder eftersom den ändå inte kostade så himla mycket.
Man bidrar ju bara till det där slit-och-släng levnadssättet som är så dåligt. Och även om man försöker återvinna den där trasiga mojängen innebär det ändå att någonstans under tillverkningen gick det åt massa energi och blev massa spill och sopor som förmodligen inte återvanns.

Loppis är bra för att hitta stuff som är av bra kvalitét för att de är gjorda för ganska längesedan innan tillverkarna helt kommit in i tänket om att det lönar sig att göra saker som går sönder.
Jag unnade mig en mandelkvarn. Den är så rejäl att den går att använda som vapen. Inte en gnutta plast på den. Sånt gillar jag.
Det finns företag som man tänker sig borde stå för lite bättre kvalitét ändå. Än vissa andra. Deras saker BORDE hålla. Min bror berättade historian om sin ipod i lördags. Helt plötsligt undrar man varför man litar på någon tillverkare över huvud taget.
Titta på The story of stuff. Gör det. Det tycker jag kan vara nyttigt för alla som läser den här bloggen.


Jag förväntar mig att K kommer besvara detta inlägg med gnäll.

Nu blev jag sugen på Dr Pepper...

Tyst promenad i nyfallen snö

Och mörker.
Jag funderade på varför det var så tyst. Jag tror det beror på att jag pratat för mycket.
Jag funderade på de konstiga spåren i snön. Grävling? Går de inte i ide precis som igekottar och grodor?
Jag funderade på varför snön prompt måste fastna på sulorna så man till slut gungar fram på ett ojämnt sätt. Tystnaden fortsatte. Jag lät det inte beröra mig. Jag funderade på varför det såg ut som att blinkmasten på Annersia såg ut att ha blivit en kilometer längre. Jag såg bara blinket genom det lätta snöfallet. Själva masten var dold. Jag kom att tänka på Science fictionfilmer där det finns blinkmaster på små bojar ute i rymden intill rymdstationer eller så. För att rymdskepp inte ska flyga in i dem antar jag.
Jag låtsades att blinkmasten på Annersia var en sån.

Sen kom jag ihåg när jag var liten och åkte bil genom halvön och det var mörkt men isen låg inte på sjön än så när lamporna från Brastabron speglades i vattnet så såg de ut som långa streck. Fast i mitt huvud blev det istället så att speglingarna var ljuspelare och sjön var rymden och att världen i själva verket flöt runt som en liten ö (min värld var inte så stor då) därute med ljuspelarna som flytbojar eller nåt.
Så kan jag fortfarande se världen om jag råkar på mörkt vatten med gatljusspeglingar.

Ibland får jag lite skräck över att jorden är så jävla liten och rymden är så stor.

Vit jul

I övre vänstra hörnet har jag ett litet band som visar att jag stödjer kampanjen Vit jul.
För mig är det en självklarhet att inte vara full och odräglig inför sitt barn, eller andras barn, och särskilt inte vid jul. Är det verkligen nödvändigt med alkohol vid jul? Iallafall om man har barn?
Jag kan inte minnas en enda jul från min barndom där alkohol var närvarande. Att jag däremot minns ett par jular då jag i besviken väntade på pappa, som likt tomten skulle jobba på jul. Jag tror han tog på sig det med flit (Jag hänvisar här till filmen Click, med Adam Sandler.
Vettiga vuxna låter julen bli fri från huvvahuvva.
Vill du också stödja kampanjen? Klicka på det vita bandet.

Ps. Det snöade i helgen så jag hoppas att det blir en vit jul i dubbel bemärkelse.

Perfect

Åh jag var så finurlig när jag kom på tårttexten. Hohoho!
(Lägg märke till de fina dekorationerna. Väldigt metal, yäääh!)

Idag fyller Cupcake år. Jamåhanleva. Det sjöng jag inte. Det får nån annan göra för jag tycker det är lite jobbigt med fölsedassång, fast jag minns att morfar (och mormor) brukade skråla Medenenkeltulipanuppåbemärkelsedan när de kom in i farstun när jag var liten. Det var mysigt.
Jag vet inte om nån kommer sjunga för cupcake. Kanske Nanders kan sjunga nåt av Euskefeurat. Då blir nog Cupcake glad. Fast han verkar vara på ett ganska bra humör ändå idag.
Han sa att kaffet alltid luktar speciellt på hans födelsedag. Det var jag som gjort kaffet och han klagade inte på att det var för svagt eller nånting så det måste ha varit rätt speciellt ändå.

Mycket spruttgrädde så det finns lite ihopfisningsmån när man lägger på marsipantäcket.

Jag har bakat mer än jag brukar. Sista svängen är inne nu och det är skrädmjölsdrömmar.
Bakade bullar i morse. De blev lite sådär pga ICAs dåliga socker som inte smälter ordentligt så det ligger en sockerhinna på dem. Osnyggt och inte så gott att tugga på.
Jag mekade ihop tårtan imorse. Igår kokade jag hallonsylten (av hallonen jag fick av mamma i höstas) och marsánsåsen så det var bara att kladda ihop alla lager. Mycket spruttgrädde för att bygga upp lite höjd för själva tårtbottnen blev inte så luftig direkt. Fast den blev mycket bättre än den jag bakade först. Det var en ungefär 1 cm hög sockerkaksjäkel som blev stenhård. Det gick inte ens att göra toscakaka av den, så jag fick ta toscakakskakan till tårtbotten istället och låta Cupcake äta av katastrofen. Men nu har jag oanvänd toscasmet i kylen som jag inte vet vad jag ska göra av för jag tänker då inte baka en kakbotten till. ICKE!
I frysen har jag kolakakor och smalkakor (som inte är smala utan snarare tvärtom, men de är grymt goda!)
Det blir en riktig kakfest här när Jonssons kommer.

De har nog med sig sin bäbis.
Vi var barnvakt igår till honom. Det gillades mest av honom själv och Cupcake och minst av Shira och Xhiobohn och Tosse. Tosse är en gammal farbror med ganska mycket tålamod men när Chivas bet honom i hakan och sprang överunderrunt honom så blev farbrorn less till slut och beslutade att läxa upp pjatten, som gav upp i ett par minuter innan han var på Tosse igen.
Chivas försökte hälsa på Shira men fastän hon är nyfiken så vill hon då rakt inte komma nära den vilda token. Hähä. Hon fräste och slogs lite för att visa att hon minsann är en katt som inte vill befatta sig med äckelhundar. Lillan satt gömd bakom soffan hela tiden. Fegapa.
När pappahusse kom och hämtade honom blev han akut trött och medan vi pratade så somnade han nästan vid dörren. Valpar är rätt roliga. Jobbiga men roliga.

Chivas - Jättesöt. Shira - Jättesur.

Jaha nu är det dags att köpa lite smågrejer och knaber inför ikväll.

Don't bring me down

Idag har jag bestämt mig för att vägra frysa.
Om man lyssnar på banjomusik så kan man bli antingen pigg eller hysterisk. Jag tror man kan använda banjo för att starta hjärtor som stannat. Bleddebiddebongplongplingelongboddebidderiddedringsprong. Häpp!

Varförskarevarasåsvårt!?

Det är så svårt att vara människa med samvete.
Med för mycket samvete kanske?
Rädd om djuren rädd om naturen rädd om mig själv.
(Eller rädd FÖR mig själv?)
Det är gifter i allt. I kläder i hygienartiklar i prylar och i mat.
Och även om jag och cupcake och flera med oss vill ha en giftfri värld och gör vad vi kan för att inte belasta naturen för mycket så finns det desto fler som inte bryr sig, som inte tror på det (!?), som inte vet och som inte förstår, och då känns det så förbannat meningslöst att göra det lilla.
Jag är arg och ledsen över hela skiten.
JAG VILL HA EN VIT JÄVLA JUL MED MYCKET SNÖ SKA DET VARA SÅ MYCKET BEGÄRT?
Det är mörkt och blött och det blöta blir till halka när det fryser på men någon snö verkar det inte bli.

Nej, jag KAN inte fokusera på det positiva när jag mår såhär. Jag kan se det men jag kan inte få det att väga tyngre än allt elände i världen, för jag är så obetydlig liten fis och de stora pojkarna skiter i vad jag har att säga bara de får tjäna sina pengar på andras olycka och på naturens bekostnad.

En sketen vegan. Hon vill inte vara människa längre.

Saknade serier

The Cosby Show - Snygga föräldrar med snygga barn i moralkakebakningsserie. Men den var fin ändå, tyckte jag.
Härlige Harry - En stilig barndoktor med en snabbkäftad sköterska som hette Laverne Todd. (Och en annan snabbkäftad sköterska som hette Laverne var med i Scrubs också. Sicket sammanträffande!) Han hade en stor hund och två vuxna barn och en smågalen slemmig granne också
Inte Bara Morsa - En ensamstående mamma med vardagliga bekymmer. Och ja, ännu en kvinnlig karaktär som gav snabba och riviga kommentarer.
MacGyver - Klurig karl med ishockeyfrisyr som gjorde bomber av silvertejp och gem. Han var verkligen den fränaste killen jag visste. Jag har sett ett par avsnitt på senare år, men det är helt enkelt inte samma sak.
Fragglarna - Dessa små fina figurer är fortfarande så söta. Åh, bästast!
Pantertanter - Men seriöst! Hur kan fyra tanter få en att sitta klistrad framför teven? Hög mysfaktor. Särskilt tyckte jag om Rose, för hon påminner så mycket om mormor.
Disneydags/Disneytajm med de BRA tecknade serierna som Bumbibjörnarna, Timon och Pumbaa, Den lilla sjöjungfrun, Darkwing Duck, Ducktales, Räddningspatrullen, Luftens hjältar och så vidare. De har kört Nalle Puh i tusen år, och kompletterar med ny disneyskit som Kim Possible. Uselt!

Jag har känningar av fler serier som jag tyckte om och saknar, men som jag helt enkelt inte kommer på just nu.
Jag saknar inte Dallas och Falcon Crest på samma sätt. Det var också en del av min uppväxt men har inte samma mysfaktor utan var något man somnade till i soffan.
Att jag följt Sunset Beach på ett nästan maniskt sätt har jag helt och hållet förträngt.

Nej ge tillbaka de gamla serierna som man kan mysa till.




Jag måste fixa lite serier att glo på så jag kan rädda mig själv när jag mår som jag mått idag.

Hemma.

Nu är vi hemma. Det är skönt att åka bort och komma hem. Fast vi kom hem till andra tapeter.
Det var fint hos mamma. Vi bodde i härbret eldade i öppna spisen och myste och åt allt möjligt men många kakor. Mamma och Cupcake bad mig baka toscakakan en gång till eftersom den var så god. Fast det blev såklart inte samma sak eftersom jag bara gissade på receptet som ändå var fel redan från början. Katterna uppförde sig bra i bussen på vägen ner, men hem satt de och skrek nästan konstant. Shira låter ibland som ett sånt där rör man kan vända på så det baoumbar. Jag har sett en storspov som var en svan. Eller en trana. Det såg ut som en svan men lät som en transpov. De frös nog om fötterna eftersom det var lite is på vattnet. Mamma odlar konstiga blommor. Jag vet inte vad det här är för nåt, kanske en basketpensé? Äh.
Nu ska jag sova för jag måste till AF imorgon. Blä.

Sovrum och kök. Samma mönster men olika färger. För det var typ den enda som var okej. Minst ful. Förutom den i vardagsrummet. Decorama och Borosan står inte direkt för läcker design.

Ps jag klämde mig som satan på badkarsfronten som inte ville lossna. De borde sluta tillverka dåliga dumma grejer som man gör illa sig på.

Att fylla ett soprum

Det är inga större problem egentligen. Har man bara tillräckligt med mycket rat som ska bort och någon som bär det dit så är det snart gjort. Ett stycke fulfotölj (som dock katterna gillade att sova i, men tyvärr kära katter så får ni hitta något annat mysställe), ett stycke lika fult glasbord (näst efter såna där bord med typ klinker på så är nog glasbord de fulaste. Eller vänta, jag är faktiskt inte så förtjust i teakbord heller men det kan ju bero på att vi inte kommer överens på det där hållafint-planet) och ett matbord och ett sånt där skrivbord som jag och bror hade när vi var småare (sånt med gulaktigt plastlaminat) och sen åkte till och med bokhyllan och den som höll i cd-skivorna (som vi packade ner nästan alla skivor i varsinna bananakartongs och ställde in i förrådet för vi lyssnar inte så ofta på varken Six Feet Under eller Joe Walsh. Jag blev hotad med allt möjligt om jag skulle spela julskivor till jul men det struntar jag i, jag packade inte ner dem ändå jag ska fanimej höra Bing Crosby sjunga Silver Bells) iväg till sin ägare som kom förbi på en kaffe i några timmar. Han fick med sig två lampor också, tjohej så blev jag av med mer fula saker!

Vi har kastat ut alla dessa grejer för att imorgon kommer målarna och då blir det åka av. För de gamla tapeterna alltså. Och taket. Väggmodet från nittonhundraåttitre håller inte idag. Eller jo det gör det nog på ett sätt om man gluttar på dagens klädmode men det hjälper inte de är anskrämligt fulslitna.

Imorgon åker vi till mamma. Efter många om och men blev det så ändå för att vi inte ska vara ivägen för arbetarna.
Eller..vi och vi... mest katterna faktiskt.
Men fast kanske för att få en anledning att åka bort en stund också. Vi ska åka buss i två timmar ungefär. Vi vet inte hur länge vi blir där men jag måste vara tillbaka i stan innan fredag så jag hoppas att arbetarna arbetar snabbt och bra. Jag har bakat kakor för att muta dem lite att arbeta bättre. Kakor funkar nog.

Nu ska jag borsta håret och kravla i säng.

Ps. Jag vill ha barn nu. Nu är jag redo. Eller ungefär iallafall. Jag är åtminstone inte så galen som jag var förut. Bara lite, men det kanske går över till slut.

Så tåga de tillsammans ner på stan. Han för att bli förevigad på bild i diverse onda poser tillsammans med de andra bandmedlemmarna, och hon för att ta sig en kopp te eller två med F och E. De möttes upp tre timmar senare och det blev en slags parmiddag på O'Learys.

Jag bor några kvarter och decennier ifrån min mor som bodde på Körfältet på sjuttiotalet eller så. Iallafall fanns jag inte då. Och troligtvis inte den här parken heller.

I tre månader har jag/vi gått fram och tillbaka över den här delen av Remonthagen i alla möjliga och omöjliga väder fast just idag var det ju väldigt fint och lite frostigt.

I förgrunden ser man en ful del av föredetta ATS, men bakaför ser man de fina fjällen.