Att bli med hus

Åtminstone för några dagar, är ganska trevligt. Min käraste mor och hennes karl är på semester söderöver, varför det överläts i mina (och sötets) händer att ta hand om hus och katt, vilket är lättare sagt än gjort - åtminstone med den senare, som inte visat sina morrhår mer än som hastigast igårkväll. Jag antar att det är min små fräs- och morrmonster som skrämt honom på flykten, men jag hoppas han tittar in snart så han kan få sina räkor, för varken Shira eller Xhiobhon äter såna. Vi har dessutom tillgång till deras jeep så igår tog vi en sväng till Hammarstrand och köpte kattselar....ellerrrr...en kattungesele till lilla fjanten och en småhundssele till sälkatten. Men hundselen var ändå för liten (den var nog tänkt till chihuahuor, och sälkatten är allt lite tjockare än en sån liten hund) så vi får åka och lämna tillbaka den idag innan vi styr kosan mot Sundsvall.

Är det tänkt.
Man vet ju aldrig. Meningen med semestrar är ju att det inte behöver vara planerat om man inte vill, utan det räcker med att fundera på om det inte skulle vara trevligt att göra ditt eller datt, och kommer man på något annat att göra så kan man lika gärna göra det. Det har regnat ett par dagar nu, men igår passade jag på att gå ut och plocka jordgubbar under ett uppehåll. Det där uppehållet varade i ungefär fem minuter sen började det regna igen och jag tillbringade en halvtimme ute i landet med att plocka dessa härliga små röda gubbar och tacka min älskade mor för allt hon gjort för oss barn. Då kunde jag inte riktigt uppskatta det på samma sätt, men igår kom jag till insikt. Jordgubbslandet har nu fått en särskild plats i mitt hjärta bara därför. Idag verkar regnet ha dragit vidare och jag hoppas det stannar borta så jag får ägna mig åt en av mina hellrare favoritsysselsättningar, nämligen trava ved. Det är, som min mor säger, en bra sysselsättning som fungerar som terapi. När vi bodde hem-hemma så travades det ved ganska ofta, även av den feta och lata tonårsdottern (dvs jag). När jag praktiserade på en förskola förra året så hade de fått en hel drös med ved som skulle travas och torka under sommaren så det kunde användas till senare årets utflykter. Jag tog frivilligt på mig detta arbete och även om jag var helt mör i kroppen efteråt så var det såååå skönt. Jag tycker om när jag kan se vad jag åstadkommit, det är belöning i sig själv. Då kan jag säga till mig själv, TITTA vad duktig jag varit som lagt alla de här veträna så fint! Jojo.
Nu ska jag gå och göra lite morgonstök, så får vi se vad det blir sen. Kanske Sundsvall, kanske trava ved, kanske något helt annat.