Inte karlarnas veckoslut tror jag

Igår fick jag två upplivande samtal från två olika karlar vid två olika tillfällen.
Det som var så underbart med samtalen var innehållet. Båda stackarna hade råkat ut för.. ska vi säga diverse missöden, och delade nu med sig av dem till en väldans road tös. Faktum är att jag skrattade fruktansvärt mycket. Det sista samtalet - som för övrigt pågick i närmare en och en halv timme, gav mig nästan träningsvärk i magen.
Nu ikväll fick jag två mms från min bror. Han tvättar. Första bilden visade luckan på en överfull tvättmaskin (jag gav honom rådet att hämta ett spännband och köra på ändå) och det andra var en bild på en hög med tvättmedel och intill det låg en burk. På golvet. Hähä. Hähähä. Texten lydde "Jävligt kul..."
Hähähähähähähä!

Att skratta åt andras olycka är rent elakt. Men att skratta med de som drabbats, just för att det är så eländigt att det blir roligt - det är en helt annan sak. (Jag kan naturligtvis skratta åt min egen klantighet också. Ibland.)
Vilken tur att folk kan bjuda på sig själva :D

Undras om man skulle ta och baka något kanske..?