Brödknas

Jag skulle baka bröd. Så visste jag inte hur man gjorde. Jag letade inspiration hos Pain de Martin. Sen gjorde jag som jag alltid gör: Struntar i receptet och hittar på eget. Men surdegen på råg följde jag till punkt och pricka. Det kändes viktigt. Första gången blev det ett panzerbrot som håller i tid och evighet. Igår tänkte jag göra ett luftigt dinkelbröd med rågsurdeg. Det hela började bra, men eftersom jag glömt att jag skulle på kören så blev det alldeles fel. Degen stod i kylen hela dagen och hela kvällen, helt orörd. Sedan slängde jag bara upp den på mjölat bakplåtspapper, delade den i två och lät dem stå på spisen tills ugnen var het, sedan gräddade jag dem i först 10 minuter på nästan högsta värmen, sedan sänkte jag och lät bröden gräddas i en halvtimme till. Fast då behövde de ändå tio minuter till sedan bestämde jag. När jag plockat ut dem gick jag och la mig. Hyfsat modfälld. Tänkte att de skulle blivit alldeles misslyckade. Men jag provsmakade i morse och det var gott! Helt otroligt. Och med massa goda hål i. Och segt. Mmm. Jag är ingen brödmästare, men ibland har jag helt enkelt en jäkla tur. Recept är fjantigt.