All nighter nr 2

Verkar bli en sådan natt till ja.
Lyllos mig som är så dålig på att skriva arbeten. Hur gick det till när jag förlorade förmågan att skriva om sådant som ligger mig varmt om hjärtat? NÄR hände det? Jag gissar att det var när jag tvingades skriva utifrån olika teoretikers synvinklar OCH ANVÄNDA REFERENSER! Avskyr gånger tusen.

Ska skriva om småbarns behov av stöd i förskolan men...jag fastnar hela tiden.
Vill bara lägga mig ner och grina. Så svårt känns det just nu. Jag har ingen lust att åka till Härnösand redan på söndag. Måste. Vill inte. Redovisningar. Studiegrupp som inte fungerar. Saknar min förra studiegrupp. Saknar någon att diskutera med. Tycker verkligen inte om att känna mig så här tom och motivationslös. Då och då har jag funderat på att ringa Freddan och be honom babbla på om andra världskriget. Det saknar jag ganska mycket. De otaliga timmarna vi spenderade med Discovery Channels WW II-program. Suck. Jag har ingen som får mig att tänka till. Hjärndödande.

Skriva var det ja.

Det är viktigt att pedagoger är förstående för att barn går igenom en kris när de börjar förskolan. Separationsångest och behov av övergånsobjekt och barns emotioner
The end. Räcker det?