Det är de små sakerna som gör det.

Nu har jag varit utan hormonsprutor i 5 veckor och så sakta börjar jag känna igen mitt gamla jag. Nu är jag återigen lite gladare och lite argare. Hähä! jag har saknat att vara omotiverat arg. Åtminstone lite. Kanske är jag inte nog arg om dagarna för inatt drömde jag att jag var så förbannad att jag kastade tallrikar omkring mig. Det är ju fint att jag får ut aggressioner i drömmarna så slipper jag köpa nytt porslin. Fast det klår inte drömmen då jag var arg på pappa och kastade marmelad på golvet. Marmelad! Det är verkligen att ta i med hårdhandskarna tycker jag. Kan man använda det som hot? Jag vill ha choklad, annars kastar jag marmelad på golvet! Eeh. Hm. Eller inte. Jag får förmodligen torka upp det själv. 

Jag hoppas att värmevallningarna ger med sig snart också. Precis idag känner jag av högra äggstocken men förhoppningsvis håller sig värken borta. Vi får väl se. Det är 2 veckor kvar till vi ska på utredning. Då får vi se om det över huvud taget finns produktionsmöjligheter. Mwah. 

Idag orkar jag inte fundera på det i alla fall. Det är höst och det är nästan min favoritårstid. Men med den kommer förkylningar och jag har varit hemma hela veckan på grund av den här förkylningen som jag egentligen tror är influensa. Det måste det vara för såhär klen har jag inte varit på länge. Det förstör ju all lust att göra något. Ork också för den delen. Jag får liksom ta saker i väldigt långsam takt. Typ gå två steg och sen vila i en kvart. Det tar ju hur lång tid som helst. jag har tabdläkartid 16:20 och jag borde alltså börja gå snart för att hinna fram i tid. Gah! Nå det lär väl ge med sig till slut. Hoppas jag. 

Nä men nu ska jag väl ta och borsta tänderna eller nåt.