Det ska börjas i tid

Är det inte så man säger?
Men allt är relativt. Vilken tid är det frågan om?
Rätt tid?
Fel tid var när jag gick gymnasiet för då visste jag så lite om allt möjligt att om jag studerat vidare på högskolan och blivit något så kanske det hade varit fel, men sådant är svårt att veta i förväg.
Genom dessa år då jag faktiskt inte studerat till vad det nu var jag ville bli då (kan ha varit industridesigner) har jag i mitt undermedvetna sakta men säkert samlat in delar av vad jag tycker om att göra och vad jag kan och vill göra och på så sätt bildat en slags form, om man kan kalla det så. (Och det kan man för det gör jag ju nu.) En viktig bit föll på plats någon gång i slutet av augusti.
Man skulle kunna säga att jag vet på ett ungefär vad jag vill bli när jag blir stor.

Jag har ungefär fem års studier framför mig när jag väl sätter igång.
TJOHO!
På något sätt känns det som det skulle vara betydligt lättare att bestiga höga berg än att klara av fem års högskolestudier. Andra har gjort det förr, men jag är inte andra. Jag har inget läshuvud och kämpade med det mesta i skolan utom kanske engelska och praktiska ämnen som Hem och bygd (hushållssysslor med andra ord, är det någon som är förvånad?). Innan jag börjar på riktigt måste jag först läsa in ämnen som matte (d och e), fysik (a och b) och kemi (a). Sist jag företog mig något liknande var 2001 då jag läste bland annat spanska och matte c på komvux.
Jag kan tillägga att en av mina klasskamrater i den mattegruppen numera är tatuerare. Vad han kan ha för nytta av sannolikhetsläran kan man ju fråga sig... Jag har mer nytta av hans tatueringsskills än att han kan räkna ut sannolikheten för att han ur en burk med olikfärgade kulor kommer ta upp en röd kula.

Däremot har jag nog nytta av de katastrofala månaderna jag faktiskt läste en kurs på mitthögskolan (kulturgeografi). Jag vet vad PBL är. Och nu när jag tänkte på saken blev jag väldigt trött och orkeslös. Ush vad det inte gick bra den gången. Jag önskar studentlitteraturen fanns på ljudbok så man kunde promenera samtidigt som man pluggade. Jag är bättre på att lyssna än att läsa (men bäst är jag på att skriva).
Jag kanske måste träna på några mindre berg innan jag ger mig i kast med högskolestudier igen.
Kebnekaise - here I come!