Mitt uppe i allt..

Varför måste det bli sådant pådrag nuförtiden?
I ett dygn nu har det inte pratats om annat än förlovningen mellan kronprinsessan och gymsnubben. Ja, det må vara stort att pappa kungen och diverse politiker nu gett sitt emdgivande, men man ska väl inte behöva ställa in en massa program och anlita expertpanel efter expertpanel för att diskutera hur det kommer påverka Sverige, valet, politiken, den ekonomiska krisen och så vidare?
Trams!
Tydligen hade det senaste danska kronprinsbröllopet gått lös på 50 miljoner kronor och som det lät så skulle det väl kosta något åt det hållet för vårt svenska kronprinsessbröllopet också.
Har vi de pengarna? Stockholms stad kommer såklart villigt att skjuta till sin del av summan för att få ett höjdarbröllop som halva världen kommer beskåda. Vad tycker exempelvis alla som fått lämna Volvo om att dessa pengar finns? Reinfeldt pratade om denna händelse som en ljus stund mitt i allt det mörka. En ljus stund hade varit om exempelvis Copperhill kunnat betala sina leverantörsskulder istället för att sätta leverantörerna i konkurs.
Visst kan vi behöva livas upp i finanskrisen, men personligen tycker jag inte att ett kungligt bröllop ger mig så mycket. Jag skulle bli gladare av att höra att regeringen tagit tillbaka en massa töntregler så att Försäkringskassan faktiskt kan hjälpa de människor som behöver det och sen betalar ut skadestånd till de stackare som inte fick sin ersättning i tid och därmed hamnade i svårigheter.
Men det kan man ju bara fortsätta drömma om.

Idag har jag en hel del att gnälla på.
Det beror på att jag är gnällig idag för jag är så trött. Jag skulle kunna sova i en evighet men ändå vaknar jag innan sju.
Jag har helt enkelt för mycket skit i kroppen. Rester av värktabletter, dålig mat, dåligt humör och allt möjligt. Hur blir jag av med det?
Ush nä nu måste jag nog dammsuga lite.

Bilder från glesbygden

Joy! I förrgår kväll fick vi internet.

Tänkte visa några av de bilder jag tog när jag var ute på min första promenad efter vi flyttat hit. Det var snorkallt (och det skulle visa sig att den temperaturen skulle hålla i sig i nästan tre veckor) men solen sken och det var otroligt vackert med mycket frost i träden.

Det kommer i omvänd ordning, så den sista bilden jag tog (innan batterierna dog) kommer först.

Så här mycket frost var det. Detta kan man verkligen kalla för en frostblomma

Åh, kanske värsta mysiga lilla timmerstugan. Det såg så vinteridylliskt ut.

Det ser ut som hastighetsskylden försöker gömma sig.

Här har vi vägen mot Bjäärm. Det är otroligt vackert åt det där hållet och när man kommer upp på höjden har man värsta fina utsikten över sjö och fjäll och skog. Jämtlandslyx!

Utsikten från vardagsrumsfönstret.

Vi bor i ett enplanshus på gården med bara en enda sammahusgranne och hon är nästan aldrig är hemma. Alltså är dagarna med dålig musik eller andra störande ljud förbi.

När det snöat brukar det komma en traktor och skuva bort snön. Det är en brud som kör traktorn som är av samma typ som Storlastarn). Hon känns nästan lika manlig som Lennart Jähkel.
Kan tillägga att vi nu har närmare en meter snö utanför fönstret. Vit och fluffig snö. Det är ungeäfr 8 minusgrader kallt, dvs rätt lagom.
Men nu vill jag tamejfanken ha sommar! Eller åtminstone vårvinter så man kan sitta ute på isen och fika och sola och slappa.

Jaha. Får se vad vi hittar på idag då. Det blir väl en promenad kanske och möjligtvis ett parti SkipBo.

Touchdown

Först och främst vill jag tacka för alla positiva kommentarer om min nya frisyr. Den känns helt rätt. Jag visade upp den för frisörMajsan i måndags och hon försökte inte slå mig, tvärtom tyckte hon att jag passade jättebra utan hår. Så bra. Det är en frisyr som passar min lite latare karaktär. Liksom nästan fnessfritt.

Så vill ni väl veta hur det gått med flytten och aklimatiseringen till glesbygden?
Flytten i sig var hemsk eftersom jag inte fick vara med förrän på slutet och som det kontrolltroll jag är så flippade jag ur när jag insåg att jag inte visste vart grejerna fanns. Gråt och tandagnisslan. Jag orkar inte dra allt elände nu, men det viktigaste kan jag ju berätta. Hemtelefonen kopplades in förra onsdagen och sen hittade vi laddaren till Cupcakes mobil. I och med det blev jag lite lugnare, eftersom jag då kunde få kontakt med omvärlden. Telenor är, som vi vet, satans påfund från Norge. Jag ska byta till Telia när jag får råd att skaffa en ny telefon. Inte innan dess, för det är totalt slöseri på pengar att låsa upp min nuvarande.

Vad gör man i glesbygden?
Man äter, lägger Spindelharpan på medelnivå (och Kungen när man blir sur på att spindelharpan aldrig går ut) och promenerar. Och tittar på film och TV6 Nature. Internet kommer i början på nästa vecka men egentligen saknar jag det inte så mycket.

Så för att inte tråka sönder alldeles bestämde jag mig för att börja i kyrkokören. Bra beslut. Det är en trivsam skara sångfåglar och körledaren är en otroligt fräsig brutta. Jag kom in i rätt tid när de precis börjat lära in låtar till vårkonserten. Det blir nog bra, även om det känns lite tröstlöst när man hör Helene Sjöholms version

Jag har nu accepterat glesbygden så som i min barndoms och tidiga ungdomsår, utom att jag emellanåt måste åka in till stan i diverse ärenden. Idag lockades jag till jobbet med löften om nätsurfande och kanske litelite jobb. Jag slog till. Inte för surfandet utan för att kunna gå på apoteket och hämta ut mina neue painkillers. Man får absolut inte dricka sprit när man äter dem för då kan man få andningsstillestånd. Nu nojar jag över att jag ska få begär efter punchpraliner eller likörfylld choklad.

Jaha. Nu vet ni att jag lever i alla fall.
Vi får väl se när jag uppdaterar nästa gång.
Nu ska jag jobba lite till.