Sådant som gör mig glad när jag är nere.

Ibland räcker det med att någon bekräftar att de står ut med en, och faktiskt tycker om en just för att man då och då börjar diskutera - halvt med sig själv, om varför man nyss sa som man sa..
Tack.

Ibland räcker det med världens finaste omtanke och en bok om Fladdermöss. Eftersom jag gillar fladdermöss. Jag blev alldeles varm när jag såg bilden på deras små kloförsedda futter som klängde sig fast i bjälken.
Tack.

Ibland räcker det med embryo för att man ska skratta tills lungorna piper.
Tack.
Ingen jag hittills har tipsat om embryos blogg har sagt att de gillar den. Snarare tvärtom. Ingen står ut med språket. Jag älskar det. Jag älskar det bakomliggande djupet och humorn. Jag älskar lekandet med orden.
Jag ett ett litet ufo i embryos oändliga universum. Han gör mig på bra humör.
(Och i bakgrunden hörs den där låten med Pink Floyd som jag älskar så förbannat mycket)