Avlopp och promenad och nattspatt

Jag hade redan tackat nej till en promenad i nittonsnåret på kvällen, då jag var i full färd med att meka slaskrör. Handfatet på toaletten hade fått sig en genomrensing. Tänk, det är inte klokt hur mycket sörja som kan samlas i den där behållaren på nästan ingen tid alls tycker jag. Ingen tid alls, i detta fall, är nog sådär ett år eller så, för den som undrar. Rensa avloppet har sin egen tidsrymd. Som vanligt hade jag problem med att få ihop delarna efteråt, särskilt den där lilla envisa packningen som ska sitta mellan det ena och det andra röret, som bara gled bara iväg fast jag försökte hålla i det. Till slut, efter kanske en kvarts bråkande och svärande värdigt en riktig rörmokare så satt allt på plats, utan läckage. YEY!
Men som sagt, mitt under svärandet och packningsmicklandet så erbjöds jag, per telefon, en promenad, vilken jag i min ilskenhet över nyss nämnda dumma packning, tackade nej till. För jag behövde en dusch, vilken jag också tog mig när jag slaskat klart, och sen satte jag mig vid datorn och tittade bland annat på Badge igen, en stund innan fotbollen (Manchester United mot Milan)... och fem minuter in i matchen var bullarna förtärda och hade jag hunnit tappa sugen på att ligga i soffan, varpå jag svidade om till mina sköna träningsbrallor och begav mig ut på en halvtimmes halvpowerwalk.

När jag gick där så kom jag på att precis nu är rätta tiden för promenader. Den här tiden på dygnet - när inga är ute och man kommer att komma hem lagom till läggdags, och den här tiden på året - innan mygg och knott och andra flygfän kommer i ens väg. Fåglarna kvittrade glatt och jag hade det skönt. Nu när jag landat lite så kommer den behagliga tröttheten. Dock inte hos katterna. Shira har nämligen fått det sedvanliga nattspattet och springer sladdandes omkring på golvet och under mattan och in på toaletten och tillbaka och upp i soffan, inte helt olikt det spatt som Xhiobhon hade imorse. Tänk att vara katt och få spatta loss sådär. Yääh. Sen däcka på soffan med magen i vädret. *prrrrrrrrr*
För övrigt är det snart fredag och jag längtar mig tokig. En sån plågsam väntan, men det är värt det. Varenda långsam sekund.