Sitter här och spekulerar lite löst runt middagen. Äntligen har jag tagit mig i kragen och försökt mig på en version av puerco pibil. Så som den skulle göras i Once upon a time in Mexico blev det naturligtvis inte eftersom jag uteslöt både kött, annattofrön och tequila, men det blev ganska bra ändå trots att jag använde hundmatsliknande sojabitar. Nästa gång ska jag tillsätta tequila också så man får hela smakpaletten. Jodå, fullt ätbart. Annat som är ätbart är selleri. Det är O'learys förtjänst att jag börjat gilla selleri. Innan var det bara en figur i Krakel Spektakel.
Spektakel ja, vädret är ett spektakel. Helt ur gängorna verkar det som. Nu spelar det ingen roll om det snöar för julen har ju varit. Jag såg en skymt av Jamie Oliver där han satt i shorts och lagade mat i sommarens kvällsol. Jag ville vara där. Inte för Jamies skull och sannerligen inte hans matlagnings skull, men för sommarkvällen och örtgårdens skull.
Och vädret i kombination med mellandagstomheten får mig att bli alldeles sådär...Kentig (jag verkar ha en dragning åt C-låtarna), Suedig, The Cureig, Legendary pink dotig (och förr i tiden The Afghan whigsig och Nick Caveig)
Det kanske går över framåt våren. Kanske kanske.
He e som lite tungt såhär med ett nytt år som väntar runt knuten och jag vill egentligen inte ens fundera på det. Förrförra året blir svårslaget. Det var det bästa jag haft och jag önskar att jag får flera såna år.
Det återstår att se.
Nu ska jag lyssna på Columbus igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar