torsdag, februari 19, 2009

Touchdown

Först och främst vill jag tacka för alla positiva kommentarer om min nya frisyr. Den känns helt rätt. Jag visade upp den för frisörMajsan i måndags och hon försökte inte slå mig, tvärtom tyckte hon att jag passade jättebra utan hår. Så bra. Det är en frisyr som passar min lite latare karaktär. Liksom nästan fnessfritt.

Så vill ni väl veta hur det gått med flytten och aklimatiseringen till glesbygden?
Flytten i sig var hemsk eftersom jag inte fick vara med förrän på slutet och som det kontrolltroll jag är så flippade jag ur när jag insåg att jag inte visste vart grejerna fanns. Gråt och tandagnisslan. Jag orkar inte dra allt elände nu, men det viktigaste kan jag ju berätta. Hemtelefonen kopplades in förra onsdagen och sen hittade vi laddaren till Cupcakes mobil. I och med det blev jag lite lugnare, eftersom jag då kunde få kontakt med omvärlden. Telenor är, som vi vet, satans påfund från Norge. Jag ska byta till Telia när jag får råd att skaffa en ny telefon. Inte innan dess, för det är totalt slöseri på pengar att låsa upp min nuvarande.

Vad gör man i glesbygden?
Man äter, lägger Spindelharpan på medelnivå (och Kungen när man blir sur på att spindelharpan aldrig går ut) och promenerar. Och tittar på film och TV6 Nature. Internet kommer i början på nästa vecka men egentligen saknar jag det inte så mycket.

Så för att inte tråka sönder alldeles bestämde jag mig för att börja i kyrkokören. Bra beslut. Det är en trivsam skara sångfåglar och körledaren är en otroligt fräsig brutta. Jag kom in i rätt tid när de precis börjat lära in låtar till vårkonserten. Det blir nog bra, även om det känns lite tröstlöst när man hör Helene Sjöholms version

Jag har nu accepterat glesbygden så som i min barndoms och tidiga ungdomsår, utom att jag emellanåt måste åka in till stan i diverse ärenden. Idag lockades jag till jobbet med löften om nätsurfande och kanske litelite jobb. Jag slog till. Inte för surfandet utan för att kunna gå på apoteket och hämta ut mina neue painkillers. Man får absolut inte dricka sprit när man äter dem för då kan man få andningsstillestånd. Nu nojar jag över att jag ska få begär efter punchpraliner eller likörfylld choklad.

Jaha. Nu vet ni att jag lever i alla fall.
Vi får väl se när jag uppdaterar nästa gång.
Nu ska jag jobba lite till.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Skönt att få höra från dig.
vi ses väl på Atles kalas hoopas jag
Puss och Kram

Anonym sa...

Hon lever *tjoho*

Åh, vad roligt att du körar dig. Sånt brukar kunna göra gott för själen.

Fast jag längtar ju tills du får nät så man hör lite från dig.Var ju så länge sen nu.

Råsa sa...

Karin: Jag kommer självklart. Får se om jag kan släpa med mig karln också, men jag är väldigt skeptisk.

Trollrumpa: Ja jag lever! Fantastiskt. Kören är verkligen min räddning. Nu har vi ju internet så nu är jag lättare att få tag i.

Puss!