"Hey hey, do the..."

Jag skickade ett sms till muppen och förvarnade honom att hans hjärna kommer bli uppäten när han kommer hem i eftermiddag. Övertygad om att det är såhär en zombie känner sig så går jag helt in i rollen som en sådan. Och zombies äter hjärnor. Det vet alla. En mystisk skånsk pojke sa en gång att aphjärna smakar jordgubbssylt. I brist på andra tvivelaktiga vittnesmål tänker jag förutsätta att det är så och eftersom människor, i synnerhet kimpanser, är apsläktingar så torde även sambons hjärna i sådana fall smaka jordgubbssylt. Hmm.
Min bror åt ankhjärna i Kina och hävdar att de inte smakar just någonting. Kan vara så att konsistensen blir så överväldigande att smaklökarna inte kan registrera någon smak. Flottigt slemmigt och lite puddingaktigt. Låter inte som en fenomenal gastronomisk upplevelse.
Nej ja.
Jag tror jag låter bli att prova.

Däremot klarar jag de andra zombieuppgifterna väldigt bra: Gå runt med tom blick och stöna, samt riva ner grejer som kommer i min väg. Man kan ju bara föreställa sig frustrationen över att inte kunna se ordentligt med den tomma blicken, eller böja på lemmarna eftersom de har en släng av rigor mortis, så är det inte så konstigt att zombies har sönder grejer. Men vad ska jag skylla på?

Undrar om det är fysiskt möjligt för en zombie att spela gitarr?