Seven deadly sins

Men avundsjuka klär mig inte.
Ändå är det avundsjukan som just nu tar upp en ganska stor del av känslolivet.

Bland underbara flickvänner, utlandsresor, gravidmagar, semestrar, jobb, hus, träningsork och så vidare.

Ush, vad jag inte tycker om att vara avundsjuk! Jag vill säga åt mig själv att sluta med det, men jag kan inte.

Inatt drömde jag att jag var på gamla Domus. GymnasieDomus. Ofta drömmer jag om Domushuset eller ett annat flervåningsaffärshus som jag inte vet vilket det är. Jag går vilse ganska ofta. Ska handla något. Mat eller så. Men hittar inte dit eller därifrån.

Så vaknar jag och inser att det är så det känns på riktigt också. Vilset. Rotlöst.

Jag blir avundsjuk på rotade människor och människor som förverkligar en eller annan dröm.


ROTMOS!

Det är facebook som gör mig avundsjuk. Förbannade facebook. Om det inte vore för Grupp 3 så skulle jag avsluta fejan. Jag blir bara ledsen över mig själv när jag ser hur bra andra har det. Med sina statusuppdateringar om semester i Florida eller lilla fina familj eller jobb.

Jag har lessnat på att uppdatera statusen. Den är fan konstant just nu. ERROR!

Men det är tur att det finns en människa som jag kan vara bitter tillsammans med.
Surkorv.

Avundsjuka, högmod, lättja och frosseri. Det är mina synder det, jajamän. Jag kan nästan synda allt samtidigt. Inget man skryter om ifall man inte är högmodig förstås. I am.