Dagens ord: VEGAGENRÖRA

Det är alltså en vegansk version av Skagenröra. Eller så. Ungefär.
I förmiddags när jag gick till affärn för att handla så blev jag akut sugen på vegagenröra. Det kan ha berott på att Elin bad om receptet till den för ett par dagar sedan. I all uppståndelse (över att försöka komma ihåg vad jag hade i, vilket är lika problematiskt varenda gång eftersom jag aldrig går efter recept) så glömde jag naturligtvis själva sojagranulatet. Förlåt mig, Elin. Jag hoppas du insåg att jag glömt det. Inte för att det gör så väldans mycket smakmässigt om man inte har i det men själva tuggupplevelsen blir ju en helt annan.
Jag har överlag inte så bra erfarenheter av vad COOP på Lillänge har att erbjuda för vegansubstitut till diverse animaliska produkter, men det visade sig att de hade tångcaviar. Lyllos mig! Jag fyllde korgen med Yofu och dill och sånt som jag visste att jag inte hade hemma, men när jag kom till sojagranulatet - som bara finns på EJs, så tog jag en rövare och köpte tofu istället.
Jag kan tala om att det fungerade utmärkt! Jag tycker att om man ska få den bästa smak- och tuggupplevelsen på Vegagenröran så ska man ha i hackade veganräker, men eftersom det inte finns att få tag i norr om Dalälven får man ta det näst bästa, alltså sojagranulat. Därefter kommer tofu naturell. Den fasta alltså, det glömde jag att säga. Man knycklar liksom ihop den tills det blir småsmul.
Cupcake och Nanders hittade burken med tångcaviar när vi skulle luncha. De hade aldrig hört talas om eller sett något sånt förut men när de provsmakat så utbrast de att det var mycket godare än vanlig caviar.

Nu står i alla fall vegagenröran och gosar till sig i kylskåpet då den ska bli morgondagens lunch. Från ugnen kommer doften av den potatisgratäng som är en del av dagens middag och jag hoppas att ingen (dvs mest troligt jag) går för nära diskstället. Naturlagarna upphörde då jag diskade. Det är fysiskt omöjligt att lyckas med konststycket att få tallrikarna att hänga på det där sättet över kanten men det tänker jag inte berätta för dem. De fattar det säkert om en liten liten vindpust sveper förbi. Jag kan försöka påminna dem om att det är lite som att lära sig flyga: Man måste glömma bort att man faller.
Kanske bäst att gå dit och ta hand om tallrikstackarna innan de åker i golvet.