Skapa sin egen sol

Det kommer till mig små sköna känslor förknippade med Matthew's Southern Comfort. Jag var ju inte med själv på tiden det begav sig, men det gör mig ingenting.
Jag har ju den här:






Så hittade jag den här versionen och den var bra på ett annat sätt:



Det är en sån kväll. Myskväll. Jag letar lugnet och kanske om jag lyssnar några gånger till, så har jag förpassat mig själv till ett stadium där jag inte berörs av något otrevligt. Heja Ian Matthews.

Good hairday!

Idag hade jag en bra hårdag.
Det är väldigt sällan jag har en bra hårdag. Men idag har jag haft det. Luggen la sig p.e.r.f.e.k.t. imorse och resten trasslade sig knappt alls. Jag kände mig naturligtvis nödgad att föreviga det hela, eftersom mina bra hårdagar är så få, så de kan räknas in i gruppen högtider, tillsammans med julafton och löning.
Så vill jag att den alltid ska se ut.
Fast där ser jag allt bra morgontrött ut också. Hahaha. Ja ujujuj. Onsdagar gör sånt. Nästa onsdag blir en bra dag oavsett hur min lugg ser ut. Då fyller mamma år och då kommer sötet upp. Det ska bli roligt fint och härligt! :D

Fy vad äckligt!

Jag rengjorde tangentbordet idag:

Det var inte dåligt nääääästy heller, urk.

Men sen blev det fint:


Och en bild på den värsta tangenten på hela tangentbordet:
[Insert] är tangenten som jag blir mest frustrerad över när jag råkar komma åt. DEN ÄR DUM!
Någon förklarade en gång vad den nog hade varit bra till en gång i tiden, men nu fyller den knappast någon annan funktion än att irritera mig. När jag rengjorde tangentbordet så övervägde jag ett tag att plocka bort alla tangenter som jag faktiskt inte tycker om;
Caps Lock, Delete, Den där konstiga mellan Ctrl och Windowsknappen. En av Wndowsknapparna (vad ska man ha två sådana till?) Scroll Lock, Pause/Break samt alla små fåniga extraknappar som jag har längst till vänster. Jajistanes.
Less is more.

Hade jag trott det här för ett halvår sedan?

Först måste jag komma med ett tillägg. Anledningen till att jag inte minns att vi gick hem från smygpyromanen är för att vi inte gick så långt. Nej, vid ICA ungefär så fick vi skjuts av nån bekant till sötet som just inhandlat en ny bil. Att jag glömde det! Kan ha varit tröttheten. Det är nästan oförlåtligt. Det var en mycket vräkig bil. En språjlans ny, för ägaren iallafall (jag lyssnade inte så noga), silverfärgad Pontiac cab som gick fullt tillräckligt fort. Vi fick ett litet smakprov på döh hårspaouörs och det där berömda accelerationssuget fick mig att nästan vilka skrika WOHOOOO! vilket jag faktiskt tror att sötet gjorde där han satt uppflugen bakom oss och lekte King of the world. ..Eller i alla fall Boxholm :) Så då var det ur världen.

Som välkomstpresent av sötet fick jag en förkylning, som utbröt lagom till lördagen. Tack tack. Halsen var sådär ond och jobbig och bihålorna likaså, och jag tänkte ta en sväng ner till Apoteket för att inhandla Alvedon/Ipren/Vadsomhelst som kunde ha lindrat, men innan jag skulle gå så dök sötets kusin med familj upp och då jag inte ville lämna frugan och den lilla söta lintotten i sticket medan karlarna spelade fotboll, så stannade jag kvar, men när vi väl kom iväg till affärn så hade apoteket falit ur minnet, och det var nog stängt då med, så det blev bara ett par baugetter och lite nötter, som fick bli ett mellanmål i väntan på bröllopsmiddagen. Snälla kusinen skjutsade oss och ett par till, till platsen för hela kalajset, och det var väldigt snällt av honom. Vägen mellan Malexander och Boxholm är ungefär lika rak och fin som vägen mellan tritjuetta och heim-heime (vägen till och på halvön) innan de gjorde om den, så det var lite spännande, särskilt för tösen bredvid mig som var aningens åksjuk. Men det gick bra, vi kom fram ordentligt och jag fick hälsa på ännu fler människor. Jag minns vad de hette i ungefär en sekund, för mitt minne är asdåligt.Vi stod där och tittade på Sommen och frös ett tag innan brudparet skymtades ute i en båt. Det måste ha varit helvetiskt kallt därute. Det blåste. Det var litelite sol, men det blåste mest, och inga ljumma vindar direkt. HUU!
Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig av vare sig vigsel eller efterkommande aktiviteter, trots att sötet och andra försökt förbereda mig. Bruden var vacker, klädd i rött, och brudgummen var lång. Den lilla sonen låg och sov i en skrinda och hade det mycekt mysigt såg det ut som.
Själva vigselakten var över på ungefär tjugi sekunder eller något, vilket jag tycker är alldeles lagom (jag ser fram mot en lika snabb, men mycket trevligare, vigselakt nästa fredag), men sen följde något som inte alls var lagom. Inte på några sätt alls. För när det kastats ris och sånt där och man fått glas att skåla med så satte någon igång en saxofon. Först trodde jag att det var HB (min fd svärmors man) men han kan nog inte spela hårdrock vad jag vet. Det var AC/DC som saxofonerades ut. Hellre än bra. Uj uj. TNT dessutom. Jag fick veta att brudgummen gillar AC/DC, men detta kan han väl omöjligt ha tyckt om? Nåja. Man får vara glad för det lilla. Låten tog slut, eller så blev saxofonisten trött, kanske både och, men det blev tyst. Så förflyttade sig alla, eller de flesta, vad vet jag, till lokalen för festen och det var skönt med en promenad i solskenet. Jag hade ingen aning om vad jag skulle tycka om Malexander, Sommens riviera, som det står på någon skylt, men polisskjutningarna kändes som de var ganska glömda denna dag. Jag tänkte på det i ungefär en minut och funderade på vart någonstans det skett och så vidare, men sen var vi framme och jag behövde pinka. Minglet och bordsplaceringen var ihopslagen vilket var mycket smart tänkt, Alla fick klisterlappar i pannan med namn på så skulle man gå runt och fråga folk Ja och Nejfrågor för att lista ut vem man hade som namn. Jag hade Liza Marklund och tur var väl det för jag kan tre svenska författarinnor: Bodil Malmsten, Liza Marklund och Selma Lagerlöf, och Selma var det inte för hon hade Norrländskan. (Vi gaddade ihop oss och fuskade så vi båda klarade våra ganska fort. Mouahhaa!). Sötet, däremot, hade stora problem med sin. Trots att han fick massa bra hjälp. Jag försökte hjälpa till och sa åt honom att han nyligen kallat denna människa för fjolla, men det hjälpte inte, då han kallar väldigt många för fjolla. BAH! Till slut lyckades han visst komma på det. Hahah! Han hade Christer Fuglesang!
Måste ha varit skönt att komma på det iallafall :)

Middagen bestod av grillbuffé och jag fick allt i mig lite paprika och sen kom det fram lite sojakorv med. Just då gjorde jag mig lat och struntade i att det var ägg i dem, för jag var hungrig som en..javetentevad. Det fanns nästan inget annat i veganväg, men jag blev mätt iallafall. Det var skönt att det inte var en massa sång och fånerier, utan bara mat och två sånger och några tal, sen var det efterätt, där det inte heller fanns nåt för mig att äta, men det gjorde inget heller. Jag hade så trevligt ändå, och det hade alla andra med såg det ut som. Sen deklarerade bruden att det skulle bli dans. Men det var inte vilken dans som helst. Nej nej, upp på scenen kom ett gäng afrikanser med trummor och satte igång med bankaden så väldigt få i lokalen kunde sitta stilla. Jag var lite feg, men till och med ett par gamla gubbar och en gammal tant stod och skakade på rumpan, så till slut, när sötet slet med mig upp så gav jag mig in i dansen och det var sååå härligt! Vad ska man med foxstrot och bugg och sånt där tönt till? Mitt klädval för kvällen var inte det bästa, eftersom korsett-topen satt åt rätt bra, men så förutseende jag är så hade jag naturligtvis med ett linne, så efter ett ombyte var det bara att dansa lite till. Yäääääh! Enligt de som visade oss hur man skulle röra sig så var det bara tre av alla därute på dansgovet som hade hyfsade rörelser, resten stank värre än en gammal socka. Hahah! Jag tillhör definitivt stinkarna, men vad gör det när alla spänningar släpper av rytmerna? Mmm.Tyvärr var jag fortfarande ganska tussig så jag orkade inte särskilt mycket, och det var ju lite tråkigt. När vi gick ut för att ta luft, så frågade sötet om jag hade trott att jag skulle stå och dansa afrikansk dans på ett bröllop i Malexander för ett halvår sen.
...Ehmm. Nej, det hade jag inte. Jag sa inget om att jag, för ett halvår sen, inte ens stod ut med morgondagen, så att jag skulle kramas och pussas med en fin karl mitt i natten i Malexander var inget jag hade räknat med. Inte ens för två månader sedan. :)

Efter lite fyrfverkerier och farväl till brudparet så dröjde det inte allt för länge innan vi tog en taxi hem med resten av partynissarna. Staaaaaackars taxichaufför. Hon fick genomlida alla helvetiska kvar (eller var det jag som fick det) när några tyckte att det var dags för allsång. Svenska klassiker i förfärliga tappningar. De kunde ha akompanjerats av saxofonen. Ett tag övervägde jag att be chauffören köra mig hem till Östersund igen, men då var vi nästan framme, så då stod jag ut. Det bar av raka vägen till sängen igen och nu var jag verkligen utpumpad. Men glad och nöjd. Det hade ju varit en mycket intrssant dag ändå. Hoho. Söndagen tillbringades i soffan och lite film och sängen, mestadels sovandes och snorandes, medan sötet spelade fotboll. Han tittade till mig då och då och jag kände mig ganska ynklig, men det var rätt okej ändå för sängen var hur skön som helst. Jag ville verkligen inte åka hem, och hemresan närmade sig med stormsteg. Men en liten pengagnom hade lyckats äta upp alla mina pengar så jag hade fanken inte råd att åka hem. Ooooooootur! Ja, jag hade ju förväntat mig att bli kidnappad, men jag hade ju katterna hemma som nog längtade fasligt mycket efter mig....(Eller inte). Efter ett besök på banken där jag länsade sparkontot så fick jag ihop till en biljett hem och det var hur tråkigt som helst. Särskilt att kliva upp klockan fyra på morgonen. Fy attans vad träligt det är! Jag tog mig hem och drabbades nästan direkt av en mindre depression, som fortfarande inte har släppt. Det där med att inte tänka, det funkar inte. Ibland måste man tänka. Just nu tänker jag att jag vill ha sommar jämt jämt jämt.
Kvällssolen skiner in genom fönstret och det är så skönt ute och snart fyller mamma år.

I östgötens land...(del två)

Fredagen tillbringades till största delen i Linköping där jag förtvivlat försökte hitta kläder till det stundande bröllopet på lördagen. Åh, den tålmodiga karln som var med mig är värd sin vikt i guld, ty när kläderna inte passade så tröstade han mig med orden "Äsh, den var ändå inte så snygg". Precis vad man behöver höra när man är modfälld över dumma kläder. Vi var in på i stort sett varenda klädesaffär i hela IKANO-huset, inklusive en tantaffär som vi irrade in oss i. H&M kändes rörigt och jag hittade bara en liten sommarklänning som kändes lite sådär och resten var mest bara tappra försök att hitta något alls som föll mig i smaken. Två ställen hade kläder i min smak. Carlings och Style. Tyvärr är storlekarna inte i min smak. Jag förstår inte hur det går till. För 20 kg sen kunde jag väl ha stått ut med att det inte fanns något som passade, men är jag fortfarande så fet att jag inte kan klämma mig i en L eller XL? Kanske de har gått över till franska storlekar allihopa.....? Bästa var de där kläderna med Free size. Hahaha, det såg helt knas ut mest, fast jag hittade en rockabillytop jag tyckte om. Efter några timmar fick jag mer och mer panik så sötet drog med mig till Burger King där vi förtärde cola/fanta, lökringar, pommes och en veggoburgare. Den sistnämnda var det jag som åt, fast det var ägg i, för jag var hungrig som attan. Jag försökte få sötet att smaka, men han törs inte riktigt än. Hans tid kommer nog. Jag är så nöjd och stolt över att han håller sig från kött när vi träffas, den omtänksamme karln. :)

Efter lunchen så tog jag mig samman och gjorde en snabb vända till. Till slut, när paniken eskalerat efter ett stressande samtal från sötets syster om en sticksåg som de väntade på, köpte jag en kjol på Style, och bestämde mig för att använda medtagna nödkläder, i detta fal en top och en nättröja. Handlade lite smågrejer och sen fick det vara nog. Vi drog därifrån efter ett stopp i en godisaffär. Sen iväg för att lämna sågen i Somvik, men då hade de redan åkt därifrån, så efter en snabb visning av hus och bryggan åkte vi hem. Men först en sväng förbi några andra vänner till sötet. En mycket pysslig karl stod och murade när vi kom dit. Hans flickvän stod och höll ett öga på honom. Flickvännen var från norrland. Lite norrare än mig, och tydligen tyckte de båda karlarna att vi borde komma ypperligt överens just därför att vi båda är norrländskor. De påstod visst att hon kanske skulle känna sig lite mindre ensam eller något med mig som sällskap. Nååå jooo visst var det trevligt att höra norrländska, till skillnad från den där mystiska Boxholmskan, som gjorde mig full i skratt när jag satt på pizzerian dagen innan, så vi tackade ja till en grillkväll.

Grillkväll ja. Den var mycket angenäm med fler människor att försöka lära sig namnet på och prata med. Det är tur att jag är social, men otur att mitt minne är så kort. Vi oköttätare grillade färskpotatis (som aldrig tycktes bli klar) och paprika, som vi åt med vitlökssmör och körsbärstomater (och strips, för man kan väl inte få för mycket potatis, eller?). Sällskapet var trevligt och vi pratade om film, men återigen blev jag trött som ett as väldigt tidigt och när vi slog oss ner i soffan och tog det lugnt och pratade en stund så började jag gäspa. Så ohyfsat av mig. Sen tycker visst någon att det luktar lite bränt, varpå alla tittade ut mot matsalen och ser grå rök komma bolmande från köket. Herrn i huset ropar till något om hamburgare och försvinner in i köket. <--Så såg det ut. Heheh. Ännu en ansluter sig för att hjälpa till med att bekämpa en eventuell brand. Varenda fönster i lägenheten öppnades, liksom dörren varigenom en herre och en stekpanna med två rykande kolsvarta burgare försvann ut på gången. Efter hostande och kraxande och fläktande stod de flesta samlade utanför och grunnade på det hela. Brandvarnaren fick tydligen slut på batteri förra året och var därmed totalt värdelös. På frågan varför herrn i huset hade bestämt sig för att snabbsteka hämbörgers på sexan (spisgraden, man säger faktiskt så!), trots att vi alla nyss hade ätit ett rejält mål mat, svarade han "De fanns ju kvar." Detta pyromanminne kommer jag bära med mig länge framöver och hans efternamn fick en ny innebörd. Något rökimpregnerade lämnade vi kolburgarna och smygpyromanen med vänner åt vädringen och drog oss hemöver i skymningen. Det var vackert, men av nån anledning minns jag inte promenaden hem alls. Jag var nog alldeles för omtumlad av allt som hänt under dagen och kvällen, och jag tror jag somnade ganska fort återigen.
Omtumlande var även lördagens bröllop, om vilket jag berättar imorgon...eller någon annan dag.
Nu ska jag borsta tänderna och kravla mig ner på min madrass (måtte jag få tillräckligt med pengar till att köpa en ordentlig resårbotten på fredag).
Godnatt!



Här är bilderna från pyromangrillkvällen. Rök-köket och kolburgarna ;)

Till östgötens land...(del 1)

Onsdag eftermiddag, runt sextontretti parkerade jag och Petra oss i hennes beämve för en bildfärd till Tierp. Bara vi två. Att bila X antal timmar med en tös vars egna ord om sitt bilkörande lyder: "kan ej reglerna - kör som om störst går först" var ingen större påfrestning, men en och annan gång fick jag påminna henne om hastighetsskyltarna. Jag orkade inte dänga till henne för varje gul bil jag såg, för man får inte slå chaufförerna, och jag kan ju inte slå mig själv, men jag såg mååååååååååååånga gula bilar! Bara så ni vet.
Efter 5 ½ timmar var vi framme, och det var banne mig de kortaste timmar jag tillbringat i en bil. Vi stannade bara tre gånger för förnedenheter, pinkpaus och matpaus/rökapaus. Redan runt Hudiksvall insåg vi att jag inte skulle hinna med sista tåget ner till Linköping på kvällen, så vi tog det lugnt och gled fram som Thelma och Louise. Fast mindre våldsamma. Väldigt lugna faktiskt.

Vi var i Tierp runt 22 och där var det grönt och fint, grönare än här hemma iallafall, och vi gick direkt in och rotade reda på en tågbiljett till undertecknad. Natten tillbringades med myrnoja, då Petra hade fått små svarta maorer in i sin lägenhet. Som tur var tycktes de hålla sig till hennes sovrum (MOUAHAHAHA!) och köket. Jag sov ganska gott där på golvet utan små kryp i huvudhåligheter, men på morgonen ringde hon hyresvärden som skickade ut en grabb för direkt myrtermination. Vi lämnade lägenheten i hans händer och Petra följde med mig ända till Uppsala för att se till att jag kom på rätt tåg. För vi vet att jag är en liten virrpanna. Nå. Runt 10 satt jag på tåget, trött men glad. Ju närmare Linköping jag kom, desto grönare och lummigare blev det och synen var värmande nog, då solen tycktes utebli (både sol och värme höll sig undan större delen av min vistelse i östergötland, även om värmen kom smygande).

Väl och ÄNTLIGEN i Linköping mötte sötet upp mig och det blev det vanliga pussandet och kramandet, innan vi avvek mot Boxholm. På pizzerian matades den utsvultna jamskan, innan hon fick se den berömda lägenheten.
Den var inte alls så ungkarlsaktig som jag fått för mig. Fan, där ljög jag. Den var precis så ungkarlsaktig som jag tänkt, bara mycket mindre stökig. Men snygg ändå. Den röda väggen var särskilt snygg.
Sen blev det lite gos i soffan innan vi blev spontant inbjudna till sötets kompisar ett par hus bort. Det var mycket trevligt och jag fick klappa katter, glo på en ganska ny bäby, och käka god mat innan vi började titta på film (Arlington Road), men tyvärr kom tågresandet ikapp och jag höll på att somna i fotöljen. Dessutom kom jag på att jag hade sett den filmen så vi drog oss hemåt och jag somnade ganska fort efter att jag lagt mig i sängen. En mycket skön säng, måste tilläggas, då jag själv sover på en madrass på golvet nuförtiden.
Om de knasiga dagarna som följde kommer en redogörelse imorgon. Eller när jag orkar. Nu ska jag gå och lägga mig, för 04:00 är på tok för tidigt för mig att måsta kliva upp.
Jag saknar sängen i Boxholm allra redan.
Ajöken.

Som människa till ett par knaskatter

Jag har mången gång undrat över vad som försiggår i deras små huvuden, men insett att jag antagligen inte ens vill veta. Jag är övertygad om att de kommer från en annan planet.
Tatsuya Ishida tycks tro samma sak som jag.

jag har det också!

Navelludd alltså (också känt i mina kretsar som bellybuttonfuzz <--sagt med indisk-norsk brytning). Inte bara katthår som letat sig in utan faktiskt hittade jag ludd. Löst och väldigt lite, men ändock ludd! Tjoho!
I flera år har jag funderat på navelludd, varför det oftast är blått och varför det mest bara är killar som har det. Nu vet jag att navelludd omöjligt kan bli blått av en röd tröja och jag tror fortfarande på teorin om att killar har navelludd för att de har mer hår på magen och håret är en transportled mot naveln. Tjejer har oftast inte så mycket hår, iallafall inte så grovt och stadigt så det kan guida ludd åt nåt håll, och därför glider klädluddet runt på magen och dimper ner nån annanstans, typ fastnar i troskanten eller bara... ptjah... fladdrar ut i luften? Nåväl. Jag brukar ha katthår i naveln och det räknar jag inte riktigt som ludd, men nu, idag så hittade jag alltså ludd och jag blev lite glad. Mest för att jag måste komma på en ny teori om tjejer och navelludd och börja undersöka det hela lite nogrannare, därmed är jag nästan ett steg närmare en hobby.

tidsfördriv

I väntan på att det ska bli gostajm igen.

(Jag längtar)

Jag hoppas det blir snart. Det måste bli snart.

Men tills dess:

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
1969. (see table 1.4) approved several major messures: the Community was

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Luft

3.Vad var det senaste du såg på tv?
Början av Doktorn kan komma

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är.
16:27

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Lillan som dricker vatten

6. När var du ute senast och vad gjorde du då?
Imorse mellan halv åtta och tio över åtta, jag släppte av sötpurret vid tåget (Huhuuuu)

7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Aj dånt rimämbär bikås ajm sinajl

8. Vad har du på dig?
Mjukisbraller och en truja

9. Drömde du något i natt? I så fall - vad?
Minns inte vad jag drömde inatt, men imorse drömde jag bland annat om ett hus i skärgården

10. När skrattade du senast?
Igårkväll krampskrattade jag, men senast för ett par timmar sen kom några fniss *puss*

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Ett foto av en döskalle, en målning av John Nylund och en samlingsbild med Alice Cooper

12. Har du sett något konstigt på sistone?
Njah, konstigt vet jag inte. Inte vad jag kan komma ihåg iallafall

13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Tillräckligt bra tidsfördriv

14. Vilken var den senaste filmen du såg?
Solens rike

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Upplevelser för mig och andra

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Jag kan inte koka ris

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Människors sätt att tänka

18. Tycker du om att dansa?
Jadå, jag brukar salsa loss lite i lägenheten

19. George Bush?
Större åsna har sällan skådats, men USA valde honom som president, så det säger ju en del

20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Det vet jag nog först då. Edda och Max kanske?

22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Yes, helst snart

23. Vad tror du att Gud kommer säga när du står vid pärleporten?
Jag släpper bara in veganer/vegetarianer och såna som är snälla mot djur

24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Det är en lista, jag förväntar mig att Heeto och Pyllypolly ska svara ;)

Jaha, där försvann en halvtimme, bra. Bara resten av tiden kvar då.

Dags för lite middag.