Zip a dee doo dah

Mmm grillad ödla

Jag vaknade och hörde tranan. Jag undrade varför tranan var vaken klockan åtta på morgonen. Jag undrade varför jag själv var vaken klockan åtta på morgonen en söndag. Så jag snoozade en och en halv timme. Sen gick jag upp och åt frukost och säkerhetsnålsfållade panelgardinerna jag hängde upp igår, sen gick jag ut på transpan. Jag tänkte att den skulle komma spatserandes rätt vad det var, bara jag var tillräckligt tyst. Jag var hur tyst som helst förutom en nysning men tranan höll sig i andra änden av byn. Själv satt jag på ett stenröse vid lägdan nedanför och lyssnade på tranans tutande. Och jag väntade...väntade..väntade... medan jag njöt av solen och flugorna som surrade och den konstiga fågeln som gurglelknarrade någonstans bakom mig. Rätt vad det var, efter trekvart eller så, så tyckte jag att tranan ropade så det ekade. Men ju mer jag lyssnade, desto mer insåg jag att det inte var ett eko. Det var en annan trana! Gissningsvis befann sig den andra tranan runt en lägda i Näs, eller möjligtvis nedanför Grönviken, men jag är inte säker. Det tycktes som att den första tranan ropade på den andra att komma dit. Det kändes lite Marco! Polo! över det hela. Jag vet inte om de träffades eller om de helt sonika lessnade men det blev tyst i alla fall. Ingen trana syntes till. Fanken. Däremot såg jag en ödla. Jag försökte fota den, men när jag på ett icke graciöst sätt skulle försöka få en närbild så hukade jag mig ner och fick en vass pinne i rumpan så jag flög upp och skrek till och ödlan var borta. Fast sen kom den fram och då skyndade jag mig att fota lite till. Säkert blev allt suddigt för det var lite vingligt. Jag har nyss kommit in efter det angenäma men fruktlösa transpanet. Jag ska göra ett nytt försök lite senare i veckan. Jag har ju sett den så jag vet att den finns.


Längst till vänster på kullen innan himlen tar vid trodde jag att jag såg tranan. Det gjorde jag inte. Det var en snöfri fläck bara.