torsdag, maj 29, 2008

Färdig med uppgiften och färdig för graven

Alldeles nyss lämnade jag in uppgiften jag kämpat med. Duktig idiot. Som jag svettats och våndats och vänt hit och dit på siffror och ord. Nu jävulen kan jag inte göra mer. Jag vet att man ska vänta åtminstone tills man är utvilad med att skicka in något, så man har läst igenom det med pigg hjärna, men jag orkade inte vänta. Nu ligger det i min lärares händer och bedömning. Jag är faktiskt nervös. Men nöjd på ett sätt. Även om det är skit så kunde jag inte ha gjort mer känns det som. Eller jo, klart jag kunnat gjort det bättre. Det kan man alltid. Men nu är det såhär det är. Fröken Medioker har gjort det igen. Fröken Medioker kämpar, men tycks aldrig kämpa tillräckligt hårt för att göra något allra bäst. Knappt ens hyfsat. Pfhuh.

Mitt underpresterande jag. Det var vad jag funderade på idag när jag gick ner på stan med en glass som färdkost. Som belöning för mitt hårda arbete ska jag kanske ge mig själv fullständig isolation hela helgen. Som omväxling alltså. Det är så jävla jobbigt att vara så social som jag är. Verkligen.




Nu önskar jag mig att få kunna sova riktigt gott. Tack. Ge mig det innan jag blir knäpp.

Konferensen from hell

Jag kommer inte ha några vänner efter detta, men jag säger det ändå:
Den konferens jag just nu anordnar har GOLF som teambildande aktivitet.
Golf.
Ode to PG Wodehouse. Golfromantikern nr 1


Eländet är inte ens bra, och jag har inte den blekaste aning om vad jag håller på med.
Sätt inte mig på konferensanordnande. Jag vill bara få det här klart så jag kan slappna av och typ dra härifrån sen.

Jag funderar på hur stor chansen är att jag kommer dö innan jag hittar en praktikplats.
Om jag skyndar mig går det nog. Ordet Praktikplats är nästan det äckligaste jag vet.

onsdag, maj 28, 2008

Ointressant nörderi.

Nyss hörde jag Megatron säga eeeeexcellent på precis samma sätt som Mr Burns.
Dessutom har typ alla Decepticons brittiskt uttal, medan Autobots är amerikanare.

Nu har jag inget mer att säga. Hejdå.

tisdag, maj 27, 2008

apropå den skånska flygande polishumlan jag fick besök av igår

så hittade jag den här:
(et oui, il est en la francais)



effrayant..ou.. bon?

måndag, maj 26, 2008

studieskada! (labil apskit)

jag vill inte sitta vid datorn. det gör ont. hur jag än sitter så gör det ont.
apoteket sa: köpe eox.
eox hjälper inte. ge mig morfin.
dock tänker jag inte ta tillbaka tankarna om att jag varit med om värre. för det har jag. så jag klagar egentligen inte annat än att det gör ont och domnar och jag mår illa och jag vill inte sitta här. jag har lyckats göra lite engelska idag sen har jag spenderat resten av tiden utanför lägenheten för att hålla mig igång. gång ja. jag trodde att promenader var bra mot ryggvärk. tydligen inte. tydligen gör det inte saken bättre. skit samma.
jag mådde bra i lördags iallafall. fantastisk kväll. lyllos mig. lyllos jönsson och marcus som höll ett sånt sjujäkla grillparty (minus fulgroggarna, men det blev ju ett samtalsämne i sig liksom).
idag är allt skit. nästan. eller nä inte sällskapet jag hade idag och telefonsamtalet från g, men iallafall mitt val av kurs. den känns fel just nu. eller så är jag bara trångsynt. det är min grej. att vara det. trångsynt. och svår. jag borde vara ett spöke. eller...det spelar ingen roll. det blir nog bra. allt blir bra. aaaaallt är braaaaaaaa.




jag lovar.



lalalaaaalalalaaaa

torsdag, maj 22, 2008

Inget skrivbart

Jag känner inte att jag har något jag vill dela med mig av.

Det blir bara kryptiska saker som:

Jag har inte velat erkänna det för mig själv men jag har saknat oerhört mycket att vakna sådär som jag gjorde imorse (om man bortser från drömmen). Jag blev faktiskt väldigt glad. Inte direkt så jag fiser fjärilar men det kändes i alla fall. Illusionerna är bortblåsta men det gör inte så mycket. Inbillar jag mig. Jag klättrar inte över berg här, you know. Jag försöker bara samla ihop tankar (till försvar) och värderingar som ändrats under tidens gång. Denna ständiga förändring som visst kan vara positiv men som just nu är mest tröttsam. Därför är det bra när baktiden återvänder och gör det skönt och lugnt i min mage igen...
Det var fint att somna om sen någon timme senare. Jag drömde om vampyrer. Fast inte på det trevliga sättet.


Ja, och då sitter ni där som frågetecken och undrar vad i helvete jag svamlar om och eftersom jag inte är på humör att förklara så kan jag lika gärna låta bli att skriva över huvud taget.
Jag vet liksom inte varför jag skriver längre. Varför skriver jag?
Jag har inget svar på det. Är det någon av er som vet?

måndag, maj 19, 2008

onsdag, maj 14, 2008

Men vaddå?

Bryr ni er verkligen?

I think not.


Jag funderar på att lägga ner bloggen. Mina ord är inte så roliga. Inte ens i mitt huvud, men där är de åtminstone inte cencurerade. Där är min verklighet. Den behöver inte ni.



Idag tänkte jag (faktiskt) att jag borde skriva till regeringen. Sådär som barn gör för att säga att de borde ändra på något. Jag ska nog skriva med färgpenna. Kanske rita lite. Jag är fin på streckgubbar och elgitarrer.
Jag vill att man ska ta bort en drös onödiga skolämnen som religion och avancerad matte och lägga in viktiga ämnen. Det allra viktigaste skulle vara Självkänsla. Att lära ungarna att tycka om sig själva skulle leda till att mobbing i princip utplånades för vad mobbare gör är att de ger sig på andra för att de har så låg självkänsla, dvs känner sig så dåliga att de måste trycka ner andra för att framstå som bättre själva.
Det håller inte i längden.
Om ungarna lär sig tycka om sig själva och ha respekt för sig själva så får de också bättre respekt för andra. Även lärare och andra vuxna. Ni vet hur det är i skolklasser nuförtiden.
Självkänsla och självbild är oerhört viktigt för att må bra SÅ IN MED DET I SKOLAN REDAN FRÅN BÖRJAN! Kommunikation borde också vara ett ämne i högstadienivå. Men framför allt Självskänsla.
Kära blåa regering, kan ni se att det är en investering för att få ett bättre samhälle i framtiden?

Eller nåt.


Kanske borde jag bara vara tyst.

Sluta blogga, börja jobba.

ARRRRRRH!

Mitt öga ser värre ut nu än det gjorde när jag kom till doktorn igår. Det har dessutom börjat klia och jag ser very suddisch. Sjysst. Eftersom det var datorhaveri på hälsocentralen så kunde de inte ta betalt eller någonting sånt och nu är jag glad för det för annars skulle jag krävt pengarna tillbaka.
Blir det alltid sämre innan det blir bättre? REALLY?
Goddämit.

Halvblind, sur och vrång.


Insåg nyss att jag suttit och gjort en uppgift helt i onödan eftersom läraren bytt uppgift någon gång under den senaste månaden. Kul. Jag visste nog om det för jag hittade den sista uppgiften inklistrad i samma dokument som den första. Undras varför jag inte tog bort den första uppgiften då istället för att färdigställa den nu ikväll. Fan vad less jag bliiiiiir!

Sparklehorse - Colorblind.

Nu går jag och lägger mig.

Je sir int at 'e!

Det snöar.

Ushfyfanvilketmiserabeltväder.

tisdag, maj 13, 2008

Teleportera mig!

30 grader varmt och delvis molnigt i Oranjestad, Aruba.

Sniffat saffran?

Sörjan som doktorn kleggade i mitt öga börjar komma ut genom näsan.
Nytt perspektiv på hur hålen i huvudet hänger ihop. Nästan lite läskigt.

Den gula sörjan kletade han in för att se om jag hade nåt skräp i ögat. Det hade jag tydligen inte. Den andra sörjan var medusin den infektion han antog att jag har (jaaahapp okej). Den medicinen ska jag själv kleta in var fjärde timme i "upp till en vecka". Konsisten och utseende påminner om Rhoca-Gil och smaken - när den tagit sig från ögat via näsan och ner i svalget, är inte särskilt angenäm heller. This is gonna be fun.



Gult är inte min färg...

I'm rooonryyy

Nu är Kimpan på väg hem till Östergötland igen. Hem till Boxholm. Jag hoppas han kommer må bättre därnere än han gjort här.
Efter mitt arla besök hos doktor Stefan (som gav mig klegg i ögat) så packade vi bilen och tog en vända för att tanka åket innan han skjutsade hem mig, sa hejdå, la in turbon och drog iväg.


Jaha. Och nu då?

måndag, maj 12, 2008

Eastbound and north

Tog en sväng upp till Umeå i helgen. En såndär snabbvisit som di kallart.
Eftersom jag är bekväm av mig och vägrar släpa med mig mer än nödvändigt så krävde jag vackert väder under helgen så jag bara skulle behöva packa kjolen och rammsteintröjan och jag hade en sån tur att vädret var med mig nästan hela tiden. (Utom mellan kl 13 och 14 på lördagen men jag hade en fodrad bh så det var ingen större fara på taket.)

Hotell Årbro är ett femstjärnigt hotell som håller sig med en vakthund, privat taxi, en sömmerska och en eminent kock. Det lilla charmtrollet är hotellets maskot. Han kan lukta konstigt och låta en hel del men det brukar gå över. Han är tjusig även med en fot i munnen.

Jag tänker inte gå in på så mycket detaljer om resandet upp och ner för i ärlighetens namn så bryr ni er inte. Men lördagen var superfin. Jag var mentalt förberedd på att tillbringa tid i kyrkan under kvällen fast jag fick veta att DeadEnd skulle spela då också vilket gjorde mig en smula rastlös (men det gick över). Jag var dock inte beredd på att jag skulle hamna på ett golv intill stackars Bob medan Bonzo hamrade på och lät bättre än jag någonsin hört honom. Jag fick praktisera vinprovning också. Jag hittade smaken av vitt suddgummi bland annat. Jag smakade och smakade. Lagom mycket för att jag under konserten i kyrkan ett par timmar senare skulle bli lite väl underhållande. *ähum* (nä vaddå, jag hittade nattvardsvinet på vägen in bara.. tänka sig!)

Ja, och bäst av allt med hela helgen (inte riktigt men nästan): Jag fick ÄNTLIGEN lite massage! Och ett knä i ryggen, men det var skönt också fast mest efteråt. Jag hade i och för sig behövt ett par timmars knådning för jag är fortfarande stel och öm och illamående, men jag tar vad jag kan få. Det är väl själva fanken att man ska behöva åka 40 mil för att få massage...

Mest av allt har jag nog skrattat. Med och utan vin. Mitt umgänge däruppe bjuder liksom in till det.

När jag kom hem hade Kimpansen städat jättefint och det var skönt som fasen att sjunka ner i soffan och käka sparris och gosa med katterna. Aaah home! Tea!

Idag är jag lite jetlaggad men jag ska försöka plugga lite nu så jag får undan det. I cen feel it hanging over me like a huge plate of watermelons.

torsdag, maj 08, 2008

Lajk määädjick

Såhär har de senaste dagarna varit:
Huvudvärk.
Mer huvudvärk.
Äckligt hemsk och ljudlig huvudvärk.
Huvudvärk och illamående.
Huvudvärk.
Plus att magkatarren smög sig på mig i förrgår natt. Yes, I love you too dear body..
Alvedon är ingen höjdare mot huvudvärken faktiskt. Jag gick hem tidigare igår men masade mig dit idag eftersom det var sista dagen på kursen. Dessutom skulle vi fejka samtal på engelska också så jag kände att jag inte kunde missa det så det var bara att kravla sig iväg (nynnandes på The devil's right hand och Progenies of the great apocalypse) och häl at. Och tur var väl det för det blev en verkligt fin dag med både trolleri(!) och uppmuntrande ord. Jag skulle kunna sätta mig i vilken växel som helst nu och bara köra igång. Eller ja kanske inte, men nästan.

Jag är nära nog på bra humör nu också så jag tror jag drar härifrån ett tag ändå.






And then you got away, didn't you babe

tisdag, maj 06, 2008

Hjärnfjärtar

Nedräkningen till ensamboendet har börjat.
En vecka kvar.
Och allt jag kan tänka på är att han inte kommer sakna min matlagning.

måndag, maj 05, 2008

Zombie stomp

Jag kan tänka mig att det är så här som zombies känner sig. De kan inte göra någonting självmant. Allt de vill ha är hjärna. BRAAAAINS!
Det skulle jag också vilja ha. En fungerande hjärna alltså. Min fungerar inte alls. Jag hatar den just nu. Då och då lyckas den krysta fram några fjuttiga tankar men de är tråkiga och otillfredsställande, ungefär som när man är skitnödig men allt som kommer ut är ett par töntiga fjärtar.
Jag gick till skolan idag. Utan musik. I morgontrafiken. FY FAN! Misantropin började bubbla i mig och det blev inte bättre av att ett par tradare dammade förbi, med betoning på dammade. So much for nytvättat hår för helvete.

Som tur är så är vår lärare i telefonistkunskap en tjusig karl med ett charmerande leende och en lättsam luft omkring sig och det var antagligen det som gjorde att jag faktiskt inte försökte ta livet av mig inne på dass idag. Jag tänkte tanken men var lite nyfiken på vad för slags frågor en telefonist kan svara på redan innan första dagen på det nya jobbet.
Det är en hel del.

På väg hem var mitt blodsocker äckligt lågt och jag skällde ut muppen för att han talat in något på mobilsvaret som jag inte kunde/orkade lyssna på för först måste jag lyssna på ett fyllemeddelande från förra lördagen där han inte säger ett smack i typ fem minuter. Jag fipplade på mobilen för att hitta nån slags knapptryckning som skulle ge mig nästa meddelande men uppenbarligen har farkingjävlajuråvåjjs ingen sådan funktion utan istället fick jag börja om. Hell no! Jag blev så förbannad att jag (efter utskällningen av sambon) ringde min far. Det var upptaget men han ringde upp på en gång och sen pratade jag med honom nästan hela vägen hem. Sen ringde jag mamma och gnällde lite också. Stackars mamma.

Inatt hoppas jag att jag ska få sova. Verkligen SOVA. Jag längtar efter att få sova ordentligt och fint och vakna utvilad och snäll och trevlig. Inte självmordisk och hatisk och elak mot alla idioter och såna som inte är så mycket idioter utan bara karlar.

Nej nu håller jag på att bli galen på nästan alla ljud i lägenheten (tv.n tandborstning grannapan med sin mottorsyckelmoppe osv osv) Allting låter jobbigt nu ska jag gå och lägga mig och grina lite. Godnatt.

söndag, maj 04, 2008

Zzzzzz

Jag har ju inte moderns Dolly Partonaktiga behag men tydligen gjorde det inget. Han somnade så bra ändå till nynnandet av There are no leonards in the mailbox (vilken är min egen tolkning av Cohens låt Diamonds in the mine).

Cohen för en bäjby, är jag inte riktigt klok?

lördag, maj 03, 2008

Händelserikt

En sån dag.
Jag har besök av den girafftokiga Trollrumpan och hennes trollunge i helgen. Det är hur trevligt som helst även om den lille vrålar emellanåt som jagvetintevad. Men hans skratt är helt underbart och han är helt fantastiskt charmig.

Idag har vi firat Jönsson som fyller hela tjuåtta år idag. Tjohej. Muppen hade glömt att det var idag så han hade planerat in fotbollen (let's not diskutera mer jag tar inte åt mig lalalalaaa) så han var lite sur och skjutsade bara dit oss och sa hej innan han drog hem igen. Jönsson hade inte bakat klart eller nåt när vi kom så jag fick äran att öppna kakpaketen och greja och hjälpa henne och det var inte dåligt vilket rejält kalasfikabord det blev. Gott var det också. Älskade sötnosen hade ju bakat spesijalkladdkakamuffins med glass och grejer till mig. SMASKENS!

Jag har hjälpt Trollrumpan också litegrann. Bytt bajsblöjor och underhållit och t.om fått pysen att somna. Ja, han somnade faktiskt ovanpå mig idag och det var mysigt. Fast sen insåg jag att jag inte skulle kunna röra mig utan att väcka honom så då fick jag kalla på hjälp.

Nu vaknade fru sömntuta efter en tupplur. Hon somnar jämt hos mig. Och pysen sover också. Nu säger hon att såhär mycket sover han aldrig. Yääääh. Det är något väldigt avslappnande med mig säger de som vet. :)

Och på något sätt har jag trots sällskapet lyckats plugga ovanligt mycket. Innebär det att jag är ett osocialt as?

Oj, jag har missat massa Dolly!

Ajö