Det löser sig! (Eller: jag är så bortskämd)

Det är olika sätt att se på ett problem som inte längre är ett problem.

Som tidigare nämnts har jag världens bästaste bästis.
Jag har också världens snällaste mor och bror och helt fantastiska ex oftast.
Problemet med offerten löste sig inte tack vare min lärare eller någon klasskamrat
Nej, jag skrek paniskt efter hjälp och fick den av en internetbekant. Någon jag aldrig träffat säger: Visst, jag hjälper dig, skicka det du har så kollar jag på det och ger förslag. All heder åt den guldkillen. Som dessutom golfar (ett upp!). Uppgiften lämnades in med en kvarts marginal.
Nu ska jag berätta om en annan internetbekant.
Han är också en helt underbar kille med hjärtat fyllt av positivism och humor (vad annat kan man vänta sig av någon som har en dammtuss som heter Muffins och som brukar leka kurragömma?). Vi har pratat med varandra på internet i minst fyra år ochhar delat alla möjliga tankar och funderingar, glädje och sorgbesked och knas. Han är solstrålen i mitt liv. Idag när jag var alldeles förstörd och nere och kände mig mer hemsk än jag ville berätta så räckte det med att jag såg att han var online så fylldes jag av en otrolig värme och kärlek. Hans rara ord för att pigga upp mig verkade på en gång och helt plötsligt satt jag och log. Jag tycker väldigt väldigt mycket om honom, trots att vi aldrig träffats. Han är så himla fin. Han påminde mig om att jag har tur som har såna fina vänner (när jag berättade om Jönsson).
Jag vet.
Jag har världens underbaraste vänner och familj!
Om det löser sig för mig så är det på grund av dem. De som vill hjälpa mig även fast jag är en bitch ibland, de som jag kan fundera på riktigt konstiga saker med utan att bli stämplad som ett freak, och de som finns där på riktigt för att kunna ge mig en kram och äta upp de kakor jag bakar. Eller belöna mig med spa hemma hos sig när jag gjort klart skoluppgifter. (Jag är klar nu!)

Jag skulle vilja påstå att jag är bortskämd med vänskap och kärlek, men det är sannerligen inget dåligt i det. Man får nog det man ger. Jag kanske inte ger så mycket materiellt, men jag gengäldar det med respekt och ännu mera kärlek.

Nu ska jag ta min övertrötta rygg och kravla i säng.

(Men först vill jag bara häva ur mig att det var senast för ca 14 år sedan som jag stod på den här sidan strecket. Jag skulle ha firat med kakan om vi inte redan hade ätit upp den. Höhöhöhö!
Juni 2007 är 2(5 beroende på om man vill räkna in cupcakefrossan och semesterlatheten) kg sedan. Juni 2006 är 9 kg sedan. Osv. Lalalalaaabingobingobingo vi slutar där. Skinn finnes. Helt gratis. Varsågod jag har en drös på magen och sådär om nån vill sy sig en veganskinnsväska? Inte det? Nähä...)