Onsdag eftermiddag, runt sextontretti parkerade jag och Petra oss i hennes beämve för en bildfärd till Tierp. Bara vi två. Att bila X antal timmar med en tös vars egna ord om sitt bilkörande lyder: "kan ej reglerna - kör som om störst går först" var ingen större påfrestning, men en och annan gång fick jag påminna henne om hastighetsskyltarna. Jag orkade inte dänga till henne för varje gul bil jag såg, för man får inte slå chaufförerna, och jag kan ju inte slå mig själv, men jag såg mååååååååååååånga gula bilar! Bara så ni vet.
Efter 5 ½ timmar var vi framme, och det var banne mig de kortaste timmar jag tillbringat i en bil. Vi stannade bara tre gånger för förnedenheter, pinkpaus och matpaus/rökapaus. Redan runt Hudiksvall insåg vi att jag inte skulle hinna med sista tåget ner till Linköping på kvällen, så vi tog det lugnt och gled fram som Thelma och Louise. Fast mindre våldsamma. Väldigt lugna faktiskt.
Vi var i Tierp runt 22 och där var det grönt och fint, grönare än här hemma iallafall, och vi gick direkt in och rotade reda på en tågbiljett till undertecknad. Natten tillbringades med myrnoja, då Petra hade fått små svarta maorer in i sin lägenhet. Som tur var tycktes de hålla sig till hennes sovrum (MOUAHAHAHA!) och köket. Jag sov ganska gott där på golvet utan små kryp i huvudhåligheter, men på morgonen ringde hon hyresvärden som skickade ut en grabb för direkt myrtermination. Vi lämnade lägenheten i hans händer och Petra följde med mig ända till Uppsala för att se till att jag kom på rätt tåg. För vi vet att jag är en liten virrpanna. Nå. Runt 10 satt jag på tåget, trött men glad. Ju närmare Linköping jag kom, desto grönare och lummigare blev det och synen var värmande nog, då solen tycktes utebli (både sol och värme höll sig undan större delen av min vistelse i östergötland, även om värmen kom smygande).
Väl och ÄNTLIGEN i Linköping mötte sötet upp mig och det blev det vanliga pussandet och kramandet, innan vi avvek mot Boxholm. På pizzerian matades den utsvultna jamskan, innan hon fick se den berömda lägenheten.
Den var inte alls så ungkarlsaktig som jag fått för mig. Fan, där ljög jag. Den var precis så ungkarlsaktig som jag tänkt, bara mycket mindre stökig. Men snygg ändå. Den röda väggen var särskilt snygg.
Sen blev det lite gos i soffan innan vi blev spontant inbjudna till sötets kompisar ett par hus bort. Det var mycket trevligt och jag fick klappa katter, glo på en ganska ny bäby, och käka god mat innan vi började titta på film (Arlington Road), men tyvärr kom tågresandet ikapp och jag höll på att somna i fotöljen. Dessutom kom jag på att jag hade sett den filmen så vi drog oss hemåt och jag somnade ganska fort efter att jag lagt mig i sängen. En mycket skön säng, måste tilläggas, då jag själv sover på en madrass på golvet nuförtiden.
Om de knasiga dagarna som följde kommer en redogörelse imorgon. Eller när jag orkar. Nu ska jag gå och lägga mig, för 04:00 är på tok för tidigt för mig att måsta kliva upp.
Jag saknar sängen i Boxholm allra redan.
Ajöken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar