kakapo

Ända sedan jag för första gången läste om kakapoerna, ugglepapegojorna, som finns på Nya Zeeland, så har jag älskat dem. Mycket på grund av beskrivningen jag fick när jag läste om dem. Det var Douglas Adams som varit ute på äventyr runt om i världen för att skriva om utrotningshotade djur. Sista Chansen heter boken på svenska. Låna den på biblioteket eller köp den.
Iallafall så fastnade jag för dessa knubbiga papegojor som inte kan flyga alls över huvud taget.
När boken skrevs fanns det typ 42 stycken kvar, och honorna är rätt svårflörtade, men tack vare räddningsprogram så är populationen nu uppe i 86 stycken tror jag, så det går framåt iallafall!
Det krävs dock speciella förutsättningar och dessutom tålamod för att det ska kunna bli kakapobarn. Men framför allt kakapokarlarnas boomande. Det är det som damerna tänder på. Och jag förstår dem! Boomandet är ett underbart ljud!
Det kan vara en förklaring till att även människodamer kan bli lite till sig i brallan av tillexempel Leonard Cohen. Jäääämjääääääääm.
Jag vet precis...

Boom on.