Den låga humorn finns överallt. Särskilt i Eriksson/Jönsson-släkten.
Den underlättar vid flytt.
Skratt är allvarliga saker. Skratt behövs. Skratt är medicin.
Det där genomhelakroppen-skrattet jag hade för ett par år sedan vill jag ha tillbaka. Jag saknar det.
Idag har jag förhoppningar om att allt kommer att bli bra till slut. Det är en sån dag. Post mortem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar