Det är mycket som händer just nu i mitt liv och det tycks förvirra mig en hel del. Glad och ledsen samtidigt. För nu är jag arbetslös och redan igår kastades jag in i en grupp på AF, en duärarbetslösvimåstefådigurstatistikensånuskaviläradigattsökajobb-grupp som startar den 25 september klockan 10:00.
LYLLOS mig!
Dag ett som arbetslös började med en 1½ timmes promenad (jag hade ju liksom inget bättre för mig) och sen hade jag rätt fullt upp, med avbrott för TV-tittande och slösurfande.
Dag två två har förflutit lite mindre smärtfritt då den här gjäralausbiten gör mig orodig och rastlös, men jag har ändå lyckats uträttat ett par ärenden och ringt några samtal, så då får det väl vara bra med det. Dessutom tittade jag på Soldat Bom och det var fint, eftersom jag sett det där klippet med straffexercisen så många gånger och funnit Nils Poppe helt fantastiskt äckligt svårnedbruten, trots att det bara är på film. Igårkväll såg jag också Söderkåkar (Buskis med Stefan och Krister) så ni kan ju gissa att jag egentligen inte är 26 år, utan minst 50. Den arbetslösa delen är alltså den som gör mig nere och stressad och hemsk att ha nära sig, trots buskis och Harry Brandelius, och jag försöker mota bort en del varningssignaler om att jag kanske håller på att få ett skov till. Det vore å andra sidan inte så jäkla konstigt om jag fick det, men jag skulle föredra att jag slapp.
Den delen som gör mig glad, även om det kanske inte märks, är den att detta långdistansförhållande snart är över. Jag tycker det är härligt, och jag hoppas att det kommer gå bra. Det är en fin karl som snart kommer få lära sig den hårda vägen hur det är att ha ett sånt eländigt fruntimmer runt sig. Sen får vi se om JAG står ut i längden också, för min lägenhet består ju bara av egensinniga brudar, och jag är inte särskilt bra på att kompromissa. Om det blir mer gråt än skratt återstår alltså att finna ut, nu ska jag ge mig i kast med blocket.se
På återseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar