Följade text är ett utdrag ur något jag skrev väldigt nyligen.
Det som är spännande med nattligt skrivande är att det då kommer fram saker jag inte vet om att jag tänker. Iallafall inte på det sättet. Helt plötsligt är blockaden borta och orden bara rinner ut och jag kan inte stoppa dem.
Jag vill inte heller.
Avdelning självutlämnande text:
" ...men det gör också ont. att inte berätta allt för någon jag vill berätta allt för. jag har lärt mig. inuti mig är jag van att kastas bort när jag fläkt upp mig själv. som ett uppsprättat djur ligger allt där väl synligt."
Och detta var den sista gången.
Jag ska försöka att aldrig någonsin vara självutlämnande offentligt, eller för ens en person, igen.
~enjoy the silence~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar