De små sakerna i livet...

Att gå till ICA och handla för 5:50 kr
Och betala med kort.
Hahahaha.
Men det är inte mitt rekord.
Jag har faktiskt handlat och betalat med kort när summan varit 3 kr.
Det försvarar jag mig med att jag inte tycker om att ha lösa pengar i plånboken, men jag skulle också kunna säga att jag tänker på kassapersonalen, då det sparar in arbetsmoment. De slipper öppna kassan, räkna upp pengarna och ge mig dem. Jag är så omtänksam!

Annat roligt som har hänt idag är att Shira dreglade en liten pöl intill tangentbordet när hon låg i mitt knä och gosade. Det vill jag tolka som att hon trivdes alldeles utmärkt.

Så kan jag tillägga för alla som undrat hur det gick med min lögnaktiga skithög till granne att jag bestämt mig för att inte gå vidare med en rättegång mot honom just nu, men gör han något mer så kommer jag inte dra mig för att göra slag i saken. Sådeså. Do not mess with me!

Och för att avsluta med något trevligt så fick jag två Köstritzer av F.
Jag började nästan gråta av glädje eftersom det är min favoritöl, men att dricka dem tar emot, för i somras drabbades jag av akut ölmättnad och det håller i sig ännu. Men vin går ner och nyligen drack jag Ecologica som både är ekologiskt och rättvisemärkt! Det ger ett härligt kviller på tungan som sprider glädje till resten av kroppen.
Alla ekologiska viner som jag druckit har haft skruvkork och det är ju hur smart som helst eftersom man slipper tampas med korskruvar, med vilka jag aldrig riktigt har kommit överens. Ekologiskt, rättvisemärkt, kviller på tungan, skruvkork.. Någon har visst tänkt till ordentigt.
Nu ska jag fortsätta läsa Självkänsla Nu! och kanske baka något. Livet som arbetslös är så fruktansvärt hektiskt att jag blir alldeles kallsvettig.
Jatack, jag vill gärna ha ett jobb nu.

Femton grader varmt och lite blåsigt

Ibland är det så skönt att springa skitfort så länge jag orkar eller vill. Jag sprang av mig ångest som fyllt mig under några korta ögonblick därinne i skogen. Ögonblick då jag tänkte på världen och mig själv. För varje kraftigt andetag jag tog när jag sprang, andades jag ut lite mer ångest. Nu känns det lättare, om än inte helt bra. Visst hade jag kunnat springa ända fram till bänken, men jag kände att jag inte ville. Så jag stannade upp och kom ner i gångtakt igen. Höst. Vackert. Jag andas återigen värme och kärlek och på Genvägen gled mina tankar till alla jag tycker om, och som jag vet att min kärlek påverkat. Hemma mötte Shira mig med ett Frrr? och jag snodde åt mig en kram från både henne och Xhiobhon för att dela med mig av min kärlek till dem också.

Och Leonard Nimoy sjunger I walk the line...

Ja, jo. Nu är det dags att göra något radikalt snart.

Tack till min lokala vädergud

På väg ner till östergötland beställde jag fint väder av T. Det betydde nödvändigtvis inte sol, men gärna hyfsat varmt iallafall. Han har gjort ganska bra ifrån sig på den fronten må jag säga, för jag har inte frusit en enda gång. Förra veckan övervägde jag t.om kjol en dag, och bara därför så regnade det såklart. Men idag har det varit fint. Soligt och lite blåsigt (det är jag ju ändå van, det blåser ju överallt i hela jäkla Östersund) så när sötet ÄNTLIGEN tog med mig ut i Österskogen så njöt jag av att få ta av mig en tröja. HEPP!

(Min fåniga pose till trots så har jag iallafall en fin tröja. Mouahaha!)

Nå på promenaden runt elljusspåret så gjorde vi en avstickare ner till Hälsokällan. Den är tydligen halvt berömd och tidvis välanvänd men vi gick och vi gick och vi gick utan att hitta den. Vi hittade niokilometersspåret men inte hälsokällan. Å andra sidan är den tydligen bara en stenstjärt som det sipprar vatten ur enligt min..eh..guide. Så nåja. Jag får gå dit någon gång när jag inte behöver ha dåligt samvete för att jag släpar med mig en krympling ut i naturen ;)

När vi vände på klacken träffade vi på naturdjur! Eller alltså.. Djur. I naturen. Inhemska djur. Såna där som inte finns i Jämtland.

Den ena var en svart hårdrocksskalbagge som jag bestämde att den heter Glenn.

Liten och hård men mycket sötare än sin namne (Danzig).

Vi hann inte så mycket längre än kanske femtio eller hundra meter innan vi råkade på det andra djuret. Det var en våldsamt läskig, hoppande och säkerligen skitfarlig orm på kanske tjugio centimeter. Jag hade svårt att se det farliga och läskiga i den lilla, för den var hur söt som helst. I hemlighet döpte jag den till Klykis. ;)

Det var en snabb liten rackare som inte ville vara med på bild. TRÅKIGT!

Jag ringde mamma och berättade om Klykis och hon svimmade nästan. Ormar är inte hennes fäjvörit ännimall direkt..

Så. Jag är nöjd. Jag har sett östgtötanatur och östgötadjur. Bra dag.

I helgen bär det av upp till norr där det tydligen redan snöat och jag är så glad att jag är här nere (i värmen) just nu så jag slipper bli dödligt deprimerad: Jag vill inte ha snö förrns strax innan jul. Sol, värme, eller höstfärger. Det räcker. I.N.G.E.N snö!

Nu ska jag titta på filmkrönikan. Ajö.

rännåvering

Målarbroka

Sista köksluckan är målad.
Jag klär väldigt bra i spackeldamm och målarfärg vill jag påstå. :)




Så vet jag att några av er är så himla förtjust i min lugg så jag lägger ut två bilder på den också. Bilderna är relativt gamla men luggen ser ut sådär minst fyra dagar i veckan. >)

laugh 'n a half?

Söta fina mjuka gosiga...

Szeretnénk bemutatni:
Denevér (Dilis)

Gnäll

Jag tvättar.
Det är jobbigt. Jag hatar lortiga tvättstugor. Det hade varit mer okej om det varit bara min egen smuts som legat på golvet men nu vet jag att de nytvättade trosorna jag tappar på golvet landar i äckel och måste tvättas om. Jag förstår inte varför jag är så emot just tvättstugan, för min egen lägenhet är inte direkt pedantiskt smutsfri, men rum som brukas av alla hyresgäster borde åtminstone vara acceptabelt rena. Att alla har olika uppfattningar om vad som är acceptabelt rent borde inte ha med saken att göra. Tvättpolisen anmäler sig och framhåller en önskan om särskilda punkter i städningen som ska genomföras. Dessa ska också talas om när hyresgästen flyttar in och eventuellt kan man smyga in små hot om vad som kan hända om man inte städar ordentligt. Exempelvis kan de tvingas snorta smutsen på golvet och få smuts ingnidet i underkläderna och måsta gå med det en hel dag. Det borde vara äckligt avskrämmande. Det är det iallafall för mig. *rys*
Kanske borde jag köpa en bostadsrätt eller ett hus där jag kan ha min egen tvättstuga med min egen smuts, men tills dess så ska jag fortsätta gnälla. Pisk ska de ha!

Avdelning: ytlighet

Vart tog mina bröst vägen?
GE TILLBAKA MINA BRÖST!
Det var det enda jag hade att glädja mig åt när jag var fetmastor och klumpig och även fast de var tunga så var de rätt okej fina och fylliga. Vad har jag nu?
Något som ser ut som de hör hemma om tio år och minst ett barn som ammats.
Tusan också!
Jag brukar frånhålla mig att yppa mina komplex för offentligheten, men nu idag väller det över. Eller snarare har det slutat välla. När jag var på Lindex och letade nya underkläder så fick jag gå ner i storlek. Det sved. Mer än att det var som att gå tillbaka i tiden ett gäng år. För första gången tänkte jag en seriös tanke om något jag alltid föraktat, dvs bröstförstoringar. Visst har tanken på diverse små kirurgiska förbättringar slagit mig, men det har rört sig om lätta lyft i just bysttrakten. Inte implantat. Hemska tanke!
Men nu stod jag där i provrummet, olycklig över att ha på mig en bh som var för stor. Jag har flera såna hemma. De har blivit för stora med tiden och nu känner jag mig helt oproportionelig (och sladdrig) hela jag. Jag borde verkligen läsa Självkänsla Nu! av Mia Törnblom. Hon var på tv igår och jag tänkte att det kanske är dags nu då och eftersom jag inte har massa pengar till någon jäkla operation som inte kommer göra mig lyckligare EGENTLIGEN så ska jag lägga en hundring eller så på att köpa boken.
För, ärligt talat, verkar det inte bättre att lära sig tycka om sig själv än att bli skuren i? Jo jag tror det. Jag VET det. Jag vägrar lägga mig på operationsbordet frivilligt igen. No way. Imorgon går jag ner på stan och rotar rätt på nyss nämnda bok, sen ska jag med stolhet (om ett tag) köpa en ny bh i en mindre storlek och vara nöjd med de pattar som givits mig.


Ode till Motorbåten.

dag fyra som arbetslös

När man ska sätta beskrivande ord på mig så kanske inte pryltokig är bland de fem eller ens tio första, men just pryltokig är vad jag är just nu. Men bara i en specifik pryl. Länge har jag dragits med ett grafikkort som inte alls varit helt hundra. Knappt 15 % ens, och detta har grämt mig en längre tid. Den enda jag egentligen litar på när det gäller min dator är Y, men tyvärr bor han alldeles för långt borta. Så äntligen i augusti, efter ett halvårs jäkelskap var jag ändå i hans trakter och svängde in för ett litet besök samt shopping. Jag kom därifrån med ett skitsnyggt tangentbord och en lika snygg mus, samt ett grafikkort.
Som, när jag väl kom hem, visade sig inte passade. Attans.

Såklart nu när jag är pank och arbetslös så begick mitt gamla grafikkort harakiri. Nu blev jag ju så illa tvungen att skaffa ett nytt! Har jag sagt vad det är jag inte tycker om med att handla datorprylar? Även om jag vet vad jag ska ha så lyckas försäljarna alltid förvirra mig och få mig att tveka så pass att jag antingen går därifrån tomhänt, eller med något jag inte vill ha. Därav min trohet gentemot Y, som vet vad jag vill ha och inte ställer krångliga frågor. Mammas karl är också pedagogisk och bra och honom brukar jag fråga när Y är upptagen. Nå, efter en mycket besvärlig stund inne på Holodeck där det gick precis som jag misstänkte, dvs de förvirrade mig och avslutade med att skicka hem mig med ordern att skriva av serienumret på moderkortet och komma tillbaka, eller ta med datorn så kunde de installera grafikkortet åt mig för en mindre summa. Tack men nejtack, jag kan fanimej installera grafikkort själv! sa jag åt dem... ungefär. Fast utan svordomar.
Min kära mor tipsade mig i min alldeles innan om en datorbutik inte långt från där jag bor och eftersom inget kunde bli värre än Holodeck så gick jag dit. Det var precis som jag ville ha det och grabben hade visst ett billigt grafikkort (snyggt med) som jag köpte på stört, traskade hem och satte in i datorn...
Svart skärm. Hmmm. Inte bra. Jag traskade tillbaka, förklarade situationen och fick ett nytt, gick hem, installerade det..
Det fungerade!
Jag blev så glad att jag pep av förtjusning och glömde helt att jag misslyckats kapitalt med att koka ris återigen. Vad är fastbränt ris nu när min dator är snyggare än någonsin? Uuuunderbart! Jag kan tänka mig att bli stammis där, helt klart. Bara för att de var så sabla schyssta. Jag beklagar verkligen att Y bor och jobbar 60 mil bort, annars hade jag naturligtvis varit stammis där. Men nu är det som det är. Rött är snyggt. Nu ska jag göra middag och berömma mig själv ordentligt för mitt dagsverke. Imorgon ska jag gå förbi grabbarna igen och lämna tillbaka kortet som inte fungerade.
Oh joy, oh happy day!

Skrattblandad gråt

Det är mycket som händer just nu i mitt liv och det tycks förvirra mig en hel del. Glad och ledsen samtidigt. För nu är jag arbetslös och redan igår kastades jag in i en grupp på AF, en duärarbetslösvimåstefådigurstatistikensånuskaviläradigattsökajobb-grupp som startar den 25 september klockan 10:00.
LYLLOS mig!
Dag ett som arbetslös började med en 1½ timmes promenad (jag hade ju liksom inget bättre för mig) och sen hade jag rätt fullt upp, med avbrott för TV-tittande och slösurfande.
Dag två två har förflutit lite mindre smärtfritt då den här gjäralausbiten gör mig orodig och rastlös, men jag har ändå lyckats uträttat ett par ärenden och ringt några samtal, så då får det väl vara bra med det. Dessutom tittade jag på Soldat Bom och det var fint, eftersom jag sett det där klippet med straffexercisen så många gånger och funnit Nils Poppe helt fantastiskt äckligt svårnedbruten, trots att det bara är på film. Igårkväll såg jag också Söderkåkar (Buskis med Stefan och Krister) så ni kan ju gissa att jag egentligen inte är 26 år, utan minst 50. Den arbetslösa delen är alltså den som gör mig nere och stressad och hemsk att ha nära sig, trots buskis och Harry Brandelius, och jag försöker mota bort en del varningssignaler om att jag kanske håller på att få ett skov till. Det vore å andra sidan inte så jäkla konstigt om jag fick det, men jag skulle föredra att jag slapp.
Den delen som gör mig glad, även om det kanske inte märks, är den att detta långdistansförhållande snart är över. Jag tycker det är härligt, och jag hoppas att det kommer gå bra. Det är en fin karl som snart kommer få lära sig den hårda vägen hur det är att ha ett sånt eländigt fruntimmer runt sig. Sen får vi se om JAG står ut i längden också, för min lägenhet består ju bara av egensinniga brudar, och jag är inte särskilt bra på att kompromissa. Om det blir mer gråt än skratt återstår alltså att finna ut, nu ska jag ge mig i kast med blocket.se
På återseende.

Eye-lush!

I got lush in my eye. Aouf. Inte så skönt fast jag försökt blinka bort det. Men snällt mot djur och natur.. Lush alltså, oavsett om det letat sig in i mitt öga eller inte.

Jag har egentligen inte så mycket att säga, utom att jag ikväll extramycket önskar att jag vore mer som Dr. Cox i Scrubs.
Tänk att kunna uttrycka sig som honom. Det vore ett bra sätt att avreagera sig på. Jag är ju en sån som håller inne med det mesta, särskilt ilska och irritation.
Jag kan tyvärr inte titta på den serien längre, fastän det är en av mina favoriter, men jag har det på i bakgrunden ibland, bara för att få höra lite.
En gång i tiden kände jag en som påminde om Dr. Cox. Jag brukade skratta så vansinnigt mycket och ofta att jag fick ont i magen. Härligt.

Imorgon ska jag skriva på kontrakt på Shira, efter typ fyra år (heheh är jag snabb?) och sen ska jag på AF och höra vad för slags planer de har för oss föredetta plusjobbare. Imorgon är alltså min första dag som arbetslös. Jag har inte varit gjäralaus på över ett och ett halvt år så det känns väldigt jobbigt. Vad ska jag göra av all tid?
I och för sig måste jag dra mig neröver snart och hjälpa sötet med renoveringen så han kan sälja lägenheten och min bror erbjöd idag sin flickväns tjänster eller snarare hennes bil, till vårt förfogande. Bra. Det kommer behövas. En tv och x-box och en stor dracena ska ju med....

Och höst, ja det kan man väl säga att det är nu. Det får mig att längta efter rosendoftande ljus och skön musik, men just nu är jag helt utan musikinspiration. Ja inspiration över huvud taget. Jag är helt säker på att min lägenhet krymt under sommaren. Den känns för liten och dum. Jag vill ha en ny. Vilka krav! Jag vill bara ha och ha. Ett nytt jobb och en ny lägenhet och rosedoftande ljus och kanske en katt till.


Och apropå katt så skickar jag och brudarna en tanke till en stackers Hobbis som ligger på sjukhus en stund för urinsten. Jag hoppas han får komma hem imorgon. *nosgos*