arbetsskada!

Igår slog jag knät i dörrkarmen på väg in på toaletten på jobbet. AOUF! Visst kan man räkna det som arbetsskada va? Jag är en sån jämrans klant, och klantigare verkar jag bli, om man ska gå efter blåmärkssamlingen jag har på benen. Hur går det till?
Fast idag är det betydligt värre än så, faktiskt. Nu börjar datorarbetet göra sig påmint i handleden, detta trots att jag har en geléklump på min musmatta. Idag har jag inte alls nån lust att använda högerhanden för handleden ömmar och är stel och säger nej till alla musklick. Ush vad illa. Jag önskar verkligen att jag får ett jobb där jag slipper sitta vid en dator hela dagarna... eller ja, för tillfället går jag ju bara halvtid, men ändå, tänk om jag jobbat heltid, jäsiken vad ont jag skulle ha haft då!
Vilken tur för mig att jag är fet och lat då :)

Igår köpte jag en dävädä-spelare, som heter Denver och är silvrig och ser jättegosig ut. Det är en hon. Absolut en hon. Fast såklart följde det inte med nån scartkabel, så jag fick lov att knata tillbaka till Clas Ohlsson (jag anser att mina behov tillfredsställs med halvbra grejer till mindre pengar) och köpa en sån, med guldplätering. Fancy. Klart, för 500 spänn kan man inte begära att en liten sketen kabel ska följa med antar jag. Väl hemma så var jag snabb med att sätta ihop det hela och provköra. Jojo, det fungerade fint, både film och musik, i flera format gick eminent att spela upp. Yey!
Nu är det snart Fredag. Imorgon är det Fredag. Fy vad härligt med Freeeeedag. Särskilt imorgon.
Mmmm...lätt att drömma sig bort här....
Nej, dags att jobba lite.

Avlopp och promenad och nattspatt

Jag hade redan tackat nej till en promenad i nittonsnåret på kvällen, då jag var i full färd med att meka slaskrör. Handfatet på toaletten hade fått sig en genomrensing. Tänk, det är inte klokt hur mycket sörja som kan samlas i den där behållaren på nästan ingen tid alls tycker jag. Ingen tid alls, i detta fall, är nog sådär ett år eller så, för den som undrar. Rensa avloppet har sin egen tidsrymd. Som vanligt hade jag problem med att få ihop delarna efteråt, särskilt den där lilla envisa packningen som ska sitta mellan det ena och det andra röret, som bara gled bara iväg fast jag försökte hålla i det. Till slut, efter kanske en kvarts bråkande och svärande värdigt en riktig rörmokare så satt allt på plats, utan läckage. YEY!
Men som sagt, mitt under svärandet och packningsmicklandet så erbjöds jag, per telefon, en promenad, vilken jag i min ilskenhet över nyss nämnda dumma packning, tackade nej till. För jag behövde en dusch, vilken jag också tog mig när jag slaskat klart, och sen satte jag mig vid datorn och tittade bland annat på Badge igen, en stund innan fotbollen (Manchester United mot Milan)... och fem minuter in i matchen var bullarna förtärda och hade jag hunnit tappa sugen på att ligga i soffan, varpå jag svidade om till mina sköna träningsbrallor och begav mig ut på en halvtimmes halvpowerwalk.

När jag gick där så kom jag på att precis nu är rätta tiden för promenader. Den här tiden på dygnet - när inga är ute och man kommer att komma hem lagom till läggdags, och den här tiden på året - innan mygg och knott och andra flygfän kommer i ens väg. Fåglarna kvittrade glatt och jag hade det skönt. Nu när jag landat lite så kommer den behagliga tröttheten. Dock inte hos katterna. Shira har nämligen fått det sedvanliga nattspattet och springer sladdandes omkring på golvet och under mattan och in på toaletten och tillbaka och upp i soffan, inte helt olikt det spatt som Xhiobhon hade imorse. Tänk att vara katt och få spatta loss sådär. Yääh. Sen däcka på soffan med magen i vädret. *prrrrrrrrr*
För övrigt är det snart fredag och jag längtar mig tokig. En sån plågsam väntan, men det är värt det. Varenda långsam sekund.

mer om vår

Förra helgen tvättade jag upp vinterkläderna, då jag ansåg att våren var här för att stanna. Jag ansåg det mot bättre vetande, ety det nu är så att aprilvädret är lynnigt utan dess like, vilket bevisades igår när snön föll. Och föll. Och formligen vräkte sig ner i halvslött raseri. Det var nu inte så jättekallt ute ändå, men modet sjönk när allt det vita hopade sig på marken och blev fem centimeter tjockt. I Bispgården föll regnet. Må så vara att det är aningens södrare, men vi har sol en sekund längre minst, snön till trots. Således hade jag behövt vinterkläderna, eller iallafall mössan, som också den låg nerpackad i förrådet sen flera dagar tillbaka nu, och där ska den stanna ända tills senhösten förhoppningvis. Mitt tämligen överfulla förråd för övrigt.
Jag känner nu att det skulle vara fint att ha ett hus med tillhörande friggebodar och liknande att fylla med sånt där som jag är bra på att samla på mig. Just nu är det min mor som får ta hand om mina saker, och snart kommer tvåsitssoffan jag har att förvisas till...ja. vart? Inte får den plats i förrådet iallafall, det är ju fullt med vinterkläder, en micro, blomkrukor, lådor med gardiner och hushållsgeråd jag aldrig använder, några gardinstänger och annat sånt där som aldrig kommer leta sig upp i lägenheten igen. Men som kan vara bra att ha som min mor säger. Nu är jag påbörjat Feng Shuiad och inser därmed att förrådet kan bli nog så tomt egentligen eftersom det jag har där kommer att stanna där. Men det är ren lathet som gör att jag inte vet vart jag ska göra av det. Och snålhet. Jag vill inte KASTA det. Det är ju att betynga moder natur ännu mer, även om det källsorteras. Att jag dessutom inte tycker om att sitta på loppisar och bli nerprutad....Undrar om jag kan leja Hella till att kränga mina grejer? Hmmmm.
Nåja, bara jag blir av med eländet får det gå till på vilket sätt som helst, bara det gå fort!
Nästan så jag önskar att nån ska bryta sig in i mitt förråd och sno grejerna, men tyvärr, vem vill ha det där??
Jag försöker också rensa häruppe och det går lite sådär eftersom jag inser att jag mest bara flyttar runt skräpet och på så sätt blir jag ju aldrig nöjd. Det ska inte runt runt, det ska ut!
För nytt ska in. Nya energier. Fina energier. Sånt som man kan bygga värme och kärlek på. Inte tråkiga dumheter.
Det här med energier ja, det får bli ett senare utlägg eftersom jag har så mycket att säga om det.
Nu är det dags att fortsätta drömma om besöket som kommer nästa vecka. Jag får påhälsning från södern (vårkänslor, indeed!) av kanske den sötaste... Yey!

Vår! Vår?

När är det vår?
Vissa har riktmärken att gå efter, tillexempel när medeltemperaturen under ett dygn är över si och så många plusgrader, andra "känner in" den, genom att helt sonika en vacker dag, konstatera att Nu är det vår!
Då finns det ingen återvändo. Vintern skulle väl inte ha mage att komma tillbaka efter att den skyfflats undan av värmande solstrålar och grussoparmaskiner. Nänä, inget sånt. Vi som välkomnar våren så fort vi kan vill över huvud taget inte se en snöflinga falla efter första april, helst. Samtidigt vet vi (norrlänningar särskilt) att april, ja till och med maj, kan lura på dessa små kalla vita vinterattribut. Jag kan inte minnas vilket år, men jag vet att jag upplevt en skolexamen med snöfall. Vad jag tyckte om saken då har jag heller inget minne av, men jag vet vad jag skulle tycka nu.
Det är april nu. Mycket riktigt, efter ett par lite kyligare dagar med lite bit i näsan så kan jag nu konstatera, genom att titta ut genom fönstret mellan gardinen och persiennen, att det snöar. Snö. Pylly!
Jag är så ebarmeligt less på vintern och snön och långkalsonger och att FÄRRYSAAAAA!
Varenda dag som solen har spridit sitt ljus över mig och det har varit någorlunda varmt så har jag varit tacksam och på ett strålande humör, och jag vet, jag vet, att en dag så kommer sommaren. Men just nu känns den så långt borta.
Allt möjligt känns faktiskt långt borta.
Jag hade hoppats på en liten tågresa söderut såhär i påsktider, men så blev det inte heller.
Det blir nog till att klappa katterna och ta ett helt gäng promenader, om vädret tillåter. Det är ju inte helt fy skam det heller.