Ja OKEJ! Jag fattar det nu. Jag är konstig. Tack. Det är inte mitt fel. Jag föddes nog med det eller så uppfostrades jag inte riktigt som folk. Jag säger konstiga saker. Jag säger vad jag tänker helt enkelt. Sällan helt ocencurerat men oftast utan självbevarelsedrift eller något sådant. Kanske vill jag bara få igång den där konversationen! Vilket aldrig blir. Jag får bara konstiga blickar och sen börjar man prata om något annat.
Here's some luktrelaterade konstigheter för er:
På fjällvandringen kände jag doften av barnvälling. Inte helt och hållet, men ganska likt.
Jag vill dö genom att förångas och lämna efter mig en doft av lime.
Vitpeppar luktar grisåker. Ungefär så som det luktar på Sweden Rock Festivals camping.
Idag har jag ingen självdistans till min konstiga personlighet. Jag har ingen lust att vara störd eller säga fel saker. Det är t.om så jag överväger att HÅLLA KÄFTEN. Om jag hade kunnat. Men jag är dessvärre min fars dotter likväl som min kära moders, så.. det går nog inte.
Grattis mig.
3 kommentarer:
Jag gillar dig som du är, gör inte om dig, please
Puss och Kram
Tack, Anonym. Jag planerade inte att göra om mig. Bara vara lite tyst en stund.
Glömde skriva mitt namn bara, Ingrid var det
Skicka en kommentar