Kék

Vaknade alldeles öm i hjärtat i morse och visste inte om jag skulle börja gråta eller om jag kanske kunde låta bli. Det kunde jag.
Längtade hårknorvel som aldrig förr. Åh, jag skulle kunna ge hur mycket som helst för bara fem minuters knorvlande!

Men natten var fin. Inte på långa vägar vad jag räknat med.
Bakom de regntunga molnen gick solen upp och jag hade inte ens dragit min första gäsp.
Jag somnade ändå till slut och drömde att jag skulle tatuera Kat (oh I wish) men att den läskiga Ami fångade in mig och sa saker som fick mig att säga nej till tatuerandet och istället bli på just det humör jag vaknade på.

Allting känns sådär ont och konstigt idag. Inte så mycket fysiskt ont i rajdiraj som den smärta som saknad och längtan orsakar. Saknar saknar saknar.