dag fyra som arbetslös

När man ska sätta beskrivande ord på mig så kanske inte pryltokig är bland de fem eller ens tio första, men just pryltokig är vad jag är just nu. Men bara i en specifik pryl. Länge har jag dragits med ett grafikkort som inte alls varit helt hundra. Knappt 15 % ens, och detta har grämt mig en längre tid. Den enda jag egentligen litar på när det gäller min dator är Y, men tyvärr bor han alldeles för långt borta. Så äntligen i augusti, efter ett halvårs jäkelskap var jag ändå i hans trakter och svängde in för ett litet besök samt shopping. Jag kom därifrån med ett skitsnyggt tangentbord och en lika snygg mus, samt ett grafikkort.
Som, när jag väl kom hem, visade sig inte passade. Attans.

Såklart nu när jag är pank och arbetslös så begick mitt gamla grafikkort harakiri. Nu blev jag ju så illa tvungen att skaffa ett nytt! Har jag sagt vad det är jag inte tycker om med att handla datorprylar? Även om jag vet vad jag ska ha så lyckas försäljarna alltid förvirra mig och få mig att tveka så pass att jag antingen går därifrån tomhänt, eller med något jag inte vill ha. Därav min trohet gentemot Y, som vet vad jag vill ha och inte ställer krångliga frågor. Mammas karl är också pedagogisk och bra och honom brukar jag fråga när Y är upptagen. Nå, efter en mycket besvärlig stund inne på Holodeck där det gick precis som jag misstänkte, dvs de förvirrade mig och avslutade med att skicka hem mig med ordern att skriva av serienumret på moderkortet och komma tillbaka, eller ta med datorn så kunde de installera grafikkortet åt mig för en mindre summa. Tack men nejtack, jag kan fanimej installera grafikkort själv! sa jag åt dem... ungefär. Fast utan svordomar.
Min kära mor tipsade mig i min alldeles innan om en datorbutik inte långt från där jag bor och eftersom inget kunde bli värre än Holodeck så gick jag dit. Det var precis som jag ville ha det och grabben hade visst ett billigt grafikkort (snyggt med) som jag köpte på stört, traskade hem och satte in i datorn...
Svart skärm. Hmmm. Inte bra. Jag traskade tillbaka, förklarade situationen och fick ett nytt, gick hem, installerade det..
Det fungerade!
Jag blev så glad att jag pep av förtjusning och glömde helt att jag misslyckats kapitalt med att koka ris återigen. Vad är fastbränt ris nu när min dator är snyggare än någonsin? Uuuunderbart! Jag kan tänka mig att bli stammis där, helt klart. Bara för att de var så sabla schyssta. Jag beklagar verkligen att Y bor och jobbar 60 mil bort, annars hade jag naturligtvis varit stammis där. Men nu är det som det är. Rött är snyggt. Nu ska jag göra middag och berömma mig själv ordentligt för mitt dagsverke. Imorgon ska jag gå förbi grabbarna igen och lämna tillbaka kortet som inte fungerade.
Oh joy, oh happy day!