På vägen hem kunde jag från bussfönstret föreställa mig hur grässtråna på åkern riktigt jublade över regnet som föll över dem. Jublade och gurglade. Det var vad jag föreställde mig. Ni vet hur man ibland står där i duschen och låter vatten forsa in i munnen för att sen gurgla lite och spotta ut det. Gräset sträcker sig uppåt i all sin grönska. Björkarna lövar sig. Vissa lite försiktigare än andra. Det regnar istället för snöar. Nu är det vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar