armbandet jag ärvde av farmor hade jag på mig idag på farfars begravning, som var mycket vacker och stillsam. med både gråt och skratt, men jag borde verkligen lära mig att vara tyst.
även om det jag sa är sant så såg jag på honom att han blev sårad, och det var inte min mening.
förlåt mig, pappa.
"tala är silver, men tiga är guld"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar