Jag känner inte att jag har något jag vill dela med mig av.
Det blir bara kryptiska saker som:
Jag har inte velat erkänna det för mig själv men jag har saknat oerhört mycket att vakna sådär som jag gjorde imorse (om man bortser från drömmen). Jag blev faktiskt väldigt glad. Inte direkt så jag fiser fjärilar men det kändes i alla fall. Illusionerna är bortblåsta men det gör inte så mycket. Inbillar jag mig. Jag klättrar inte över berg här, you know. Jag försöker bara samla ihop tankar (till försvar) och värderingar som ändrats under tidens gång. Denna ständiga förändring som visst kan vara positiv men som just nu är mest tröttsam. Därför är det bra när baktiden återvänder och gör det skönt och lugnt i min mage igen...
Det var fint att somna om sen någon timme senare. Jag drömde om vampyrer. Fast inte på det trevliga sättet.
Ja, och då sitter ni där som frågetecken och undrar vad i helvete jag svamlar om och eftersom jag inte är på humör att förklara så kan jag lika gärna låta bli att skriva över huvud taget.
Jag vet liksom inte varför jag skriver längre. Varför skriver jag?
Jag har inget svar på det. Är det någon av er som vet?
2 kommentarer:
Du ska fortsätta skriva för du skriver så bra. Skriver du om något roligt låter det väldigt roligt, och skriver du om nåt sorgligt så vill man nästan gråta. Jag önskar mitt skrivspråk liknade mer ditt, lite mer fängslande helt enkelt...Jag älskar att läsa din blogg! Puss i ljumksen
Vad söt du är. Tack raring! :*
Skicka en kommentar