Godare Jul.

I år har mamma lagat rekordfin mat till mig eftersom jag inte kunnat göra det själv.
Jag ser verkligen fram mot att få äta den och mysa, precis som det ska vara på jul.
Om man ser till de senaste åren så kommer årets jul att bli lite godare också eftersom jag mår lite bättre (bakslag de senaste dagarna räknar jag inte) och faktiskt har sett fram emot denna jul! Jag har ju för i helsicke julpyntat med ambition till och med!
På toaletten hänger dessutom världens finaste glitter som jag fick av den bästa kusinbästisälsklingen man kan tänka sig. en julklapp som gatt användas innan jul.
Glittret är alldeles jättetjusigt rosa och jag älskade det från första stund. Hon vet hon, min Jönsson.
Hon vet nog också att jag älskar henne jättejättemycket. Om inte så vet hon det nu.
Och det är väl det julen handlar om. att älska sina nästor och tänka på dem, eller?
det tycker jag. Freddan kommer dock att vara hos sin mamma så jag får verkligen tänka på honom. Så måste jag komma ihåg att ringa systrar och bröder och kanske till och med papps. Kanske.
Nu måste jag tamejtusan hurta lite för jag har massa stök att göra inom två timmar då jag tar katterna och drar till SVARTHÅLSFORSEN! (Hur juligt låter det stället på en skala?)

Från djupet av mitt tomtemorshjärta önskar jag alla en God Jul!

fjärde advent

Jag hoppas jag är i slutfasen av ontet för nu är jag grymt less!
Fick avsluta gårkvällen med tradolan eftersom jag fick akut ont och sen sov jag skumt och mådde illa. Ändå känns de bättre än citodon (Ja jag vet, i-landsproblem. fyyyy mig!)
Nåväl, jag vaknade tämligen utvilad och åt frukost ensam, med alla fyra ljus tända i den hemgjorda adventstaken. Där satt jag och kände mig singel.
Ibland känner jag så ganska ofta.
Mitt liv är en äkta countrylåt.
Kanske inte riktigt lika äkta som "the perfect country and western song" men ändå.
Brooks & Dunn skulle nog få sjunga mitt liv. Eller kanske Hank Williams Sr, men han är ju ganska död.
Jag tänkte länge på om det går att göra något åt den här så ofta återvändande singelkänslan.
om jag känner mig singel kanske jag börjar leva singel?
Olusten växte genast i mig och jag började diska i vild förtvivlan och övergick sen i att ta en sväng med moppen över golvet.
Ångeststädning.
Ganska bra.
Aldrig har mina lägenheter varit så rena som när jag haft ångestattacker som lett till ångeststädning.
Nu tar jag igen mig med Bing Crosby.
Precis rätt.
Bing förresten, det är lika wierd som Råsa egentligen.
Vi kanske borde ha gift oss.
Mr and Mrs Bing Crosby.
Det är faktiskt inte så tokigt.
Det finns förstås ett annat efternamn jag vill ha, men det kommer jag nog aldrig att gifta mig till.

Nu ska jag ta ett par tradolan och lägga mig i soffan med Bing i öronen.

baka baka liten kaka...

lovely

Eftersom jag är så gruuuuuvligt rastlös i detta återhämtningarnas elände så har jag precis satt igång en stutdeg.
En bra idé tyckte jag. Urban baksterkäring. Som en indian i New York, fast med mer lokal anknytning. Håll traditionerna vid liv!
Testa pytteköket och pytteugnens gränser.
Fanken också! Jag kommer knappast att orka kavla och grädda hela vägen ut.
Men jag har ju bra musik ifall jag skulle trilla av pinn under baket.
Spraydios Nashville.
Yeehaaaaw!
Heheheheeeh.
Alltså det kommer säkert gå bra. Och gör det det så kan jag lika gärna baka en sats till.
Traditionera mera.
Kanske skulle ha gjort lite annat bak och stök också.
Nej, ush det orkar jag inte. Jag nöjer mig med att rensa ur kylskåpet från gammal mat som av någon anledning mest är mina föredetta råvaror. Freddan har allt sitt i frysen. Det är således fördelningen:
Fredde har pluttfrysen och jag har stora kylen. Mycket rättvist. Jag är vegan och behöver mycket plats för alla mina grönsaker.
Jag hittade en frigolitlåda med plast på. På plasten stod det att det var en groddblanding, och det var väl tur att den lappen satt där annars hade jag aldrig lyckats lista ut det. Bara en svartgrön röra. Huuuu! Men jag gillar inte rädisor.
Rädisor är starkt på tungan och smakar äckligt så trots att de andra groddarna var goda så blev det aldrig uppätet.

Nu är det dags att baka!

Vad heter kavla på engelska förresten?

tamejsatan då vad ont det göööör!

Orkar inte sitta så länge så jag avlägger endast en snabb rapport och ett par förlåt.
Gallblåsan är borta, stenen är ute (den fick jag i en burk som ligger i köket)...
jag har varit med om de mest förnedrande procedurer man kan tänka sig och fick dessutom tillbringa åtta ohärliga timmar på akuten i fredags eftersom allt jag åt och drack kom upp lika fort igen.
Jag hade förvisso inte förväntat mig att må som en prinsessa direkt, men eftersom jag mådde så kasst på de smärtstillande jag fick så har jag bara käkat alvedon, och knappt det, och därmed haft fruhuhuuuuuuktansvärt ont. Tyck synd om mig.
Och just eftersom jag haft väldigt ont och mått väldigt dåligt och dessutom knappt får sova något eftersom ryggläge inte är min favorit, så har jag inte tillåtit andra än de mest nödvändiga, dvs min älskade och snälla mor, den lika älskade och snälla (men lite kinkinga ibland) Freddan och eventuella läkare och sköterskor som har tagit hand om mig. Så förlåt, alla som har försökt ringa, men jag har bara inte orkat!
Dessutom är jag förvirrad och yr ännu. Det vill liksom inte släppa. Narkos-Åsa var nog lite för generös med sovagasen.
Jag vet knappt vad det är för dag och absolut inte vad det är för datum och jag känner mig hemsk eftersom jag vet att någon fyllt år...eller fyller år... och jag minns bara inte nääär. Förlåt.

Som sagt; Snabb rapport och ett par förlåt.
Jag ska försöka stappla fram på bättringsvägen så gott jag kan, tills dess ska jag glo på tecknade filmer som F hyrt till mig och lära mig andas djupt.
Tack och hej.