fjärde advent

Jag hoppas jag är i slutfasen av ontet för nu är jag grymt less!
Fick avsluta gårkvällen med tradolan eftersom jag fick akut ont och sen sov jag skumt och mådde illa. Ändå känns de bättre än citodon (Ja jag vet, i-landsproblem. fyyyy mig!)
Nåväl, jag vaknade tämligen utvilad och åt frukost ensam, med alla fyra ljus tända i den hemgjorda adventstaken. Där satt jag och kände mig singel.
Ibland känner jag så ganska ofta.
Mitt liv är en äkta countrylåt.
Kanske inte riktigt lika äkta som "the perfect country and western song" men ändå.
Brooks & Dunn skulle nog få sjunga mitt liv. Eller kanske Hank Williams Sr, men han är ju ganska död.
Jag tänkte länge på om det går att göra något åt den här så ofta återvändande singelkänslan.
om jag känner mig singel kanske jag börjar leva singel?
Olusten växte genast i mig och jag började diska i vild förtvivlan och övergick sen i att ta en sväng med moppen över golvet.
Ångeststädning.
Ganska bra.
Aldrig har mina lägenheter varit så rena som när jag haft ångestattacker som lett till ångeststädning.
Nu tar jag igen mig med Bing Crosby.
Precis rätt.
Bing förresten, det är lika wierd som Råsa egentligen.
Vi kanske borde ha gift oss.
Mr and Mrs Bing Crosby.
Det är faktiskt inte så tokigt.
Det finns förstås ett annat efternamn jag vill ha, men det kommer jag nog aldrig att gifta mig till.

Nu ska jag ta ett par tradolan och lägga mig i soffan med Bing i öronen.