PLING!

Nu är pyret färdig och utkommen och det blidde en liten Atle!
När jag fick mms:et med den söta lilla nunan i den bedårande mössan så gav jag till ett förtjust pip och fick nästan en tår i ögat. Duktiga fina Karin och Nisse gjorde ett bra jobb!
Jag hoppas att de får en lugn inkörningsperiod innan den sjövilda tiden börjar.
:)

Se här kommer han med mustaschen

Mustasch röjde arslet av publiken igår (som att jag förväntat mig något annat?) och förbandet Corroded var verkligen bättre än jag trott så det blev en mycket tillfredsställande konsert med riviga röster och tunga riff som gjorde mig lätt lyrisk. Ett tag var det lite som när Homer tänker "Mmmm donuts..." fast jag istället tänkte på musiken och fick trevliga associationer om bilåkning. Min vana trogen hade jag placerat mig vid mixerbordet (bäst ljud och inte så mycket folk) tills två ytterst irriterande människor fick mig att flytta mig ett par meter och ta skydd bakom en gammal krogbekantskap som jag minns var sjysst och därför dög att gömma sig bredvid. Jag önskar verkligen att bror och Sara hade varit med för då hade jag nog haft det ännu lite trevligare och inte ägnat tid åt att vilja fulnypa folk för att de var idioter/fula/fulla/luktade illa/torkade av svett på mig/knuffades osv. Det är psykiskt påfrestande att gå på krogen nykter (eller närapå) och det ska verkligen till något extraordinärt i stil med en bra konsert för att man ska utsätta sig för något sådant. Det var värt det den här gången. Hoppas det kommer fler gånger.

Varför gör man så mot djur?

Tidigare i veckan kom det i dagern via Kalla Fakta det en del av oss redan visste, nämligen att man skär bort hud utan bedövning (som att det spelar någon roll) runt rumpan på får för att undvika att larver ska läga ägg i deras päls. Det är hemskt. Jag såg några bilder men jag vägrade se själva inslaget för det blir liksom för mycket. Ikväll fick jag reda på en annan tråkig sak nämligen att Iams (som tillverkar djurmat) inte behandlar sina försöktsdjur särskilt väl. De får inte den dagliga tillsynen, deras burar är för små, de får inte den vård som djuren behöver, katterna har inte tillräckligt med kattlådor och viloplatser med mera med mera. Det står att läsa här på iamscruelty.com.
Jag blev såklart ledsen. Jag har för dålig koll på sånt där nuförtiden. Fast jag är rädd om mina katter och alla andra djur. Jag vill ju att alla djur ska ha det bäst och vara omtyckta (särskilt de som lever i fångenskap).

Som tur var kom Hedo som en räddare i nöden och tipsade mig om ett foder som verkar bra, nämligen Orijen. Deras kattmat är bäst näringsmässigt säger Hedo och jag tror henne för hon har koll och dessutom har de återförsäljare här både på Djurmagazinet i Lillänge och på Hundsalongen som inte ligger särskilt långt bort, så jag kanske orkar gå dit imorgon också. Det beror lite på väder och humör såklart.

Apropå väder så önskar jag mig sol och värme och sommar nu! (tjat tjat tjaaat)

Ett tecken!

Jaha.
Efter ett par dagars irritation över att de började sitta löst så gick ena skalmen till slut av.
Laga med packtejp. Tjuuuuuusigt! Tur att bågarna har en brun nyans så det inte skär sig alldeles åtminstone. Det kunde varit värre. De kunde ha gått av vid näsan och jag kunde ha lagat dem med vit tejp (eltejp?). Men då hade jag behövt haft astma och pratat väldigt nasalt och varit en trekkie. Typ. Hähä.
Nå det blir till att gå till Synsam imåra och leta rätt på ett par nya *stånk* För det har jag ju verkligen råd med (nooo!) men om andra måste punga ut med stålars för diverse bilreparationer och liknande denna månad så antar jag att jag ska vara solidarisk och ha en större utgift jag också. Peck.

Not the usual way...

I natt när jag inte kunde sova tänkte jag på hur det känns ibland.
Då är det skönt att komma på att det kan finnas ljus i mörkret.

All four seasons in one day...

Man skulle ha blivit något kanske...
Kanske...blivit något bra.
Det hade varit lättare om jag inte haft pengabristen att våndas över.

Jag har gett upp tanken på att bli lyxhora eftersom jag är på tok för kräsen och inte särskilt snygg. Det krävs lite stil och andra raffinemang när man ska vara lyxhora tror jag.

Idag borde jag vara stolt över mig själv.
Men det är jag inte.
Jag kan inte bestämma mig.
Någonstans väntar jag på ett tecken som visar vad jag ska ta mig till.

Jag har chansat hejvilt. Jag provar. Jag måste våga.
Hit och dit. Och sen då?

Det fortsätter och nu är det tydligen vår.

Vår. Ja, det känns tamejattan som april istället för februari. Såhär ska det inte vara, men om det ändå ska vara vår så kan det lika gärna vara sommar.
Helg är det i alla fall. Då ska man vila upp sig, yes yes. Men på vilket sätt? Det bästa vore om jag kunde sluta tänka. Vill inte tänka. Det är nog tänket som gör mig så trött. Måste det vara för vad skulle det annars vara? Jag försökte handla på stan idag men jag var velig och hade egentligen ingen lust att handla så det blev bara lite mat innan vi gick hem och jag däckade i soffan.

Följande inneboende i denna lägenhet har för det mesta varit på det här humöret idag:

Shira är glad att buren är tillbaka inne i lägenheten igen. Den är lagom stor för att kunna fläka ut sig men tillräckligt liten för att kännas ombonad och trygg.

Xhiobohn var hos veterinären tidigare i veckan. Ordinerades kortisontabletter. Nu har hon tom blick och slapp tunga.. kanske tabletterna gjort henne till en zombiekatt..?


El muppo har gått runt och muttrat och bara väntat på eftermiddagens fotbollsmatch. Den är nu i full gång men han har lyckligtvis på sig hörlurarna så allt jag hör är stönanden, svordomar och glada utrop, beroende på utvecklingen i matchen.



Jag är trött. Jättetrött. Trött som om jag sprungit fem maraton i rad och varit vaken i ett år. Jag vill inte vara trött och ledsen hela tiden. Jag längtar efter sommaren och annat...

The tired game

Pax för att inte orka längre!

*råsa goes mental*
Avskyr ungefär allting just nu. Särskilt att ha hicka. Och att känna sig ensam och fel.

Jag brast i gråt idag utan uppenbar anledning.. eller kanske var det för att skidskytte-vm är slut? Haha, I think NOT!

Jag tror att jag inte kan koncentrera mig på någonting för jag är så ebarmeligt trött att jag knappt orkar andas (och än mindre hicka, som dessutom gör ont i min redan ömma bröstkorg) och definitivt inte räkna något. Tur jag slipper. Jag har ingen kakao. Dessutom är jag avundsjuk på folk. Avundsjuka är inte bra!
Ändå är jag det. Jag har ingen att skylla på än mig själv så jag är dessutom arg på mig själv också. Jag önskar att det var som i tantsnuskboken jag läste idag. Men det är det inte. Jäkla tantsnuskbok.



Det är dags att flytta.
Det är nästan så jag vill bo någonstans där ingen vet vem jag är eller ens att jag är där.

Existera INKOGNITO!

Kanske vore det bäst...

Wo sind die Clowns..

"Mir scheint sie sind hier."

Hittade ingen bra och passande bild, fast jag har tre jäkla clowner i lägenheten.
Konstigt.

Enormt trög söndagkväll. Fick dessutom ett samtal som gjorde mig nerslagen. När jag hör mig själv säga det jag säger så känner jag mig verkligen inte som en bra medmänniska och vän.
Imorgon ska jag ta itu med lillan och se om hon ska få komma iväg till veterinären innan hon kliat sönder hela huvudet. Imorgon ska jag försöka vara lite produktiv på något sätt. Imorgon ska jag försöka vara en bättre människa.

Näej, nu går jag och lägger mig så eländet tar slut någon gång!

(Avslutar med Damien Youth - Fountain Heart. För att jag kan och för att den är underbar och känns lite tröstande, vilket behövs en söndagkväll när det är knepigt med kramar)

Tro det!

Chili efter Ks recept, men med sojaprotein istället för köttfärs.

Den var dock i mesigaste laget trots att jag hade i 3 olika sorters chilifrukter, men det går alltid att sätta lite mer fräs på den efteråt med en habanero eller så..

Late night conversation

En sms-konversation som började med mitt gnäll om vad det uppenbarligen är för fel på mig slutade med ett försök att förklara vad det faktiskt är jag önskar av en mp3-spelare:

Jag: Jag vill ha något litet som lyser, har en mjuk form och inte är gjord av knarrplast. Gärna lagom varm och pulserande i takt med musiken...

J: Låter mer som om du pratar om nån japansk hitech-dildo än en mp3-spelare

Jag har såna krav! (Don't even get me started på mobiltelefoner liksom.. gah.) Estetiken krockar oftast med den, i mina ögon, praktiska aspekten såväl som den tekniska. Om någon hittar en sådan mp3-spelare som jag är ute efter så tveka inte att höra av er till mig, och om den inte är varm och pulserar i takt med musiken så gör det inget, det räcker med det andra.

Right. Alla hjärtans dag idag. Vissa firar den, andra inte. Jag tillhör den senare gruppen. God Jul.

Även den bäste...

I stand corrected.
Tydligen har jag fel. Det är inte miljövänligt att åka tåg i världen.
Aftonblaskan säger att det är buss är mer miljövänligt än tåg i Europa och att skillnaden i utsläpp per person mellan tåg och flyg inte är särskilt stor. Å andra sidan blir siffran större ju fler personer osv sånt jag inte orkar räkna på eftersom jag är sjuk och eländig och har snor i hjärnan.
Jag ska be att få tacka K för att han letar upp sånt där och gnuggar i fejset på mig. Tack tack. Antagligen gör han det med ett skadeglatt leende på sina läppar. Där får jag för att jag tror att världen är bättre än vad den är. Moaha!
Världen är inte bra. Screw it, kan man tycka.
Ja.
Men jag tror ändå på det goda hellre än det onda. Faktiskt. Jag vill tro att jag är snäll hellre än elak jag vill tro att om man röstar på ett gubbe eller tant i ett val så visar man sitt ställningstagande och får folk att reagera jag vill tro att jag gör skillnad genom att sopsortera och jag vill inte att nån ska komma och säga att det är en fis i rymden som inte spelar någon som helst roll. Saker har spelat roll genom tiderna!
Grön el goddämit. Sopsortera. Rösta rätt.


Spelar det nån roll? Man dör till slut ändå och lämnar skiten åt nästa generation... Blah!

bakvänd förkylning

Antagligen.
Så helt plötsligt ur det blå började jag tänka på telefonsladdar. De där som går från luren till själva telefonen och som brukar vara korkstruvsformade och som jag brukar roa mig med att reda ut. För det händer att korkskruvarna vänt håll och krånglat ihop sig med varandra. Jag tycker om när det är fint och okrumbuktigt på telefonsladdar. Ja jo annat också förstås. Fast mitt hår gör sig väldigt bra i knorvlor.

Solen skiner och det blåser femhundraåttioen sekundmeter. Full storm. Tyskarna blåser bort. Joddeladetikihoooo!

Avslutar med följande video:

Man får roa sig själv

Inspirationen kom till mig så jag tog tillfället i akt och gjorde bloggen vinterfin.
Jojo.
Jag blev lite gladare ikväll när Dj länkade mig en snygg munkjacka med fladdermusmönster på ebay. Jag övertalade el muppo att låna mig pengar så jag kunde be henne bjuda på den åt mig eftersom jag inte själv har något konto där. Dj köpte också min födelsedagspresent där och jag vet redan vad det är för jag har fått se en bild på den. Världens sötaste gosefladdermus! Iiiiiiiih! Den kommer platsa bra i min samling av söta fladdermöss. Jag längtar efter den väldigt mycket och tänk vad bra den skulle passa till den där munkjackan!
Fladdermöss. Jojo. I like.

I alla fall inte rökarlunga

Kanske en virusinfektion.
Hostar och hostar. Börjar bli hes. Yr och svag i kroppen.
*host harf väääspip väääspip khoooahaaaahiiiiiih*
Jooooobbigt!
Tänkte ju gå ner och titta på ljusshowen på Rådhuset.
Kanske ska hiva i mig ett par alvedon och knata ner ändå.

Jag hade något finurligt att säga men jag har tamejattan glömt vad det var.

...

Det kan vara lappsjuka

Jag har ådragit mig en oerhört osnygg hosta som rasslar och piper i luftstrupen på vägen upp och river på väg tillbaka. Hur det kom in i mig har jag ingen aning om men nu är den här och den är här ensam utan vare sig någon fruktansvärd halsont eller spektakulärt snorande innan, vilket jag tycker är det vanliga förfarandet när man fått sig en hosta. Hosta i slutet av en förkylning. När en hosta kommer ensam så blir jag brydd.

Det kanske är lappsjuka. Jag har känt mig ensam och isolerad så länge att jag får hosta för att ha något som håller mig sällskap. Måtte den försvinna fort ändå för jag är inte så förtjust i att hosta. Host och nys kommer från lungorna och det är nasty. Folk som nyser rakt ut i luften är hänsynslösa och folk som nyser och hostar i handen är äckliga och bör genast sluta upp med sådana fasoner. Särskilt främmande folks host och nys på bussar och tåg gör mig äckelrysig för lungslemmet singlar ju runt i luften och man kommer inte undan utan måste andas in det. Yäk!
De är nog lite bacillskräcksvarning på att ha gasmask på sig om man åker buss eller tåg eller är på affärn, men det kan jag stå ut med. Hmm, kanske finns nån gasmask på Blocket...

Jag tänker men finns nog inte ändå

Jag är som en kontur av dallrande luft.
Syns men är just ingenting.
Kanske lite värme.
Ni vet, sån där dallervärme som man kan se strax ovanför asfalten eller ett levande ljus.
Ingenting man kan ta tag i.

Satt och tänkte just nyss i min ickeexistens över vad annan värme tycker om att döda varelser. Jag tycker det är jobbigt att döda blomflugor. Undrar om hettan i Afrika blir tårögd i magen av att torka ut vattendrag så djur törstar ihjäl?

En dag att bara vara

Idag är jag ungefär på samma nivå som el muppo. Idag behöver han inte oroa sig för att jag ska vilja aktivera oss. Jag orkar inte ens gå ner på stan och hyra en film. Får se om jag orkar läsa lite istället. Tror det får bli en ordentlig slappardag.
Tittade på målgången för damernas jaktstart. Jag såg tyskan Andrea Henkel plocka vm-guldet och jag såg det från soffan. Det känns lite skruvat att se på tv något som pågår i precis samma stund bara en kilometer bort. Det är eliten av skidskyttar på plats däruppe och det är väl fantastiskt. Tävlingsinriktade människor med vapen. Woho.

Ett tag övervägde jag att jag skulle gå upp och se en tävling på plats eftersom det vore en upplevelse av sällan skådat slag i mitt liv, men efter noga övervägande så anser jag att jag för det första inte besitter det intresse som krävs för att orka vänta på att få se ett gäng skjutglada Gustav Vasa-wannabes i skriktajta spandexoveraller glida in i mål. Inte ens om de är svenskar. Visst hade det väl varit lite roligt att kunna säga till sina kusinbarnbarn att jag såg Anna Carin Olofsson ta guld under vm 2008 i Östersund, men jag känner att det inte är något att imponera med såvida det inte händer något spektakulärt och oväntat med antingen arrangemanget eller sporten i sig. Så kommer nog knappast att ske. Jag har ju trots allt upplevt vm ändå. Sådant som händer i staden under de här dagarna kan jag ju ta del av.

Jag tog del av stadens nattliv i går kväll. Det var ungefär som jag minns att det var sist jag vågade mig ut på krogen. För hög musik (fast det var ju i alla fall hårdrock) och tråkiga fejs överallt. Ett välbekant fejs dök upp och hade resten av kroppen lite väl överförfriskad för min smak och det var jag inte sen att tala om. Resten av historien är ointressant och gnällig så jag avslutar med att klaga på att det inte finns hemkörning av annat än pizza i den här stan.
Nån borde ha hemkörning på grillade grönsaker och svartrotsgratäng!
MAMMAAAAA!

Nu går det utför

*rrring* ursäkta är det Carlsbergs kundtjänst? Jo jag köpte en hel låda Hof igår men den är alldeles lurvig inuti. Det går ju inte att dricka! Är det mögel månntro? Det verkar röra på sig också. Det står att bäst före-datumet är juli -08 men jag vet ju hur Ica gjorde med sitt kött. Ompacketerade. Jojo. Hur vet jag att den här så kallade ölen inte är ihopsamlade slattar från barer runtom i Sverige? Aj, nu bits den också, jag vill ha pengarna tillbaka!

Nä men titta. Möglet har ögon, nos och morrhår...

Har kisse verkligen satt i sig en hel låda Carlsberg?
Neh. I think not. Kisse har bara gjort vad hon är bäst på, nämligen ockuperat en låda.
Dessa ljuvliga lådoooooor! Igår hade hon och Xhiobohn en låda från Polly (godiset) som vi fick av en snäll godisuppackare på Coop, men den lådan tog jag hand om innan tänder och klor gjorde om den till små pappersbitar. Muppen behöver nämligen Pollylådan till att packa ner sin X-box i och skicka till vart det nu var för att repareras eftersom den uppför sig på ett lika muppigt sätt som sin ägare (mouaha)

Lådor är spännande.
Katter kan få lådor men inte Hof eller annan alkohol.
Det är på ett sätt tur för mina katter att jag har en mupp som kan dricka en hel låda bärs (på nolltid). Katterna får en låda, muppen får en glad stund och jag får stå ut med en dreglande dånfink som snarkar när han sover.

Muppen har för övrigt snöat in på låten Convoy med C.W McCall och nynnar på den medan han WoWar. Nu vrålar han att han vill höra Eastbound and down med Jerry Reed. Det önskemålet kan jag gå med på för då kan jag passa på att drömma mig bort...

Bamse

I morse när jag gick hem från stan efter ett ärende på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen så gick en äldre man på andra sidan gatan och visslade. På Bamselåten.
Ni vet hur det är med en del melodier. De är alldeles för lätta att få på hjärnan. Jajamän, när karln försvunnit ur höre så började naturligtvis jag själv att nynna på den. Den följde med mig hela vägen hem. Sen kom jag lyckligtvis på andra tankar.
Jag såg faktiskt lite av ett Bamseavsnitt tidigare i veckan. Bamse och Lille Skutt hade blivit små och skulle ätas upp av en spindel. Lille Skutt grät. Lille Skutt-tårar. Biet Surre fick kämpa för att få Skalman att lyssna men han sov så Surre fick leta rätt på Katten Jansson. Han traskade till Bamse och Lille Skutt med en burk honung så den lille björnen kunde riva sönder spindelnätet. Förfärligt. Katten Jansson bar dem till Skalman som nu vaknat och gjorde dem stora med en dryck och sen dansade de en glädjedans runt Skalman. Katten Jansson hoppade som mina katter gör när de blir rädda. I en hög båge. Det ser tokroligt ut.
Det finns fler låtar som är lätt att få på hjärnan.
"Jag känner en bot hon heter Anna. Anna heter hon. Och hon kan banna, banna dig så hårt. Hon rensar upp i våran kanal. Jag vill berätta för dig att jag känner en bot."
(MOUAHAH!)

För övrigt borde det vara säljförbud på vissa rakvatten. Definitivt på det som pappa hade på sig i kväll. Huuuuuuuvva! Jag luktar blä på hela högerfejset.
Jag missade nästan hela invigningen av skidskytte-vm 2008. Det gör inget. Tydligen var det krångel med ljudet. Det var mycket folk. Den halvan av familjen som jag aldrig träffar (dvs far och L) hade dock parkat sig strategiskt vid ingången till Glesbygdsverket och därifrån såg man Sahara Hotnights på storbildstv. Man hörde dem också. Ungefär. Ägnade mig åt babbel med bror istället. Sen började fyrverkerierna.
Om dessa skriver skidskyttehemsidan följande:
Ett fyrverkeri av känslor
Femfaldiga Svenska mästarna i Musikfyrverkeri, Göteborgs fyrverkerifabrik, visar vad de kan!

Jag är i vanliga fall inte förtjust i fyrverkerier för fem öre. Snarare är jag avogt inställd till detta påfund av flera olika skäl men jag kunde inte låta bli att uppskatta spraket, smällarna och de vackra ljusexplosionerna på kvällshimlen. Mycket fint. Ett sådant fyrverkeri har jag faktiskt aldrig sett.
När spraket var slut ägnades en timme åt att leta nånstans att fika. Nice try. En stad invaderad av folk. Det var kö överallt. Vid 21 var det nog och jag fick skjuts hem så nu vet papps vart jag bor samt hur grannens bil ser ut. Jag försökte få honom att buckla bilen men han var inte med på noterna. Hmh!



Kim upplyste mig om att man inte kan slicka sig själv på armbågen men man inte kan slicka sig själv på magen heller. Inte ens om man har en sån mage som jag har.
Jag tror jag just sträckte tungan när jag försökte nå nyckelbenet.

Mina fötter hatar mig

Eftersom vädret var vackert och jag ville låta folk få vara ifred från mig idag så tog jag mig en ordentlig promenad och eftersom jag ändå var på Frösön i ett trevligt ärende så styrde jag kosan mot Vallsundsbron. Det var dimmigt och väldigt spännande väder. Tur jag hade med mig kameran. (Otur bara att batterierna tog slut innan jag nådde bron.)

Det var fler tappra själar ute men jag var den enda som hurtade fram på bron med hjälp av fötterna. Jag stannade till på den högsta punkten och tittade ner på isen och tänkte att det inte alls var så långt dit ner som det ser ut att vara när man ser bron på håll. Fast det skulle nog göra lite ont om man gjorde en volt över räcket och landade på isen. Säg.. med huvudet först. Aj.
På väg tillbaka drabbades jag av svår ryggkli! Jag försökte tänka på något annat men det gick inte, sen försökte jag nå med handen, men att klia sig med handen utanpå jackan hade motsatt verkan. Sen kom jag på att jag kunde använda broräcket. De bultar med vilka räckesektionerna hålls ihop utgjorde ett möjligt verktyg att klia rygg med. Människorna i bilarna som åkte förbi undrade nog vad f-n jag höll på med, meeeeen vaddå, de har väl sett Djungelboken där Baloo kliar sig mot en palm典 Det växer väldigt få palmer i Östersund. Faktist inte en enda vad jag vet. Då får man ta till vad som finns. Till exempel Vallsundsbron.
Nå, vid det här laget hade mina fötter fått nog och jag hade bara lite mindre än halva vägen kvar och dessutom drabbades jag av ett hungeranfall, men jag peppade mig själv och tänkte att det vore väl själva den om jag skulle ge upp nu. Vad skulle jag isåfall göra. Ta bussen典 Jag hade dessutom inga lösa pengar på mig. Det var bara att traska på. Stånk stånk. I början var det okej att bara ha mig själv som sällskap men nu började jag få på tok för lite att prata med mig själv om så jag var tyst och det blev skittråkigt och eftersom jag hade lågt blodsocker vid det här laget (frukosten vid 9:30 räckte inte till 14:30. Konstigt) så kändes sista biten uppför Björkbackavägen så seg så jag bara ville lägga mig ner. Dessutom var mina lår genumfrusna.
Väl hemma dog jag nästan av alla möjliga små krämpor. Nedkylningsfrys, hunger, fotont och dåligt humör pga blodsockret. Dessutom väntade ett apajobbigt brev från Försäkringskassan på mig som jag inte ens orkade bli ledsen över. Bit ihop och däcka i soffan istället.
Men jag är väldigt nöjd nu när jag ser hur långt jag gått.
Såhär gick jag:

Jag är trött och har ingen lust att göra mat, så det blir nog ingen middag idag. Kanske lite Proviva. Ja. Det låter bra.

Jag ger fan i takt och ton och listar härmed mina favoritkockar (alltså människor vars mat jag gärna äter) utan inbördes ordning.
K - Förbannat bra och trevlig i köket. Hett som bara den and I love it.
Mii - Fröken Smårätter. Man kan äta i timmar och bara mysa.
Mamma - Tror att hon inte kan fast hon kan jättebra. Allt från fisk i ugn till kålrotslåda. Dessutom är hon bäst på att baka kakor.
Svärmor - En eloge till kvinnan som fick mig att tycka om ruccolasallad. Kan laga mat som ser otroligt snofsig ut och smakar gott.
Det känns som jag borde ha en femte också och det får nog bli Hella för hon är så härligt ambitiös och nyfiken på vegetarisk/vegansk matlagning.

När jag blir rik ska jag skaffa mig en kock. Men det har jag visst sagt förr.
Nu ska jag återgå till soffan. Ha en trevlig kväll.

Fettodagen?

Jag läste i ÖP att Thörners har många olika sorters semlor, bland annat dajmsemla och semla med hjortrongrädde. Båda låter smarriga även fast jag inte kan äta dem. Egentligen är jag väldigt traditionell när det gäller semlor och annat. Jag vill ha det som det alltid har varit (ibland är jag så tråååååkig).
Därför överraskade jag mig själv när mekade ihop en semla som kanske inte ens är god, men som definitivt är utöver det vanliga.
Vad sägs om denna?
Den är inte snygg men den är speciell.
En ledtråd är dekorationen..

Denna kreation kallar jag Råsas most wanted.
Man kanske kan ana att det är hackad mörk choklad (86 procent) i sojagrädden. Vad man inte kan ana är att mandelmassan kryddad med en torkad chilifrukt.
Hä hä hä.

Oavsett om den är god eller inte (jag tror den är helt okej) så är jag stolt över mitt tilltag.


Jag har den framför mig nu och ska precis provsmaka.

Trollpappan is the shit

Tack. Lite uppmuntrande ord och goda råd så mår jag på bättre humör.

"It is said that the civilized man seeks out good and intelligent company, so that by learned discourse, he may rise above the savage, and be closer to God. Personally, however, I like to start the day with a total dickhead to remind me that I'm best. "
//Sir Edmund, Duke of Edinburgh (Blackadder)

Bilden av en ansiktskramare som klängit sig fast på väl valda människor börjar blekna i mitt huvud.

Kriser is not the shit

De trogna läsarna vet att jag arbetar med min självkänsla. Det går med myrsteg (försöka tro på att spegelbilden har rätt när den säger att du är snygg och bra är verkligen inte lätt). Kampen fortgår. Krama mig själv (i huvet), kartlägga vad som irriterar mig och varför, och mantra affirmationer (just nu: Jag välkomnar förändring).
Min låga självkänsla hör även ihop med andra delar, som till exempel den identitetskris jag genomgått ett längre tag. Nästan hela mitt liv. Men så fick den återigen sig en törn.

Det var en obetydlig kommentar innerst inne, ändå så satte den sig och jag har ältat den hela helgen. Jag tänker sluta jämföra mig med andra. Jag vet bättre än så. Men faktum kvarstår. Jag är i en identitetskris och tror att jag är allt möjligt och har slutat vara annat. Det går att skämta om det när jag har mina bra dagar. Ja, jag är white trash, ja jag och Carro Gynning är lika smarta, ja, jag ser ut som en slusk, ja jag handlar djurtestade produkter.

Jag har växt ifrån pandalooken med mycket kajal. Den låg ändå aldrig kvar där jag ville utan brukade kasta sig med ett tyst vrål ca 1 cm nedåt ungefär 15 sekunder efter att jag sminkat färdigt mig. Dock är jag fan inte redo för tantbling, broddar eller jeans med hög midja. Så vad är jag då典
Det är nu kampen om självkänslan påbörjas. Jag är jag!
Brallorna för dagen är inte mina. De har hål på knäna och där skymtar mina tjusiga röda långkallingar med hjärtan på och jag skulle krama om mig själv om jag såg mig nu. Jag är så söt som sitter och nynnar (förlåt!) till mina favoritlåtar i min ångest.

Jag måste intala mig själv att jag jämför mig med orimligheter.
Det finns som sagt folk som tycker om mig för den jag är också. Inte för vad jag kan eller inte kan.
Det räcker med att en enda person står ut med den jag är. Den enda är jag själv. Hur svårt ska det behöva vara典

Chipsmonstret är sur som ättika

Ibland prioriterar jag bort matlagning eftersom jag hatar det så förbannat mycket.
Oturligt nog gör det låga blodsockret att jag blir ännu surare och less och osugen på mat.
Under ett telefonsamtal tidigare i eftermiddags så gjorde jag omedvetet följande: torkade bort kattnosmärken från rutorna i vardagsrummet, damm på tv:n, fettdamm från fläkten och vattnade blomman som stod på fläkten och såg ledsen ut. Glödlampan i kökslampan var också urskruvad vilket jag inte riktigt heller minns när jag gjorde.
Egentligen skulle jag bara moppa av golvet i hallen eftersom Freddan hade kladdat ner det när han och hans flickvän hälsade på igår. Men så tänkte jag att det var lika bra att dammsuga först. Nu sitter jag här och orkar ingenting och särskilt inte laga mat.
Men jag vill inte ha pizza. Eller thaimat. På fyrkanten värmer de veggoburgaren på samma stekhäll som köttburgarna och det är ä.c.k.l.i.g.t! Dessutom är det ägg i veggoburgaren.
Hmmm... Neeej idag vill jag inte äta.
Jag blir inte ens upplyft av Black Betty med Ram Jam.
Dessutom har jag varit utan kakor i tre dagar nu. Jag är stolt över mig själv. Men uttråkad.
Till fjälls goddämit, jag måste få åka till fjälls!

Helg

Jag ville ta en sväng till Åre och börja öva på att ha turister runt mig eftersom det snart blir en invasion av dem under skidskytte-vm, men vi får se hur det blir med den saken för bror har jour och jag tror inte Kimpansen är så sugen på att köra dit. Inte ens om jag lockar med MAX. Det spelar ingen roll för jag vet ändå inte vars man kan parkera. Eller jo, men nä. Bara jag får hitta på någonting i helgen annars kommer min magkatarr att utvecklas till magsår.
Igår ville jag göra något obuckligt. Sen gick det över.
Idag ska jag öva mig på att inte säga Jag vet inte utan faktiskt ja/nej/annat, och skriva lite fler listor.
Det går lättare och fortare att skriva listor på datorn än för hand. Fast jag har hittat igen ett par pennor sen sist faktiskt.

Det är +1,8 grader och solmolnigt (50/50 kan man säga) men jag tänker inte gå ut förrn jag har gjort det jag ska.
Det är bara att sätta igång.