Lyssnar på Chess på svenska och minns förra året. "Det som är dolt kan ingen se om man så blickar ut från världens högsta berg"
Dagens sanning. Inte hade jag sett det här om jag stått på Mount Everest. Jag hade definitivt inte sett att jag hade sjungit duett i lördags, särskilt eftersom jag då (för ett år sen alltså) sa att jag aldrig igen skulle ställa mig och sjunga så som jag gjorde på Chess. Det roliga är att jag vet att jag sjunger nästan lika bra som Eilert Pilarm, och ändå ställer jag mig där och gal på som om jag vore farking Joni Mitchell. Eh?
Sista trixandet med rapporten sen har jag sommarlov. Det känns fortfarande lite sådär så vi får se om jag fortsätter till hösten eller inte. Jag sa att jag aldrig skulle göra om gymnasiemissen igen, men å andra sidan kan man ju se det som att jag har användning för det ändå om jag väljer att fortsätta läsa. Samtidigt som det känns som att de två sista åren av gymnasiet som bara var någon slags varande i väntan på arbetslösheten och den ångest jag kände över att det nog var fel val ändå, är inget jag vill uppleva den här gången eftersom jag då kommer sitta med ett stort studielån och undra vad jag ska göra av mitt liv. Såatteee. Ja. Där är jag nu. Förvirrad. As usual. Ska nog sluta känna efter helt enkelt.
Rapport ja, så var det. Återgå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar