Alldeles nyss lämnade jag in uppgiften jag kämpat med. Duktig idiot. Som jag svettats och våndats och vänt hit och dit på siffror och ord. Nu jävulen kan jag inte göra mer. Jag vet att man ska vänta åtminstone tills man är utvilad med att skicka in något, så man har läst igenom det med pigg hjärna, men jag orkade inte vänta. Nu ligger det i min lärares händer och bedömning. Jag är faktiskt nervös. Men nöjd på ett sätt. Även om det är skit så kunde jag inte ha gjort mer känns det som. Eller jo, klart jag kunnat gjort det bättre. Det kan man alltid. Men nu är det såhär det är. Fröken Medioker har gjort det igen. Fröken Medioker kämpar, men tycks aldrig kämpa tillräckligt hårt för att göra något allra bäst. Knappt ens hyfsat. Pfhuh.
Mitt underpresterande jag. Det var vad jag funderade på idag när jag gick ner på stan med en glass som färdkost. Som belöning för mitt hårda arbete ska jag kanske ge mig själv fullständig isolation hela helgen. Som omväxling alltså. Det är så jävla jobbigt att vara så social som jag är. Verkligen.
Nu önskar jag mig att få kunna sova riktigt gott. Tack. Ge mig det innan jag blir knäpp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar