Snickeri snickera

Igår hittade jag borren (som jag tydligen hade, sorry Freddan) och började det långtidsnegligerade projektet att sänka köksbordet 10 cm. I ett år har mitt köksbord suttit alldeles för högt för att det ska vara behagligt men jag har helt enkelt inte haft nån vidare lust att göra fler hål i väggen. Men den här veckan känner jag mig driftig och sugen på att förstöra saker och/eller fixa saker så en kombination av det blev bordet. Jag mätte med tumstocken och gjorde små märken med en penna. Funderade och räknade (minus och plus kommer man långt med) och gjorde fyra fina hål.

Tyvärr visade det sig att jag använt fel storlek på borren och pluggarna var en milimeter för små och försvann nästan in i hålen och därför fungerade det inte att schkruuuufa fast skruvarna sen. Tusan också! men tur i oturen var väggfästena gjorda med extra hål så jag använde de två nedersta som redan var borrade och gjorde bara två nya lite vid sidan av de två övre. Denna gång med rätt storlek på borren. Tjoh! Sen gick resten som en dans. Bordet hamnade förvisso ett par centimeter för högt upp ändå men det gööööör inget. Nu är väggen jätteful också. Hålig och dessutom fettfläckig för att tapeten är en gammal dålig tapet som suger åt sig fett (och vatten). Jag skulle ju egentligen tapetsera om men eftersom min söta tapetserarpolare flyttade till Lund för studier så får jag väl lösa det på något annat sätt.

Förresten så måste jag ta tillbaka lite skit jag sagt om regeringen. Tydligen sitter det någon vettig människa där också.

Nu ska jag gå och glutta i spackelhinken och se om det är grönt. Spännande!

liten trattkatt

Det är så synd om min katt, hon har fått en strut på huvet.
Steriliserad. (Matte lider med henne extra mycket eftersom hon vet hur det känns att ha blivit rotad i i det området)
Den nya huvudbonaden är i vägen och hon slår i överallt när hon smyger fram i lägenheten; bordsben, dörrar, element... Shira är förresten skeptisk till de nya dofterna på lillan, och antagligen också tratten, för hon har fräst några gånger.
Och när Shira var jätteynklig och tog sig inte upp i soffan då hon var nyfixad så är Lillan däremot våghalsig och försöker t.om hoppa från ett ställe till ett annat (nu krockade hon mot min fot).
Trattkatt.
Fast helt stabil är hon inte.
Hon sätter sig ner ibland och återhämtar sig en lång stund.
Jag gissar att hon snart är sig själv igen men tills dess kommer jag verkligen tycka jättemycket synd om henne, stackars kissen :(

En fin familj

Ferenc, Coco Ananas (hon som flyger), lilla Scarem (Bäby Béla), D. Dilis, Torulf (gommibät) och Bartók.

Nej, jag har inget bra svar på hur det hela började.
Ja, jag räknar med att skaffa fler.

Are ya achin' for some bacon

Ännu en *cencur* dag, så jag fortsätter liva upp mig själv med youtube.

Denna gång med Timons Hula song från Lejonkungen.
Jag har hört den på bland annat svenska, engelska, polska, isländska, danska, norska, italienska, ungerska, tjeckiska, finska, portugisiska och spanska (spansk spanska och mexikansk spanska och latinamerikansk spanska)
Jag kunde inte riktigt bestämma mig men till slut valde jag den som helt enkelt gav störst kontrast, nämligen franska. Det låter heeeelt galet för att komma ifrån en surikat.




Jao, nu ska jag ta och... göra nåt...annat. Jag har suttit med det här i flera timmar och nu har jag redigt ont i ändalykten.
Adieu!

Snuvd on the konfect

Jag tänkte skriva något om hur nergjord jag blev hos arbetsförmedlingens psykolog idag, men istället väljer jag att lyssna på Jerry Reed och bli glad:

En blå Råsa

Jag har ett blåmärke på insidan av min vänstra underarm.
Imorgon kommer jag med stor sannolikhet att ha blåmärken på utsidan av handflatorna också.
Detta beror på att jag lekt köksmontör, både i förrgår och ikväll. Min älskade vän har nämligen skaffat ett nytt och ganska felkonstruerat ikeakök där det skevar en del. Kvällens prövning var en kryddhylla som inte alls ville in i skåpet. Vi fick använda all vår gemensamma styrka och kvinnliga list för att mickla in det eftersom det själva skåpet var snett och därför diffade ett par milimeter här eller där. Nå, vi hade ingen gummihammare heller så vi fick använda knytnävarna. Heja oss! Vi fick in det till slut men så kom vännen på efteråt att hon kanske skulle behöva skruva loss en annan hylla och sätta den lite bättre, och då blev jag genast trött i huvudet. Hon får banne mig ta hjälp av sin far isåfall för jag har gjort mitt i det köket.

Fast det kök jag har att bruka är inte så mycket bättre. Förvisso inte från sjuttiotalet men det är nog det billigaste som gick att få när det begav sig. Skåpluckorna tål inte ens JIF!
De är för övrigt skeva och slår i lite överallt. Det går att ställa in med en schkruuuuvmäizel, men efter en stund är det likadant igen.
Jag längtar efter ett eget kök som gjorts efter mina önskningar och fanken om jag inte ska behöva bygga det själv.

Mmmmm..
Nu ska jag drömma vidare till lite tysk rymdmusik.
Rheingold - Via Satellit

Det ska börjas i tid

Är det inte så man säger?
Men allt är relativt. Vilken tid är det frågan om?
Rätt tid?
Fel tid var när jag gick gymnasiet för då visste jag så lite om allt möjligt att om jag studerat vidare på högskolan och blivit något så kanske det hade varit fel, men sådant är svårt att veta i förväg.
Genom dessa år då jag faktiskt inte studerat till vad det nu var jag ville bli då (kan ha varit industridesigner) har jag i mitt undermedvetna sakta men säkert samlat in delar av vad jag tycker om att göra och vad jag kan och vill göra och på så sätt bildat en slags form, om man kan kalla det så. (Och det kan man för det gör jag ju nu.) En viktig bit föll på plats någon gång i slutet av augusti.
Man skulle kunna säga att jag vet på ett ungefär vad jag vill bli när jag blir stor.

Jag har ungefär fem års studier framför mig när jag väl sätter igång.
TJOHO!
På något sätt känns det som det skulle vara betydligt lättare att bestiga höga berg än att klara av fem års högskolestudier. Andra har gjort det förr, men jag är inte andra. Jag har inget läshuvud och kämpade med det mesta i skolan utom kanske engelska och praktiska ämnen som Hem och bygd (hushållssysslor med andra ord, är det någon som är förvånad?). Innan jag börjar på riktigt måste jag först läsa in ämnen som matte (d och e), fysik (a och b) och kemi (a). Sist jag företog mig något liknande var 2001 då jag läste bland annat spanska och matte c på komvux.
Jag kan tillägga att en av mina klasskamrater i den mattegruppen numera är tatuerare. Vad han kan ha för nytta av sannolikhetsläran kan man ju fråga sig... Jag har mer nytta av hans tatueringsskills än att han kan räkna ut sannolikheten för att han ur en burk med olikfärgade kulor kommer ta upp en röd kula.

Däremot har jag nog nytta av de katastrofala månaderna jag faktiskt läste en kurs på mitthögskolan (kulturgeografi). Jag vet vad PBL är. Och nu när jag tänkte på saken blev jag väldigt trött och orkeslös. Ush vad det inte gick bra den gången. Jag önskar studentlitteraturen fanns på ljudbok så man kunde promenera samtidigt som man pluggade. Jag är bättre på att lyssna än att läsa (men bäst är jag på att skriva).
Jag kanske måste träna på några mindre berg innan jag ger mig i kast med högskolestudier igen.
Kebnekaise - here I come!

trögsöndag

Shira har haft en ovanligt aktiv dag sen hon hittade igen en liten leksaksmus som var fruktansvärt uppnosig och vild. Hon lekte med den tills hon blev alldeles anfådd, sen låg hon i något slags kattigt standoff mot musen innan hon gav sig på den igen. Det är väldigt underhållande att titta på katter som leker.
Lillan har lärt sig tigga. Snart dröjer det inte länge innan hon återigen snor mat från bordet (som den där skinkan hon rafsade åt sig från Freddans frukost en gång för länge sedan)
Själv har jag haft en väldigt trög dag med övervägande mulenhet i humöret och borde aldrig ha klivit upp ur sängen. Ingen skogspromenad idag heller så jag får ta det imorgon.
Datorn jäklas. Tangentbordet lägger av (antagligen pga att datorn jäklas). Jag blir så trött. Kanske borde jag lyssnat mer på Bosse BUS men herregudrun han var inte rolig att lyssna på och det enda som fastnade var de minuter han pratade om bussar i datorer som ledde till hans smeknamn.. I övrigt minns jag bara att Mac var det man skulle ha. Ja jäklar.

Trögdag ja. Jag brukar inte ångra saker men idag är en sån dag då jag önskar att jag fick börja om.
Gör om - gör rätt. Ända från början. Från flera år tillbaka. Jag tror att jag skulle haft en del av det jag har nu ändå för vissa saker är liksom oundvikliga. Vissa människor måste man möta. Fast utifrån den person man är. Vem jag nu skulle ha varit då. Annorlunda fast samma?
Min far överraskade mig i sitt samtal idag. När han var 16 ville han gå till sjöss och bli sjöman, men han satsade på att bli fotbollsproffs istället. Jag fick en ny respekt för min far. Drömmar och ambitioner. I så många år har jag varit förblindad av något onämnbart men nu börjar skrotet rosta.
Jag hade ingen aning.....

Vad vill du bli när du blir stor?
Jag vill hjälpa till att rädda världen.

höglördag

Där sitter jag på youtube och letar musik. Hittar den här skuttiga och fina!




Vilket otroligt roligt sammanträffande. :)

Jag är för närvarande hög på socker, adrenalin och endorfiner kan jag avslöja. Blandningen är farlig men jag lovar att inte skutta runt och göra illa någon ny kroppsdel.

Jag vill säga några ord om dagens väder: Det är kallt och blött!
Både min mor och jag konstaterade att det är en sån dag då man int orsk gjära någe (så vi ställde oss och gjorde morotsbiffar till middag). Andra tvingades byta till vinterdäck. LYLLOS! *hirr hirr*

Urval ur dagens bildskörd:

Det är jäkligt manligt/vuxet att byta däck på bilen. Den obscena gest som utfördes hann jag dock inte fånga, men jag skulle vilja påstå att den drar ner vuxenpoängen en aning.




Kisspaus i en slänt strax utanför Stugun. Naturupplevelse deluxe!



Shira är en underbar liten knäppkatt. Matte upp i dagen.



Knöla sig ner och tvinga sig till lite gos.
Shira låg och vilade i lugn och ro tills lillan beslöt sig för att tränga sig ner mellan Shira och väggen.
Jag måste erkänna att det hänt att jag gjort samma sak, för det är ju så mysigt..


Nej nu jädrar ska jag ta en dusch så jag får upp värmen i min köldnupna bakdel och mina frysiga futter. Det hade varit gott med ett glas eko-rättvisemärkt vin också faktiskt men sånt har jag inte så jag får nöja mig med te och kanske en fladdermusjagning på tradera.
Jag önskar alla en trevlig kväll!

Something about Michael..

Sötet får förlåta, men min stora tröst i snödeppet för tillfället är att titta på Smallvilles Lex Luthor (Michael Rosenbaum) och drömma lite...
Mwahaha..haha...hahaha.
Hrm.

Grattis norrland, nu e vintern hen!

Yipi-farking-do-da-day, det snöar.
Kommer den ligga kvar eller försvinner den? Kommer jag frysa röven av mig i år också?
Oooo det kan bli en spännande följetong märker jag.
(Och södra Sverige kan gott få skratta skadeglatt åt det hela, för när det är dags för er kommer ni halka runt med snö till anklarna och skrika SNÖCHOCK! Mouahahaha!)

Jarå. Nej jag gillar inte det här. Redan för flera år sedan konstaterade jag bittert att jag inte är gjord för det här klimatet. Min kropp vill ha varmare väder och mitt psyke behöver helt klart mer dagsljus. Schvuuuh. Så är't. Jag flyttar till Mexico.

Kiss the teacher!

Bananmuffins med choklad

Muffinsen på bilden är det inte jag som bakat!
Nej, det är faktiskt så att jag har en karl som är helt tokig i saker med banansmak.
Tills förra veckan var det på mitt ansvar att baka banankakor och liknande, men så skulle jag ut en vända i spåret och sötet fick då för sig att han skulle baka bananmuffins tills jag kom tillbaka och bad då efter ett recept.
Recept?!
Det är väl bara att slänga ihop lite grejer?
Nähä, inte det...
Nå, i all hast utformade jag ett recept som visade sig fungera alldeles utmärkt upptäckte jag när jag kom tillbaka från naturen. Sen dess har det bakats två satser till och nu senast med mörk choklad nedhackad i de som jag fick.
Eftersom det nu blev en sådan succé så ska jag dela med mig receptet.
(Smeten räcker till tolv mindre muffins och ca nio större eller nåt. )

Börja med att sätta ugnen på 225 grader.

1 dl socker (eller mindre om man vill)
2 mosade bananer (inte FÖR mogna, eftersom stärkelsen hjälper till att binda smeten)
2 tsk vaniljsocker
1½ - 2 dl sojamjölk
½ - 3/4 dl olja
1 krm salt
1 ½ tsk bakpulver
2½ - 3 dl vetemjöl

Vispa (man behöver inte använda elvisp, det går lika bra med en vanlig visp. Eller en sked, eller en gaffel.. Det spar el och tränar armmusklerna) ihop socker, banan, vaniljsocker, olja och sojamjölk. Blanda ner vetemjöl, salt och bakpulver till en jämn (nåja) smet. Klicka ner smeten i muffinsformar eller en VÄL smord muffinsplåt och skicka in plåten i ugnen i typ 18 minuter eller tills det ser klart ut och doftar gott.

Det kan se klart ut på 10 minuter om man glömt att vrida om från Snabbuppvärmning till runtom-värme (över och under), men då blir det väldigt kletiga muffins..*host*

Anledningen till att receptet är lite schizofrent är för att jag själv brukar vara på olika humör.
Ibland vill jag inte ha så mycket socker och fett i, då tar jag lite mindre av det helt enkelt. Så kan man utifrån det behöva modifiera mjöl och vätskemängden. För de som inte har sockerkaksmetsreferenser så ska smeten kunna rinna av en sked i sakna mak. Ungefär.
Vill man så kan man som sagt hacka ner lite choklad i smeten. Eller bär kanske. Det beror på vad man är sugen på.

Nu ska jag ägna mig åt mental träning.
På återseende.

Hushållsdiktatorn funderar...

Skura fläkt. Heja Jif.

Ibland har jag undrat varför? Först Freddan, sen Kim.
Varför de tycker (tyckte) om mig.
Jag tror (och detta säger jag med minsta möjliga allvar) största anledningen är det här:
Om jag städar köket/diskar/lagar mat så håller du dig undan och spelar tv-spel/sitter vid datorn/läser.
Det är inte så att jag är emot jämlikhet, utan väldigt mycket tvärtom. Jag välkomnar att de vill hjälpa till men jag är så petig. Det är svårt för mig att låta någon göra på sitt sätt, för det händer att deras sätt är ett helt annat och leder till sämre resultat. Och då måste jag ju ändå göra om det. Kanske inte med en gång, men mycket tidigare än om jag gjort det själv. Innerst inne förväntar jag mig att de ska slarva eller göra fel och innerst inne gör det mig väldigt ledsen att jag tänker så. Bäst är de gånger jag faktiskt överlåter hushållsgörat i andras händer och överraskas positivt. Middag är en sådan sak som jag mer och mer kan acceptera att andra gör åt mig, likaså diska. Jag jobbar på't.

Jag pratade med min bror igår kväll. Vi talade om väggsspacklande och släpljus. Släpljus, det var något nytt för mig, men vilken bra idé! Hela den här lägenheten är bucklig så jag skulle inte våga släpljusa ens en kvadratmeter av en vägg för då kanske jag vill göra om och göra rätt och det är det här stället inte värt.
Min bror och jag. Vi är våra föräldrars barn.

Nu ska jag gå och se om min tumme, för jag skär mig på det eländiga fläktfiltret varje gång.

Karl vid X-box. Heja Giggs.

Tatuera pipdjur

Jag har precis suttit och tittat på bilder på de djur som står som förebild för min blivande tatuering och jag har också lyssnat på en intervju med en karl om dem (på ett språk som jag dessvärre inte förstår mer än ett par ord av, så det hjälpte inte särskilt mycket faktiskt). Under intervjun hör man något som låter som pipleksaker i bakgrunden. Jag är ganska säker på att det inte är pipleksaker utan de söta små djuren.
Jag talar om fladdermöss.

pip pip pip.


Från det ena pipande djuret till det andra, dessa förälskade jag mig i förra helgen när vi såg Bortspolad hos min bror:



Kanske skulle skaffa mig en snigeltatuering? ;)

Du har plats tjugotre i kön

Det är så jämrans jobbigt att vara arbetslös/sjukskriven.
Och dyrt.
"Du har mindre än tjugo kronor kvar att ringa för, var vänlig fyll på ditt kort"
Är jag vrång? Ja.
Jag tycker att AF och FK bollar mig mellan sig återigen och jag önskar att de kunde säga något som hjälper mig istället.

Idag har jag fikat på Törners med min gamla sektion från Jamtli. Det var rätt trevligt bortsett från det vanliga energiutsugandet.
Jag kunde inte se henne i ögonen och jag kunde inte lyssna. Fast jag försökte.

Igår var det kanelbullens dag, fast det fick jag veta först när jag jäste bulldegen.
Bullarna blev kungligt goda.

Det är intressant väder ute. Som gjort för lite bra musik.

Vad kommer man säga om mig

Hon äter torkade fikon.
På mitt datorbord ligger tre fikonskaft. Och ändå kastade jag några igår.
Fikon är gott.
Och nej, de innehåller inga kusar läste jag just. *pä-huuuu!*
Och nu: U2 - Night and day.

Det sätter sig i luggen...

Såhär är mitt liv just nu: