tamejsatan då vad ont det göööör!

Orkar inte sitta så länge så jag avlägger endast en snabb rapport och ett par förlåt.
Gallblåsan är borta, stenen är ute (den fick jag i en burk som ligger i köket)...
jag har varit med om de mest förnedrande procedurer man kan tänka sig och fick dessutom tillbringa åtta ohärliga timmar på akuten i fredags eftersom allt jag åt och drack kom upp lika fort igen.
Jag hade förvisso inte förväntat mig att må som en prinsessa direkt, men eftersom jag mådde så kasst på de smärtstillande jag fick så har jag bara käkat alvedon, och knappt det, och därmed haft fruhuhuuuuuuktansvärt ont. Tyck synd om mig.
Och just eftersom jag haft väldigt ont och mått väldigt dåligt och dessutom knappt får sova något eftersom ryggläge inte är min favorit, så har jag inte tillåtit andra än de mest nödvändiga, dvs min älskade och snälla mor, den lika älskade och snälla (men lite kinkinga ibland) Freddan och eventuella läkare och sköterskor som har tagit hand om mig. Så förlåt, alla som har försökt ringa, men jag har bara inte orkat!
Dessutom är jag förvirrad och yr ännu. Det vill liksom inte släppa. Narkos-Åsa var nog lite för generös med sovagasen.
Jag vet knappt vad det är för dag och absolut inte vad det är för datum och jag känner mig hemsk eftersom jag vet att någon fyllt år...eller fyller år... och jag minns bara inte nääär. Förlåt.

Som sagt; Snabb rapport och ett par förlåt.
Jag ska försöka stappla fram på bättringsvägen så gott jag kan, tills dess ska jag glo på tecknade filmer som F hyrt till mig och lära mig andas djupt.
Tack och hej.