Titta här, är det en tår i hörnet på din ruta?
Försök inte lura i mig att det är regn.
(Ok jag tog mig friheten att översätta Faron young/Willie Nelson)
Mörkt ute. Och det blåser i de lövlösa trädgrenarna. Det får ljusen på Frösön att glittra och blinka. Stad i ljus. Rogivande och tröstande. Tidigare i morse regnade det bara ett par droppar. Sen blev det sol.
November. Peter Swedenmarks hatmånad har just börjat och han bloggar loss om detta i ÖP. Han är precis så bra på att avsky november så det blir roligt. Lite galghumor månntro.
Och Klarakajsa. Hennes bloggande har också varit väldigt upplyftande under den tid jag följt det. Jag blir alldeles ordromantisk när jag läser hennes inlägg och jag kan villigt erkänna att hon är en av mina förebilder när det gäller skrivande. Hon och Torsten Ehrenmark.
Min bror är på andra sidan jordklotet och det är väldigt långt bort från mig. Jag hoppas innerligt att han gör massa extra roligheter eftersom jag själv inte är med..
Jag tittar ut över en sänggående stad och låter tankarna vandra. De spatserar på ett glidigt sätt iväg i tid och rum och fastnar på samma ställe som de fastnat på de senaste dagarna.
Jag har just sett Frequency som handlar om en far och hans son som ändrar händelser i det förflutna. I veckor har jag ifrågasatt mina val och handlingar under åren. Särskilt de senaste.
Gör om - gör rätt
Om det går, vad skulle det bli då?
Spekulationer. Inget djupgående.
Det som sker, det sker.
Nu ska jag återgå till att stirra ut genom fönstret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar