Same same but different

Här sitter de. Förrtiden och Nutiden. Min nuvarande och min föredetta pojkvän. De spelar fotboll (på x-box). De diskuterar fotboll. Och äter chips/werthers orginal. Katterna sover och jag sitter vid datorn och lyssnar i den ena stunden på Sparks vs Faith no More - This town aint big enough for the both of us och i den andra på Aborym - Disgust and Rage (Sic Transit Gloria Mundi).
Egentligen var det meningen att jag skulle ha en trevlig kväll med Anette men eftersom hon bakat pepparkakor och fått hjärnan full av mjöldamm idag så mådde hon inte så bra. Synd för oss båda men vi ska ta en promenad imorgon för att få umgås ändå. Yey!
Har jag lurarna på mig så kan jag stänga ute det mesta av fotbollspratet och ljudet från spelet.
Gå in i min egna lilla värld.
Lördagsvärld.

Ett utdrag ur en katts dagbok:
Jag och min människa har diskuterat matsituationen igen. Hon fattar visst inte hur tråkigt det är med torrfoder. Och måste jag nu äta det så vill jag ha det andra dyra fina. Visst får vi finare mat på helgerna men då borde det vara helg jämt. Ungen verkar inte ha några begrepp alls utan äter nästan vad som helst medan jag svälter. Jag ska skriva till kungen och be om en lag om att katter bara ska få god mat hela tiden och att de aldrig någonsin får ha fula saker på huvet som ungen har.

Människan ställde sig i det där hörnet där det blir blött. När hon kom ut därifrån så flydde jag ur rummet, för jag ville inte riskera att hamna i hörnet för människan brukar nämligen vara så elak att hon blöter ner mig därinne. Det är rena MISShandeln men människan påstår att jag luktar gammal aprumpa och måste tvättas. Då vrålar jag för full hals och försöker fly men tror ni det hjälper? Nej! Tror hon inte jag kan göra mig ren själv? Jag gör ju inget annat än tvättar mig om dagarna men sen är hon där och klappar mig så jag blir smutsig och rufsig i pälsen igen.

Människan plockade fram den där hemska saken som igen. Den som låter som en häst som tuggar havre. Människan säger att den gör henne mindre trollig men jag tror den försöker äta upp pälsen på henne så som den låter. Jag fräste åt den så den skulle veta att jag inte tycker om den och att den ska hålla sig borta, men den stolliga människan höll fram den mot mig. Jag sprang därifrån. Min päls ska den minsann inte få äta upp!

Ps. Jag fräste åt spökhålet i lådan. Därinne lurar alla möjliga farligheter som inte syns. För säkerhets skull dängde jag till hålet så det inte tror att jag är rädd för det. För det är jag inte. Verkligen inte..