Att fylla ett soprum

Det är inga större problem egentligen. Har man bara tillräckligt med mycket rat som ska bort och någon som bär det dit så är det snart gjort. Ett stycke fulfotölj (som dock katterna gillade att sova i, men tyvärr kära katter så får ni hitta något annat mysställe), ett stycke lika fult glasbord (näst efter såna där bord med typ klinker på så är nog glasbord de fulaste. Eller vänta, jag är faktiskt inte så förtjust i teakbord heller men det kan ju bero på att vi inte kommer överens på det där hållafint-planet) och ett matbord och ett sånt där skrivbord som jag och bror hade när vi var småare (sånt med gulaktigt plastlaminat) och sen åkte till och med bokhyllan och den som höll i cd-skivorna (som vi packade ner nästan alla skivor i varsinna bananakartongs och ställde in i förrådet för vi lyssnar inte så ofta på varken Six Feet Under eller Joe Walsh. Jag blev hotad med allt möjligt om jag skulle spela julskivor till jul men det struntar jag i, jag packade inte ner dem ändå jag ska fanimej höra Bing Crosby sjunga Silver Bells) iväg till sin ägare som kom förbi på en kaffe i några timmar. Han fick med sig två lampor också, tjohej så blev jag av med mer fula saker!

Vi har kastat ut alla dessa grejer för att imorgon kommer målarna och då blir det åka av. För de gamla tapeterna alltså. Och taket. Väggmodet från nittonhundraåttitre håller inte idag. Eller jo det gör det nog på ett sätt om man gluttar på dagens klädmode men det hjälper inte de är anskrämligt fulslitna.

Imorgon åker vi till mamma. Efter många om och men blev det så ändå för att vi inte ska vara ivägen för arbetarna.
Eller..vi och vi... mest katterna faktiskt.
Men fast kanske för att få en anledning att åka bort en stund också. Vi ska åka buss i två timmar ungefär. Vi vet inte hur länge vi blir där men jag måste vara tillbaka i stan innan fredag så jag hoppas att arbetarna arbetar snabbt och bra. Jag har bakat kakor för att muta dem lite att arbeta bättre. Kakor funkar nog.

Nu ska jag borsta håret och kravla i säng.

Ps. Jag vill ha barn nu. Nu är jag redo. Eller ungefär iallafall. Jag är åtminstone inte så galen som jag var förut. Bara lite, men det kanske går över till slut.